• stjärne

    Introvert och svårt med socialt samspel, hjälp!

    Jag skulle behöva lite input eller höra om någon känner igen sig i det jag känner.

    Jag har alltid varit ganska introvert men har egentligen förstått det på senare år. Har tex alltid fått anstränga mig till max på fester för att kunna prata och samspela med andra men fått gå in på toaletter för att ?återhämta mig? och bara få sitt tyst en stund under kvällarna. Mina systrars kompisar har alltid sagt att jag verkar så arg och att de har svårt att prata med mig, har kommit på att anledningen är att jag ofta står och observerar när vi har stött på dem. Ler och försöker vara trevlig men uppfattas nog som tyst och inåt.

    Nu de senaste 1-2 åren har jag börjat få riktigt svårt med socialt samspel. På jobbet (jobbar som sjuksköterska) så fungerar det jättebra för då är jag ju i min roll som det, men i andra sociala situationer som nu i julas när vi blev bjuda på adventsmingel, så har jag så svårt att prata med folk. Tänker tex ut i huvudet på vägen dit vad jag ska säga och vad jag kan prata om.

    Har längre fram i år bröllop att gå på samt blivit medbjuden på en konsert med människor jag inte känner så bra och jag vet inte hur jag ska bete mig? Fattar inte vad som hänt. Till och med på kalas med släkten kommer jag på mig själv att mest fokusera på barnen för att inte behöva prata för mycket med andra vuxna och då är det min familj och släkt vi pratar om som jag känner så väl!

    Blir så trött på mig själv och förstår inte vad som hänt, har alltid fått anstränga mig mycket i sociala situationer men nu har det ju gått så långt så jag bävar för att träffa andra för att jag inte vet vad jag ska säga?

    Någon som känner igen sig eller kan ge lite tips på vad jag ska göra? Tar otroligt mycket energi det här.

    Tack på förhand!
  • Svar på tråden Introvert och svårt med socialt samspel, hjälp!
  • Anonym (I)

    Har samma problem. Rodnar dessutom o blir nervös. Hade inte såhär som barn. Men i vuxen ålder kom det smygandes? inga bra råd att Ge tyvärr :(

  • Anonym (Blip)

    Du gör på samma sätt som när du lär dig andra saker egentligen. Övar, och var inte så hård mot dig själv. 

  • Anonym (Instämmer)

    Känner igen mig i allt du skriver, har väl alltid kännt det men nu när man är 45-50 tycker jag det blivit värre, köpte en bok om scocial fobi och men känner samtidigt att KBT har jag utövat hela livet utan att veta om det, har alltid gått på fester och tillställningar även om det kännts jobbigt, förr var det mest jobbigt innan men nu känner jag mig mer medveten och det gör det nästan värre även under tiden för då är det det enda jag tänker på hur andra uppträder och det är så naturligt för dem. 
    Samma som du där, i situationer som har ett tema är det lättare, jobb, träning , möte osv......men när man skall prata för pratandets skull är det hemskt och ger mig inget. Ibland går det bra och ibland sämre.

    Går mer på acceptansvägen nu att det är såhär det är, det är okey att vara såhär jag måste inte vara som de extroverta även om det såklart skulle vara en dröm. 

    För mig är det mycket dagsformen, är jag pigg och mår bra blir jag lugnare och trygg i att vara lite passiv, är jag trött är jag mycket mer obekväm och orolig i kroppen och framstår säkert så för andra......lägger mer fokus på vila nu innan jag skall iväg på saker. 

    Acceptera är första steget skulle jag säga, så fort man försöker vara som  "de andra" blir det extremt krystat och pressat , skall man tex gå på ett mingel så tänkt ut lite saker innan, tex saker som hänt i världen senaste veckan, nån serie som är på tapeten, pratar någon om nått man inte har något att säga så försök byta ämne, folk gör det hela tiden......men ja det är jobbigt, kanske man skall återuppta att läsa boken man köpte. 
    Alkohol är bra om man nu inte har problem med det, för mig lättar det upp även om inte lika mycket som förr..............men jag har inga problem med det, dricker inte på månader utan problem så jag använder ibland alkohol som hjälpmedel och för mig är det okey. Givetvis endast på fester, inte på saker där alkohol inte passar in eller nått jag smyger med.

  • Anonym (Instämmer)

    .......och det finns böcker om social fobi , även HSP (högkänslighet) som jag även känner igen mig i. Jag har inte läst ut mina böcker men det lilla jag kommit är det skönt att känna igen sig i boken och se sig själv lite utifrån.

    Socialfobi kan man söka för hos sin vårdcentral, gissar man får KBT 

  • Anonym (jobbet)
    stjärne skrev 2025-01-24 00:20:15 följande:
    Introvert och svårt med socialt samspel, hjälp! Jag skulle behöva lite input eller höra om någon känner igen sig i det jag känner.

    Jag har alltid varit ganska introvert men har egentligen förstått det på senare år. Har tex alltid fått anstränga mig till max på fester för att kunna prata och samspela med andra men fått gå in på toaletter för att ?återhämta mig? och bara få sitt tyst en stund under kvällarna. Mina systrars kompisar har alltid sagt att jag verkar så arg och att de har svårt att prata med mig, har kommit på att anledningen är att jag ofta står och observerar när vi har stött på dem. Ler och försöker vara trevlig men uppfattas nog som tyst och inåt.

    Nu de senaste 1-2 åren har jag börjat få riktigt svårt med socialt samspel. På jobbet (jobbar som sjuksköterska) så fungerar det jättebra för då är jag ju i min roll som det, men i andra sociala situationer som nu i julas när vi blev bjuda på adventsmingel, så har jag så svårt att prata med folk. Tänker tex ut i huvudet på vägen dit vad jag ska säga och vad jag kan prata om.

    Har längre fram i år bröllop att gå på samt blivit medbjuden på en konsert med människor jag inte känner så bra och jag vet inte hur jag ska bete mig? Fattar inte vad som hänt. Till och med på kalas med släkten kommer jag på mig själv att mest fokusera på barnen för att inte behöva prata för mycket med andra vuxna och då är det min familj och släkt vi pratar om som jag känner så väl!

    Blir så trött på mig själv och förstår inte vad som hänt, har alltid fått anstränga mig mycket i sociala situationer men nu har det ju gått så långt så jag bävar för att träffa andra för att jag inte vet vad jag ska säga?

    Någon som känner igen sig eller kan ge lite tips på vad jag ska göra? Tar otroligt mycket energi det här.

    Tack på förhand!
    Jag känner igen mig så mycket i det du beskriver! Jag har alltid varit blyg och tillbakadragen, umgås hellre med några få än på stora fester till exempel. Under åren 20-30 år så var jag väldigt social och hade stort umgänge, gick ofta ut på krogen, lärde känna nya människor. Så jag kan ju, eller kunde i alla fall.

    Men så började jag jobba, så kom barnen... Även jag jobbar i vården, träffar mycket folk, har många bollar i luften, måste prata och interagera precis hela dagen. Och sen är jag helt slut, orkar inte prata med nån annan än min man och barnen (knappt det ens, men jag gör det ändå). 

    Och i jobbet har jag ju precis som du, en yrkesroll att falla tillbaka på, så det ställer inte så stora krav på mer privat kontakt och småprat som är personligt. Och sen tar det musten ur mig så att jag inte orkar mer än det jag gör på jobbet.

    Jag tror att det är därför jag har blivit så osocial sista tiden (är snart 50 år). När jag var tex föräldraledig och ensam hemma med barnen hela dagarna så var jag mycket mer kontaktsökande och ville ha folk att umgås med. Så jag ser ett samband med jobbet för egen del i alla fall. 

    Har tyvärr inga tips eller råd om vad du kan göra. Mer än byta till ett mindre socialt krävande jobb kanske, men det är ju kanske inte möjligt eller det du vill. 
  • Anonym (Introvert inte blyg)

    Hej, först vill jag säga att introvert inte innebär att vara blyg. Det är två helt olika saker. Blyghet bygger på negativa känslor och rädsla. Inte helt olikt social ångest.

    Och introvert på att man blir överstimulerad och behovet av att vara ensam för att "ladda om" få ny energi. Det är dock oftast människor som håller sig i bakgrunden och inte gillar att prata om sig själva. Därav missförståndet att dom är blyga. Man kan säga att dom inte söker bekräftelse i lika stor utsträckning som många andra människor. Det föredrar lite mer lugn och ro. 

    Jag har introverta i min familj och vänner. Och det går inte på fester. Om det inte handlar om mindre tillställningar. Det är större chans att det sysslar med någon hobby eller läser en bok. Dom är inga festprissar om jag säger så. 

    Jag måste undra lite varför du sätter dig i en sådan situation att du går på fester om det inte är din grej och får dig att må dåligt. Du kan ju inte ändra på den du är. Tyvärr känner många människor press på att passa in. Och det är så det kan bli lite tokigt.

    Såklart finns det situationer som personal fester och annat. Oftast brukar det inte vara något problem för dom jag känner som är introverta eftersom det är just det jobb relaterat.

    Men du verkar lida mer av social fobi och social ångest av det du berättar I ditt inlägg. Som någon nämnt finns det KBT behandling för detta. Oftast kan det handla om att du ska "träna" på sociala situationer. För att stärka ditt självförtroende.

  • Anonym (Df7)

    Har du fått mer stress i ditt liv? När man är trött blir allt man tycker är svårt ännu svårare. 

Svar på tråden Introvert och svårt med socialt samspel, hjälp!