• Anonym (Preteen morsan)

    Mitt barn exkluderas av en förälder!

    Lång historia .
    Min nu mellanstadietös har sedan flera år haft ett gäng hon umgåtts i sedan förskoleklass. Kompiskonstellationerna har kommit och gått men en tjej har varit vid min dotters sida hela tiden. Både i skola men även att dom delar samma fritidsintressen och idrottslag. Deras relation har varit upp och ned men ändå varit den kompis som min dotter satt tilltro till och dom anförtrodde det mesta för varandra. Fram till i höstas har jag och hennes mamma kunnat prata om allt . Reda ut konflikter med barnen, ta ett glas vin, allt som händer i vårt privatliv etc. Dessvärre blev det ett stort gräl mellan tjejerna i oktober och det var min dotter som exkluderades. Min dotter gråter och går till sin pappa. Hon gråter aldrig men detta var droppen efter flera liknande konflikter som jag inte ska gå in på.Mamman till kompisen står bredvid och som jag uppfattar det ser hela situationen. Jag min vana trogen tar upp problemet direkt med henne- förklarar att min dotter är ledsen för kompisen och en annan tjej sprang ifrån henne. Mamman tittar på mig som att hon inte kände mig och säger iskallt - då får din dotter prata med kompisen.   Eller så löser vi det på plats som vi brukar säger jag. Hon igen säger - din dotter får lösa det. Jag blev så paff så jag gick därifrån och åkte hem. Timmarna gick och både jag och dottern väntade oss någon respons under kvällen men inte ett ljud. I skolan dagen efter var min dotter låg och hade inte pratat med kompisen på hela dagen av förståeliga skäl. När hon kommer hem är hon blockad av kompisen på snapchat. I deras värld är det ju lite som att säga f*ck you! man har gud och alla människor på snapchat, vän eller ej. Min dotter försöker kontakta kompisen via en annan vän och får till svar att "fatta att jag vill inte prata med dig! Jag kommer igga dig hela mitt liv och det är inte svårt,  men fatta någon gång att jag inte vill prata". Sen fortsatte meddelandena i samma ton och min dotter var helt förstörd. Hon säger då till mig att jag skulle kontakta hennes mamma och visa vad hennes kompis skrev. I affekt och med bakgrund av vad som hände dagen innan så skickar jag en printscreen av konversationen där de mest hårda kommentarerna från hennes dotter skrivs och jag skriver "det här är härskarteknik av rang. Väldigt tråkigt att det blivit som det blivit mellan tjejerna.". Får till svar att hon inte ens tänkte svara mig.  Varpå jag ansåg att hon flyr utan att vilja lösa något. Sen får jag en vägg av text hur dåligt mitt barn är, att jag alltid skyller på hennes barn, att jag ska görs rent runt egen dörr och att hon var färdig Med mig. Det var det sista hon skrev till mig . Efter detta meddelande jag skolan och beskev problematiken. Kompisen och min dotter fick tala igenom situationen och som lärarna beskrev var min dotter så ledsen att hon hulkade och dom fick dra ut en ursäkt från kompisen. Dom sa tydligt att det var kompisen som sårat min dotter. Tiden gick och vi har undvikit varandra vid matcher, föräldramöten och barnen har fortfarande umgåtts i skolan men aldrig på fritiden. Dom har tagit ett steg från varandra som vänner men ingen drama har varit dem emellan. Dom respekterar varandra helt enkelt.i dagarna fyllde min dotter år och vi avvaktar med kalas eftersom min dotter känner att situationen är så jobbig. Samma dag går kompisen ut med en inbjudan till hennes kalas vars födelsedag är om 3 veckor! Min dotter är den enda som inte blir inbjuden av alla kompisar och vi fick idag veta att det berodde på att mamman inte ville ha dit min dotter. Kompisen ville dock . Den här mamman är uppenbarligen fortfarande blind av raseri och gör allt i sin makt för att fortsätta konflikten. Vi har aldrig sagt nej till hennes dotter, min dotter har t o m frågat om dom ska umgås på fritiden förvisso i grupp men ändå inkluderat henne. Nu min fråga- hur fan går vi vidare? Fastän mitt barn varit den som exkluderats flertal gånger (det har varit ett par liknande incidenter som vi löst unde vägens gång men aldrig att vi vuxna blivit arga på varandra) så fortsätter föräldern i detta fall trycka till och exkludera även om hennes barn velat gå vidare. Jag vet att jag var besviken och arg när det hände men alla (skola, tränare andra föräldrar) anser att den här föräldern med sitt barn är dom som startar konflikter och inte drar sig för att anklaga andra för deras tillkortakommanden. Jag tröstar mig och dottern med att det är inte normal av en vuxen människa att bete sig såhär men det är en klen tröst när dottern blir trampad på.

    Reflektioner önskas. Hur gå vidare, hur stöttar jag bäst?

    Tack!
  • Svar på tråden Mitt barn exkluderas av en förälder!
  • Anonym (Preteen morsan)
    Xenia skrev 2025-01-16 17:45:13 följande:
    Jag tycker nog de kan ta upp det på t ex föräldramöten. Likaså i klassen när de pratar om mobbning och hur man är en god kamrat. Men det är förstås omöjligt att ingripa direkt i det särskilda fallet.

    Den där mamman tycker jag TS och hennes dotter ska undvika. En vuxen som beter sig så mot ett barn, är inte riktigt normal. Och hon är förstås en dålig förebild för sin dotter också.
    Jag tröstar mig faktiskt med det- att det inte är normalt beteende. Min dotter ska inte tro att vuxna gör så mot barn.  Jag vet att mamman kämpat med både sig själv och kompisen. Kompisen lider av psykisk ohälsa men för den saken skull är man ju ändå en god människa. Det verkar ha spårat ur.
  • Anonym (Maja)

    Du lägger ju till en massa nu i efterhand. Jag kan inte förstå varför du vill att de ska fortsätta vara kompisar. Om du tycker din dotter blir illa behandlad och varken kompisen eller mamman är friska. Låt dem vara och uppmuntra ditt barn att umgås med andra kompisar. Om det lugnat ner sig mellan barnen får du se till att det också lugnar ner sig mellan er föräldrar. Lägg inte mer ved på brasan sas.

  • Anonym (Preteen morsan)
    Anonym skrev 2025-01-16 18:40:49 följande:
    Om ens barn blir ledset för att två andra barn springer iväg så kramar och tröstar man sitt barn.
    Jag skulle inte kontaktat en förälder för att reda ut situationen.
    Hon stod ju bredvid och ser mitt barn gråta. Jag har känt den här mamman i 6 år! Pratat varje dag i stort sett om så bara 5 minuter vid lämning och hämtning. Haft alla barn med syskon sovandes hos oss. Firat syskonens födelsedagar andra högtider, utflykter- you name it! Ska jag då inte kunna säga ansikte mot ansikte när hon går 5 meter framför mig utan att bli beskylls för att jag curlar???!
  • Anonym (Acceptans)

    Ts, du måste lära din dotter att bryta med destruktiva människor! Det handlar inte bara om framtida pojkvänner som beter sig illa, det är så kallade vänner också!

  • Anonym (Preteen morsan)
    Anonym (Maja) skrev 2025-01-16 21:23:05 följande:

    Du lägger ju till en massa nu i efterhand. Jag kan inte förstå varför du vill att de ska fortsätta vara kompisar. Om du tycker din dotter blir illa behandlad och varken kompisen eller mamman är friska. Låt dem vara och uppmuntra ditt barn att umgås med andra kompisar. Om det lugnat ner sig mellan barnen får du se till att det också lugnar ner sig mellan er föräldrar. Lägg inte mer ved på brasan sas.


    Det var ett för långt inlägg redan från början och ja, det kan tyckas att jag lägger till saker i efterhand men det var nog av ren lättja jag inte skrev ner alla detaljer . Jag försöker svara så gott det går.

    Jag vill inte att de ska bli vänner, jag har ingenstans skrivit det . Det jag ville ha hjälp kring var hur vi går vidare och stöttar bäst min dotter bäst.

    Som jag skrev i ett annat inlägg så bor vi i ett väldigt litet samhälle och möjligheterna med nya kompisgäng är begränsade. Aktiviteterna likaså och man blir inte av med varandra utanför skolan. Dom som vet hur det är att bo i ett litet samhälle vet hur det är. Vissa bekantas barn har varit tvungna att flytta barnen till stan redan i grundskolan bara för att byn blir för inskränkt och barnen kommer inte från sina plågoandar och det hoppas jag att slippa.
  • Anonym (Maja)
    Anonym (Preteen morsan) skrev 2025-01-16 21:38:57 följande:
    Det var ett för långt inlägg redan från början och ja, det kan tyckas att jag lägger till saker i efterhand men det var nog av ren lättja jag inte skrev ner alla detaljer . Jag försöker svara så gott det går.

    Jag vill inte att de ska bli vänner, jag har ingenstans skrivit det . Det jag ville ha hjälp kring var hur vi går vidare och stöttar bäst min dotter bäst.

    Som jag skrev i ett annat inlägg så bor vi i ett väldigt litet samhälle och möjligheterna med nya kompisgäng är begränsade. Aktiviteterna likaså och man blir inte av med varandra utanför skolan. Dom som vet hur det är att bo i ett litet samhälle vet hur det är. Vissa bekantas barn har varit tvungna att flytta barnen till stan redan i grundskolan bara för att byn blir för inskränkt och barnen kommer inte från sina plågoandar och det hoppas jag att slippa.
    Ok men tycker du har fått bra svar. Man behöver också rannsaka sig själv och tänka efter hur man har spätt på konflikten. Ni vill alltså inte ha med varandra att göra mer men barnen måste ändå träffas. På det du skriver låter det ändå som att barnen hanterat det bäst.  De respekterar nu varandra skrev du även om de inte är vänner. Håll det så. Var neutral mot mamman. Tänk efter tre gånger innan du kontaktar henne nästa gång ni måste diskutera något, vad du ska säga och hur. Agera inte i affekt. Och lär din dotter att stå upp för sig själv. Att det händer alla att man växer ifrån gamla kompisar och just nu är det så här, kompisen mår inte bra men det är inte ditt ansvar och inte din skuld. Hon har ju andra kompisar så låt inte detta överskugga hela tillvaron. Jag förstår att det är jobbigt att behöva vara i det och inte kunna byta miljö. Tror ändå de flesta upplevt det och att man också lär sig av det, att hitta andra personer och saker som får en att må bra och låta det jobbiga ta mindre plats. Även du bör göra det. 
  • Anonym (Preteen morsan)
    Anonym (Acceptans) skrev 2025-01-16 21:38:35 följande:

    Ts, du måste lära din dotter att bryta med destruktiva människor! Det handlar inte bara om framtida pojkvänner som beter sig illa, det är så kallade vänner 

    Som jag skrev innan bor vi i ett litet samhälle . De barn som har aktiviteter umgås I samma gäng både i skola och fritid. Det är svårt. Men som jag försökt att hon ska lyfta blicken från det här gänget. Hon umgås som sagt inte med henne längre, det blev en uppdelning i gänget automatiskt efter det här grälet.  Andra föräldrar har hört talas om det ( antagligen de andra kompisarna som berättat för sina föräldrar och sen har det pratats) har vid ett par gånger kommit fram och sagt hur synd dom tycker om vår dotter och att den där mamman gett sig på dem innan och även stökat med tränarna i idrottsföreningen.  Jag var omedveten om andras åsikter kring henne innan men jag ingen skulle våga säga något innan eftersom man såg oss som vänner.

    Men du har n poäng i att min dotter måste lämna destruktiva relationer ch jag har påtalat det  sen barnen var små -att försök hitta andra vänner om någon är dum. Hon var duktig på det när hon var yngre men sen var det som att det här gänget satt klorna i varandra.  Man kan inte rodda alltför mycket i barnens relationer heller.  Dom umgås med dem dom vill i slutändan. 


  • Anonym (Preteen morsan)
    Anonym (Maja) skrev 2025-01-16 21:52:32 följande:
    Ok men tycker du har fått bra svar. Man behöver också rannsaka sig själv och tänka efter hur man har spätt på konflikten. Ni vill alltså inte ha med varandra att göra mer men barnen måste ändå träffas. På det du skriver låter det ändå som att barnen hanterat det bäst.  De respekterar nu varandra skrev du även om de inte är vänner. Håll det så. Var neutral mot mamman. Tänk efter tre gånger innan du kontaktar henne nästa gång ni måste diskutera något, vad du ska säga och hur. Agera inte i affekt. Och lär din dotter att stå upp för sig själv. Att det händer alla att man växer ifrån gamla kompisar och just nu är det så här, kompisen mår inte bra men det är inte ditt ansvar och inte din skuld. Hon har ju andra kompisar så låt inte detta överskugga hela tillvaron. Jag förstår att det är jobbigt att behöva vara i det och inte kunna byta miljö. Tror ändå de flesta upplevt det och att man också lär sig av det, att hitta andra personer och saker som får en att må bra och låta det jobbiga ta mindre plats. Även du bör göra det. 
    Jag har ju faktiskt inte agerat i någon ände öht sen jag fick det sista meddelandet av mamman i oktober. Jag gjorde vad hon bad mig göra- håll dig borta.

    Det har varit lugnt, ingen har sagt något till någon. Jag har vetat om att barnen kunnat prata med varandra i skolan och man umgås i olika gäng utanför skolan. Barnen har inte kontakt med varandra via sociala medier öht- inga meddelanden, zip, zero, nada.  Jag trodde att vi hade gått vidare då min dotter dock fick ett grattismeddelande på telefon från kompisen (och typ 50 andra) men ändå symboliskt att det kom från henne och dom slutit fred. Sen visar det sig att hon skickat ut inbjudningar samma dag till alla utom min dotter.  Idag kom det fram  som sagt mamman sagt nej till min dotter.  De gånger vi träffats skola, matcher har ingen sagt något till någon. Så jag tycker faktiskt inte att varken jag eller min dotter spätt på någonting .
  • Anonym (Preteen morsan)

    Intressant att så många tycker att jag curlat och lagt mig I en konflikt som borde retts ut av barnen själva. Samtidigt accepteras det att mamman ska lägga sig i och ha fullt mandat att elda på exkluderandet av min dotter trots att hennes dotter är av annan åsikt. Och det kan jag säga, jag har aldrig lagt mig I mina barns bekantskaper. Aldrig nekat ett barn komma hem till oss såvida mitt barn inte själv uttryckt att hon inte velat hänga av någon anledning. Min dotter har alltid stått upp för det svaga och ifrågasatt när något är fel. Hon är av de bästa i hennes klass, duktig i sina idrotter, otrolig humor och kan argumentera för sin sak. Hon är ingen blyg viol men den här situationen gav henne en törn . 

  • Anonym (Lillemor)

    Jag skulle inte låta mitt barn leka med det här barnet det låter som en toxisk relation. Var glad att dom inte leker längre. 

  • Anonym (Preteen morsan)
    Anonym (Lillemor) skrev 2025-01-18 03:02:59 följande:

    Jag skulle inte låta mitt barn leka med det här barnet det låter som en toxisk relation. Var glad att dom inte leker längre. 


    Det har fått sjunka in det som hänt ett par dagar just den slutliga spiken i kistan från den här mammans sida.

    Flickan är inte ond men hennes mamma är antagligen gravt störd och det kommer visa sig med tiden. Jag stöttar min dotter och låter naturen ha sin gång och min dotter kommer vara sitt fantastiska jag igen och det går snabbt med allt i den här åldern. Det är en galen persons åsikt och handling som satt käppar i hjulet i just denna stund men den personen ska inte diktera villkoren för vår tillvaro.
Svar på tråden Mitt barn exkluderas av en förälder!