Hej,
Jag funderar på hur det är att vara tillsammans med en psykolog?
Är det som vilken relation som helst, mellan två människor som tycker om varandra.
Eller blir det automatiskt mycket psykologiska tankar och analyser i förhållandet? Kan man som partner känna sig i psykologiskt underläge ibland och eller känna sig granskad?
Jag har ingen erfarenhet av detta. Ni får gärna dela med er av era tankar.
Är man i relation med någon som försöker mästra en genom att sätta en i "psykologiskt underläge", handlar det nog snarare om den människans personlighet än att hen jobbar som psykolog.
Mina föräldrar arbetade som psykiatriker (pappa) och psykolog (mamma). De jobbade även ihop. De var väldigt kära i varandra men det var ofta inte vad jag vill kalla gräl men hätska diskussioner om helt teoretiska saker. De kunde bråka om diagnosen på fall som inte ens var riktiga fall utan exempel och övningsfall.
Jag tror de flesta tyckte de var tråkiga när de höll på, men de roade varandra med skämt och diskussioner som ingen annan förstod. Jag tror de tävlade mycket med varandra. Jag tror inte jag sett något annat par som pratat så mycket med varandra någonsin. De var gifta hela sina vuxna liv men kunde ändå bara sitta och prata med varandra en hel natt trots att de känt varandra i 45 år . "Oj vad tiden sprungit iväg!" Tyvärr har inte intelligensen gått i arv till mig, bara till brorsan.