• Anonym (Gnällkärring)

    Släppa på kraven, eller ska sambon steppa upp?

    Detta är egentligen en generell fråga, men om så behövs kan jag ta specifika exempel. 

    Är sedan några månader sambo och vi har generellt ett väldigt bra förhållande. Men precis som i alla mina andra, tidigare förhållanden så upplever jag en skev fördelning av ansvaret för hem och hushåll. Det var inte uppenbart till en början, utan kom smygande. 

    Jag förstår att jag har en högre standard för hur hemmet ska skötas. Jag är inte pedant, tycker tvärt om att jag har en ganska rimlig nivå. Så frågan är egentligen hur man löser detta? Är det bara att acceptera att jag får göra saker själv om de ska bli på "mitt sätt", eller kan man kräva att sambon faktiskt gör lite anpassningar för att tillmötesgå mina "krav"?

  • Svar på tråden Släppa på kraven, eller ska sambon steppa upp?
  • Anonym (Anna)

    Jag hör ofta att man rekommenderar att dela upp det och sen får man lita till att var och en gör efter bästa förmåga. Har han tvätten så har han tvätten den veckan liksom, sen om han tvättar allt på lördagen - so be it.
    Men jag köper inte det riktigt. För det finns ändå ganska många saker i ett hem som "bör" göras med viss regelbundenhet etc för att det ska funka.

    Som exemplet med tvätt; att spara allt till lördagen gör att man inte hinner med X och Y tillsammans den dagen, det gör att tvätt blir liggande och kanske svårt att få ren? Det gör att jag  (om jag inte har tvätten) kanske lägger en tröja i tvätten på måndagen som jag hemskt gärna vill ha på fredag... men det går inte för du tänker tvätta på lördag istället. Bara för att ta ett exempel.

    Så jag tycker absolut att man kan ha en dialog om en vettig nivå på saker. 
    För att lösa det praktiska, finns det något som du kan tänka dig att lämna över som han fixar på ett sätt där båda är nöjda?

    Hemma hos oss är det tex jag som tvättar och planerar & förbereder mat till exempel. Medan han dammsuger, våttorkar etc för det gör inte jag tillräckligt noga tydligen. 

    Sen är det min man som är pedanten oss emellan vilket gör att han ibland går och fixar grejer som jag inte gjort såsom han hade gjort. Som att hänga om tvätt eller möblera om lite i kylen när jag handlat. 
    I början störde det mig som f-n för jag tänkte att hur i hela friden tycker du att det kan vara prio att gå och flytta om i kylskåpet när vi har det här och det här och det här på g?? Numera skiter jag i det, tycker han att det är värt fem minuter extra varenda dag att gå och flytta runt grejer så varsågod.

  • Anonym (E)

    Här hemma tar jag mer ansvar för städningen men maken gör mer av annat, när vi flyttade ihop så pratade vi om just städning och liknande, disk är det värsta han vet, men jag har inga problem med det, fönster däremot är inget jag har lust att putsa, så det får han sköta, visst så blir det ingen millimeter rättvisa men det funkar för oss att dela upp det

  • Anonym (Gnällkärring)
    Anonym (Anna) skrev 2025-01-21 15:21:27 följande:

    Jag hör ofta att man rekommenderar att dela upp det och sen får man lita till att var och en gör efter bästa förmåga. Har han tvätten så har han tvätten den veckan liksom, sen om han tvättar allt på lördagen - so be it.
    Men jag köper inte det riktigt. För det finns ändå ganska många saker i ett hem som "bör" göras med viss regelbundenhet etc för att det ska funka.

    Som exemplet med tvätt; att spara allt till lördagen gör att man inte hinner med X och Y tillsammans den dagen, det gör att tvätt blir liggande och kanske svårt att få ren? Det gör att jag  (om jag inte har tvätten) kanske lägger en tröja i tvätten på måndagen som jag hemskt gärna vill ha på fredag... men det går inte för du tänker tvätta på lördag istället. Bara för att ta ett exempel.

    Så jag tycker absolut att man kan ha en dialog om en vettig nivå på saker. 
    För att lösa det praktiska, finns det något som du kan tänka dig att lämna över som han fixar på ett sätt där båda är nöjda?

    Hemma hos oss är det tex jag som tvättar och planerar & förbereder mat till exempel. Medan han dammsuger, våttorkar etc för det gör inte jag tillräckligt noga tydligen. 

    Sen är det min man som är pedanten oss emellan vilket gör att han ibland går och fixar grejer som jag inte gjort såsom han hade gjort. Som att hänga om tvätt eller möblera om lite i kylen när jag handlat. 
    I början störde det mig som f-n för jag tänkte att hur i hela friden tycker du att det kan vara prio att gå och flytta om i kylskåpet när vi har det här och det här och det här på g?? Numera skiter jag i det, tycker han att det är värt fem minuter extra varenda dag att gå och flytta runt grejer så varsågod.


    Nej precis, den uppdelningen håller ju dåligt i många fall. Speciellt om en part är mer noggrann än den andra. Låt säga att man dammsuger varannan vecka men att den ena tar runt möblerna och är klar på tio minuter, men den andra flyttar möbler och tar i alla hörnen, tömmer påsen och lägger det dubbla i tid. Och sen är det så med alla sysslor... Så summan av kardemumma blir att den ena alltid kommer undan med hälften av ansträngningen. 

    Det enda sambon gör mer än "killräckligt" är matlagning, så det har han fått lov att paxa som sin syssla. Tyvärr är det något jag också tycker är roligt men tiden finns inte om jag också ska göra allt annat här hemma. Vi har inte en helt skev fördelning men det är ändå ganska uppenbart att jag lägger ner mycket mer omsorg. Jag vet till exempel var hans kläder ska ligga, han har fortfarande inte bemödat sig med att lära sig var mina strumpor ska vara. Och jag kan tycka att det är lite sorgligt? Visst, jag kan låta hans saker ligga uppe på torktumlaren i en vecka tills han själv lägger undan dem, men det känns snällt att hjälpas åt där man kan? Så varför är den välviljan inte ömsesidig? 

    Sen säger jag inte att han inte bryr sig, utan mer varför det initiativtagandet är så sällsynt i förhållanden med män?
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Gnällkärring) skrev 2025-01-21 15:35:48 följande:
    Nej precis, den uppdelningen håller ju dåligt i många fall. Speciellt om en part är mer noggrann än den andra. Låt säga att man dammsuger varannan vecka men att den ena tar runt möblerna och är klar på tio minuter, men den andra flyttar möbler och tar i alla hörnen, tömmer påsen och lägger det dubbla i tid. Och sen är det så med alla sysslor... Så summan av kardemumma blir att den ena alltid kommer undan med hälften av ansträngningen. 

    Det enda sambon gör mer än "killräckligt" är matlagning, så det har han fått lov att paxa som sin syssla. Tyvärr är det något jag också tycker är roligt men tiden finns inte om jag också ska göra allt annat här hemma. Vi har inte en helt skev fördelning men det är ändå ganska uppenbart att jag lägger ner mycket mer omsorg. Jag vet till exempel var hans kläder ska ligga, han har fortfarande inte bemödat sig med att lära sig var mina strumpor ska vara. Och jag kan tycka att det är lite sorgligt? Visst, jag kan låta hans saker ligga uppe på torktumlaren i en vecka tills han själv lägger undan dem, men det känns snällt att hjälpas åt där man kan? Så varför är den välviljan inte ömsesidig? 

    Sen säger jag inte att han inte bryr sig, utan mer varför det initiativtagandet är så sällsynt i förhållanden med män?
    Ja det förstår jag att det känns tröstlöst.
    Min man är som sagt pedanten så han har stenkoll. Han lägger allt där han tycker att det ska vara (inte alltid där jag själv valt att ha sakerna men men, de ligger i varje fall inte framme).
    Vi har haft diskussion kring vad som är rimligt, och där har det gått åt båda hållen, han har fått acceptera en vettig nivå som han sen om han inte är nöjd, får fixa med. Och jag kanske har fått snäppa upp mig på någon punkt.
    Och då är jag inte någon slusk, jag har en lagom nivå på det mesta. Och jag som har tvätten sorterar förstås in allt där det ska vara. Barnen har sina byråer och vi våra garderober
  • Svensson5
    Anonym (Anna) skrev 2025-01-21 16:06:10 följande:
    Ja det förstår jag att det känns tröstlöst.
    Min man är som sagt pedanten så han har stenkoll. Han lägger allt där han tycker att det ska vara (inte alltid där jag själv valt att ha sakerna men men, de ligger i varje fall inte framme).
    Vi har haft diskussion kring vad som är rimligt, och där har det gått åt båda hållen, han har fått acceptera en vettig nivå som han sen om han inte är nöjd, får fixa med. Och jag kanske har fått snäppa upp mig på någon punkt.
    Och då är jag inte någon slusk, jag har en lagom nivå på det mesta. Och jag som har tvätten sorterar förstås in allt där det ska vara. Barnen har sina byråer och vi våra garderober

     


    Det känns som att ni borde byta partner med varandra 

  • Anonym

    Båda ska hjälpa till att hålla fint i hemmet

    Att hänvisa till att man inte ser dammet eller inte ha lika höga krav är bs och beror endast på bekvämlighet

    Sluta kalla dig gnällkärring. Ett tillmäle från din late man för att trycka ner dig

  • Anonym (Ui)

    Vadå flyttar möbler? Däremot dammsuger man väl ändå under möbler i den mån det går och dammsuger i hörnen, varje gång man dammsuger?? Påsen tömmer man vid behov. 

  • Anonym (Göran)
    Anonym (Ui) skrev 2025-01-21 19:30:57 följande:

    Vadå flyttar möbler? Däremot dammsuger man väl ändå under möbler i den mån det går och dammsuger i hörnen, varje gång man dammsuger?? Påsen tömmer man vid behov. 


    Om man flyttar på en stol istället för att försöka dammsuga runt benen så blir det renare. 
  • Tow2Mater

    Definiera 'ganska rimlig nivå'.

    Han tvättar och torkar men du får lägga bort dina strumpor själv.
    Du tvättar och torkar och lägger bort allas strumpor.

    Jag tycker båda är på en rimlig nivå.

    Har du fler exempel?

    Själv anser jag  att dammsugning varannan vecka runt möbler och vara klar på tio minuter är en rimlig nivå.

  • Anonym (Gnällkärring)
    Tow2Mater skrev 2025-01-21 23:40:26 följande:

    Definiera 'ganska rimlig nivå'.

    Han tvättar och torkar men du får lägga bort dina strumpor själv.
    Du tvättar och torkar och lägger bort allas strumpor.

    Jag tycker båda är på en rimlig nivå.

    Har du fler exempel?

    Själv anser jag  att dammsugning varannan vecka runt möbler och vara klar på tio minuter är en rimlig nivå.


    Nu är det ju inte bara strumporna utan samtliga plagg. Jag sorterar, tvättar, torkar, viker och lägger/hänger in. Han tvättar, om jag ber honom göra det, allt på samma program, torkar och viker lite halvdant (utan att till exempel vränga sådant som är ut och in rätt igen. Så länge det är en fyrkant så får ärmar, ben och kragar vara lite varstans.). Sen tar han, efter ett tag, undan sina egna saker och låter mitt ligga kvar. 

    Och dammsugningen är han helt okej med. Jag kan leva med att det är lite grus i hörnen. Det är väl mer principen av att det är en som lägger sig på en lägre nivå vilket tvingar den andra att göra mer som jag vill diskutera. 

    Om vi till exempel spinner vidare på tvätten. När en familj med ovanstående upplägg får barn, och mannen fortsätter göra som innan, bara ta sina saker när de är torra. Då blir ju belastningen dubbel för att kvinnan behöver hålla koll på både sina och barnens saker. 

    Sen är det ju det där med att se saker. Att soporna är fulla, att spegeln i badrummet är full av prickar, att toaletten börjar se äcklig ut eller att djurens filtar behöver tvättas och så vidare. Oftast är det jag som noterar det. Samma med lättare renovering här hemma. Saker går sönder men han hittar bara vägar runt istället för att fixa det. Sen fixar jag det till slut. Någon gång när jag anmärkt på att "nu har jag lagat den där kroken..." så har jag fått "du kunde ju bett mig!", trots att han haft flera veckor på sig att själv ta tag i det. 

    Han är fortfarande fin och omtänksam, jag vill inte byta ut honom, men det blir liksom alltid såhär i förhållanden med män...? Jag har inget emot att vi gör olika saker hemma, men jag väntar liksom fortfarande på att han ska hitta "sina grejer" att ansvara för... 
  • Meddelande borttaget
  • Anonym (Anna)
    Anonym (Gnällkärring) skrev 2025-01-22 00:47:40 följande:
    Nu är det ju inte bara strumporna utan samtliga plagg. Jag sorterar, tvättar, torkar, viker och lägger/hänger in. Han tvättar, om jag ber honom göra det, allt på samma program, torkar och viker lite halvdant (utan att till exempel vränga sådant som är ut och in rätt igen. Så länge det är en fyrkant så får ärmar, ben och kragar vara lite varstans.). Sen tar han, efter ett tag, undan sina egna saker och låter mitt ligga kvar. 

    Och dammsugningen är han helt okej med. Jag kan leva med att det är lite grus i hörnen. Det är väl mer principen av att det är en som lägger sig på en lägre nivå vilket tvingar den andra att göra mer som jag vill diskutera. 

    Om vi till exempel spinner vidare på tvätten. När en familj med ovanstående upplägg får barn, och mannen fortsätter göra som innan, bara ta sina saker när de är torra. Då blir ju belastningen dubbel för att kvinnan behöver hålla koll på både sina och barnens saker. 

    Sen är det ju det där med att se saker. Att soporna är fulla, att spegeln i badrummet är full av prickar, att toaletten börjar se äcklig ut eller att djurens filtar behöver tvättas och så vidare. Oftast är det jag som noterar det. Samma med lättare renovering här hemma. Saker går sönder men han hittar bara vägar runt istället för att fixa det. Sen fixar jag det till slut. Någon gång när jag anmärkt på att "nu har jag lagat den där kroken..." så har jag fått "du kunde ju bett mig!", trots att han haft flera veckor på sig att själv ta tag i det. 

    Han är fortfarande fin och omtänksam, jag vill inte byta ut honom, men det blir liksom alltid såhär i förhållanden med män...? Jag har inget emot att vi gör olika saker hemma, men jag väntar liksom fortfarande på att han ska hitta "sina grejer" att ansvara för... 
    Skulle man kunna ha ett schema? Tänker jag spontant.
    Att om det står att djurens filtar ska tvättas 2ggr per vecka (jag har ingen aning om hur ofta det måste ske men det var ett exempel) så gör man det. Då behöver han inte tänka så mycket. Bara verkställa.
    Det kanske inte borde behövas och det kanske inte är jättekul men det kan också vara ett sätt att lösa problemet.
    Att ha listor över allt som ska göras!
  • Anonym (Em79)

    Bestäm hur ofta saker ska göras och då ska man göra det, antingen man ser att det behövs eller ej. Vi gjorde ett schema när vi flyttade ihop. Vi bestämde vad som ingår i att städa badrummet, köket mm, hur ofta det ska göras och av vem. 


    Schemat sätts på en nivå ni nått genom att mötas halvvägs, vill någon städa mer är det upp till den personen. 

    Graviditeter, småbarn, sjukdomar mm har gjort att vi sedan länge har släppt schemat, men det gav att vi fick en gemensam grund. 


    En sak man kan ha i bakhuvudet är att kvinnor generellt har bättre luktsinne än män. Hos oss är detta väldigt tydligt. Jag kan känna redan när jag kliver in i hallen att soppåsem i köket behöver tömmas eller att en apelsin i fruktskålen har börjat mögla, medan min man kan stå i köket och inte känna någon lukt alls. Liknamde med toaletterna. Det är en grej som gör att min städtröskel är lägre än hans. Och att någon har dåligt luktsinne kan man ju inte bli sur på. Möglet på apelsinen är undertill och syns inte. Soppåsen kan vara långt ifrån full men ändå lukta. 

  • Anonym (lazy lady)

    Jag låter dammet ligga om vi inte ska ha gäster. Det blir roligare att städa när det syns stor skillnad, och numera är det mannen som bestämmer att det är dags att byta lakan för att han tröttnat.

    Lägga in tvätt? Varför det om man har ett extra rum?

    Är det bara rent där man lagar mat och alla i hushållet tar ett tag med toaborsten efter sig så tycker jag inte man måste städa jämt, och jag har alltid tid att träffa folk och göra saker. 

    Många tycker också det är skönt att komma hem till någon som inte känner sig piskad att städa på nivån mäklarvisning för att våga släppa in folk i hemmet.

    Livet är för kort för att bara städa, i synnerhet när man kan ha sex istället. 

  • Anonym (Em79)
    Anonym (lazy lady) skrev 2025-01-22 07:24:34 följande:

    Jag låter dammet ligga om vi inte ska ha gäster. Det blir roligare att städa när det syns stor skillnad, och numera är det mannen som bestämmer att det är dags att byta lakan för att han tröttnat. 

    Lägga in tvätt? Varför det om man har ett extra rum?

    Är det bara rent där man lagar mat och alla i hushållet tar ett tag med toaborsten efter sig så tycker jag inte man måste städa jämt, och jag har alltid tid att träffa folk och göra saker. 

    Många tycker också det är skönt att komma hem till någon som inte känner sig piskad att städa på nivån mäklarvisning för att våga släppa in folk i hemmet.

    Livet är för kort för att bara städa, i synnerhet när man kan ha sex istället. 


    Jovisst. Men har man barn kan det hända att man får spontana besök nästan varje dag, av både barn och deras hämtande föräldrar. Har man fyra barn blir det en enda röra om all tvätt ligger kvar i tvättstugan (ett rum åtminstone jag dessutom aldrig har haft). Tro mig, det är inte kul att leta strumpor till fyra barn i en stor tvätthög under stress klockan sju på morgonen. 


    Och lakan byter väl alla när de tröttnat? Frågan är om det är varannan vecka eller vartannat år? 


    Det du skriver här säger ingenting om er städnivå utan bara att ni städar så ofta ni har lust, och det är ju samma som i stort sett alla människor.

    TS fråga gäller inte hur mycket man bör städa, utan hur man gör när man inte är ense om hur mycket som är lagom. 


  • Anonym (Göran)

    Jag och min man har alltid haft som mål att vi ska anpassa oss efter det vi båda tycker är viktigt. Är det superviktigt med ordentligt vikt tvätt för honom så anpassar jag mig efter det. Är det superviktigt för mig att få ha min skräphög på skrivbordet så får jag ha det även om han stör sig en del på den. Det kräver mycket kommunikation och ärlighet. Det funkar bara i ett förhållande där båda vill leva jämställt och är lika beredda att offra sig för den andra. 

Svar på tråden Släppa på kraven, eller ska sambon steppa upp?