Är den här svartsjukan okej?

Fortsättning, fick inte in all text i tråden.

Jag vill inte att min glädje ska trycka ned. Jag är en social och glad person som gillar att dansa och ha kul med tjejkompisar. MEn jag skulle då aldrig vara på en annan kille och jag blir besviken över hans reaktion. Jag trodde att han litade på mig. Jga har ju inte gjort något för att han ska känna oro/svartsjuka. Det gör mig ledsen.

Vi har dessutom en gemensam killkompis. Han har jag känt betydligt längre än min kille, i kanske 15 år. Min kille menar på att denna kille är efter mig och jag får vara på min vakt för honom. Någon gång har jag skojat med killkompoisen och kittlat honom i armhålan. Detta tycker min kille var över gränsen. Han undrar varför jag gjorde så. Detta är säkert 5 år sedan och jag sa att jag inte förstår varför han inte har sagt något tidigare. Han sa att han tycker att det är löjligt och spelar ingen roll. Han ville inte verka löjlig.

Jag känner besvikelse över att han uppenbarligen inte känner att han kan prata med mig om saker, som oro eller åsikter. Det här är verkligen en kille som vill hålla med mig om alllt och som aldrig klagar på mig, bortsett från om han blir arg eller är full, då kommer allt fram. OCh svartsjukan är jag besviken på, jag har ju inte gjort något. 

Nej, det är inte ok att hindra sin partner att gå på fest utan att man själv måste vara med. För mig visar sådant på att det som partnern säger kan ske, tex "jag vet minsann hur killar är" och "de kan missförstå din bubbligt personlighet som flirtande" bara är bekräftelse på hur HAN är när han är ute ensam.

Nja, det med svartsjukan och bristande tillit tillsammans med hans drickande är röda flaggor för mig.

Han verkar trycka undan mkt, men det kommer fram när han är full. T om dina vänner märker att du är annorlunda när han är med på fester. Det säger en del.

Japp, jag har också insett att det troligtvis är hans åsikter som lyser igenom. Om det är så han funkar så tror han såklart att andra är likadana. Men jag ser hans oro och jag kan förstå honom. Men det ska inte läggas på mig, på mina axlar. Just nu känns det som att han sitter på min rygg. Jag vill vara fri men inom gränser, som jag antar det ska vara. 

Ja han trycker undan massor och det känner jag mig besviken över för jag har varit / är som en öppen bok för honom. Jag känner att jag mer och mer blir en sådan tjej som bara står vid scenen och hänger, alternativt sitter och tittar på när andra dansar och har kul. Det är så att mina vänner har kommit fram och undrat vad det är, för de vet ju hur jag brukar vara. Men jag tänker sätta stopp för det här nu. Jag vill återgå till den spralliga glada tjej jag var tidigare med mina vänner, när vi hade kul. Kommer ju mista mina vänner om det fortsätter såhär har jag insett. 

Jag skulle absolut kunna försöka stötta i det här. Men jag vill inte vara hans hobbypsykolog. Han får fixa sina problem själv men jag hjälper honom gärna, bara inte allt hamnar på mig.

Igår försökte jag prata med honom och säga att det är helt okej att han med har rädslor och oro. Att han mer än gärna får prata med mig om det. Men han menar på att han inte har vågat/velat det för han tycker det är fjantigt. Så många gånger jag har frågat honom vad det är, om han tänker på något osv, men han bara nekat. Känner mig lite lurad. 

Det vore väl en sak om jag hade gjort någonting som hade sabbat hans tillit. Men det har jag ju inte.

Hans ex var otrogen, satt i knät på andra, flirtade och låg med andra. Han sa aldrig ifrån, ingenting. När hon dumpade honom och hittade en ny redan innan de hade gjort slut sa han heller ingenting. Det var det enda förhållandet han haft innan mig och de var tillsammans i 5 år.

Så ja det är mycket undantryckt här tror jag och blandat med dåligt självförtroende. Men jag vill inte bli behandlad dåligt pga det hon gjort. 

Men som sagt jag vill inte bli behandlad dåligt pga det. Jag har också bagage. Det vill jag inte ska påverka honom. 

Absolut inte ok att agera som din kille. Och ur mitt perspektiv lite konstigt att ni under 8 års tid aldrig gått ut eller på fester utan varandra (jag tänker möhippor/svensexor, AW:s i olika konstellationer). Har det varit medvetet eller bara fallit sig så?

Och hur är egentligen hans syn på dig? Att du inte kan säga ifrån om någon skulle stöta på dig, utan istället då vara otrogen? Att du inte skulle kunna stå emot "frestelsen" om han inte är med?

Bra att du ställer krav på att han ska jobba med detta. Svartsjuka är ju en helt onödig grej egentligen, alla relationer är ju krasst sett ensidiga och skulle du vilja vara otrogen eller göra slut så kan ju inte han göra något åt det. Men tyvärr så fungerar ju inte hjärnan alltid som man vill och jag förstår att det kan vara jättejobbigt att ha den känslan. Men det finns ju hjälp att få och såklart ska du bibehålla ditt spralliga jag! Man ska såklart visa respekt för varandra, men hans beteende tycker jag är mer av kontrollerande art. Och det är aldrig ok!