Gränslösa "blå" människor

Jag är en väldigt öppen och extrovert person, gillar att prata om allt möjligt med alla möjliga människor, men det betyder inte att jag inte har vissa gränser.

Har ett återkommande problem att förstå kategorin introverta och detaljorienterade människor (tänk "DISC-blå") som är extremt frågvisa om allt. Inte "om man säger A så måste man också säga B", utan dessa vill ha hela jävla alfabetet hela tiden jämt.

De verkar dessutom nosa upp "känsliga" ämnen väldigt fort och just där ska det grävas och utredas liksom. Detta är dessutom typiskt sett samma människor som själva är extremt återhållsamma med sitt eget liv. Jag fattar ingenting. 

Ex. Jag nämner i förbigående för blå arbetskamrat att jag ska träffa min syster i helgen. Blå får då någon form av knäpp och vill då veta allt om min syster ink var hon jobbar, vad hon pluggade, vad hennes hund heter, skostorlek, etc.(ingen tanke på att jag kanske inte nödvändigtvis vill eller har lust att prata djupare om min syster)

Lite överdrivet men eftersom det här är så  återkommande med olika människor med liknande personlighet så måste jag fråga en gång för alla. Varför gör de så här och hur sätter man gränser utan att vara otrevlig?

Prova någon gång att fortsätta prata om mer och mer ovidkommande detaljer. Frågar de om vad du åt, forsätt prata om det in i minsta detalj och låt dem inte avbryta med nya frågor eller byta ämne. Behåll ordet, gå vidare ner i detaljer hur din tomatsås lagades, och var tomaterna du kopte kom ifrån, och vad de kostade, och hur vädret är just nu i regionen de växer i, och att du någon gång skulle vilja åka dit och kanske plocka dem själv, etc etc. Sedan efter att du pratat i 15 minuter går du bara därifrån.

Min bror är sådan. Han är väldigt detaljerad och utredande och går till botten med saker och ting. Sådana personer har andra styrkor och andra svagheter, inget konstigt alls. De blir ofta workaholics och det händer väldigt ofta att de högutbildar sig, andra/vissa får chefsposition av nåt slag, och de har mindre intresse av att fokusera på det andra könet. Sånt nedprioriteras olika mycket, ofta väldigt mycket. Men de blir bra på annat som sagt. Min bror är bra som han är, trots sin ständigt utredande natur. :) Han har inte haft en partner ännu... Men han är civilingenjör. Han vill inte riskera att man skiljer sig, han vill bara ha en enda partner under sin livsstid (så som jag förstått det). Han retas med mig ofta att jag provat "många" gånger och failat. (Jag har en normal siffra på 11 försök tror jag, i bagaget, han skrattar mycket åt det). Jag är 33 år snart, och han har nyligen fyllt 30. Jag känner igen den personligheten mycket väl. Inget fel med dem egentligen. 

Jag hade vid kanske andra eller tredje ovidkommande frågan pausat, tittat upp med ett leende, skrattat till lite, och med vänlig ton frågat: - Varför undrar du det, tänkte du på något särskilt?

Så markerar man på ett trevlig sätt att frågan inte är helt typisk. Upprepa vid behov vid ett par tillfällen så trillar slanten ner.