Noll självförtroende

Jag tänker att när man gått ner sig så djupt i negativa tankar om sig själv så kan det nog vara otroligt svårt att bryta dem på egen hand. Även om den logiska delen av hjärnan säger att det faller på all rimlighet att "alla" kvinnor skulle finna dig oattraktiv så kommer de negativa tankarna alltid ligga och förstöra. Så även om jag tycker att du fått många bra råd så vill jag även slå ett slag i saken för att söka samtalshjälp i någon form som ett komplement. 

Det är verkligen inte så att alla kvinnor kräver en man som är minst 1.80. Hälften av alla män i Sverige är kortare än 1.80 och de allra flesta av dem träffar kvinnor. Detta är ju anekdotiskt, men min bror är 1.67 (och i din ålder) och visst har han upplevt nackdelar för att han är kort, men han har aldrig haft särskilt svårt att träffa kvinnor.

Visst är det så att många kvinnor vill ha en man som är lite längre, men i verkligheten verkar det ju vara så att många ändå är nöjda om de träffar en man som åtminstone inte är kortare. Eftersom du gissningsvis är runt 1.70 då så betyder det att det finns många kvinnor som inte blir avskräckta av din längd.

Jag förstår att du känner som du gör efter att ha blivit avvisad så många gånger, och det är inte så lätt att förändra sin självkänsla, men en dålig självkänsla lyser igenom väldigt tydligt och påverkar förmodligen mycket mer än vad din längd gör. Min bror inte har inte dålig självkänsla på det sättet, han är smart, rolig och han vet att han har massor att erbjuda en kvinna. Han är för övrigt inte särdeles attraktiv heller utan ser nog ganska normal ut sådär.

Så ja, rådet är väl att försöka arbeta med din självkänsla även om det är svårt. Annars kanske du får åka till Thailand och se om du kan hitta någon där som gör dig lycklig. Det tycker jag är rätt sunkigt om skälet till det är att man vill hitta en undergiven yngre kvinna som man inte hade haft en chans på i Sverige, men för ensamma män som har väldigt svårt att träffa någon, och som inte är sexistiska svin, tycker jag ändå det kan vara ett alternativ. Relationen kommer förstås vara ganska obalanserad och jag tror att många av de där thaikvinnorna inte är speciellt kära i sina män, men är man okej med den obalansen och snäll så varför inte?

Vi tjejer tänder mycket på personligheter, så försök köra KBT och ändra ditt tankesätt... 

Om du går runt och tycker du är ful, då kommer du också förmedla den känslan till de du träffar.

Om du ser en tjock person, så har den personen säkert tänkt dumma tankar om sig själv att den är ful och värdelös... Men stoppar du in pondus i den människan, då är han genast väldigt mycket attraktivare...

Det du kan göra också är att gå på gym, skaffa lite muskler, börja trivas med din kropp. Om du tycker om din kropp så är det lättare att erbjuda den till någon annan, och du har då mer självförtroende.

Jag är tjej, 40 år, och chattar nu med en man som jag visserligen inte träffat än, han ser alldaglig ut, inte jättetränad men man ser lite muskler ibland, men hans personlighet är helt outstanding, det gör honom vrålsexig.
Han är snäll, överröser mig med komplimanger, finns alltid där om jag behöver honom, ger råd, är intresserad, kommer ihåg detaljer.... 

Det kanske är ett sätt att börja hitta en kvinna på, att chatta med henne, och så får längden komma senare...

Och min tanke när jag började skriva med honom var att bara ha honom som vän, sedan växte sig den vänskapen djupare med tiden... så öva chatta med några innan du söker någon seriös...

Men, mitt starkaste tips, gå KBT, ändra din självbild och inse att du har något att erbjuda en kvinna där ute 

Nej det är sant att alla kvinnor inte kräver det. Däremot de män som faktiskt är korta brukar ju kunna kompensera med något annat utseendemässigt vilket jag inte heller kan. Min hjärna är helt bestämd på att jag är totalt oattraktiv och värdelös för kvinnor. För det är bara de upplevelser jag har med kvinnor. Har aldrig fått höra något positivt, bara negativt. Får man aldrig framgång så mår man piss. Tänk på fotbollsspelare som inte har gjort mål på några matcher och så sätter det sig i huvudet. Jag har inte gjort mål i hela mitt liv.Ja jag förstår det. Men även om jag skulle gå KBT, vart hittar man en tjej som vill ha en kille i min ålder som inte har någon erfarenhet av kvinnor? Precis som vem vill anställa någon som varit arbetslös i 20 år?

Nej, du har ju helt klart en uppförsbacke och varken jag eller någon annan säger att det är lätt för dig. Men att förändra ditt sätt att tänka, även om det är svårt, är väl den möjlighet du har att träffa någon kvinna här i Sverige. Om du inte kan göra en sådan förändring återstår väl alternativen att acceptera din situation och ägna dig åt annat i livet, eller försöka hitta en tjej utomlands. Vad som definitivt inte hjälper är att bara fokusera på allt som är svårt för dig.

Hur lång är du förresten?

Jag lider verkligen med människor som är ofrivilligt singlar.

Om man är frivilligt singel så är det ju per automatik lättare att ägna sig åt andra saker i livet. Om jag tittar på mig själv och de andra i min bekantskapskretsen. Så har de oftast vidareutbildat sig, hittat hobbies eller något som verkligen brinner för. Dessutom är vi människor som haft förhållanden tidigare. Blivit "mätta"

Kan förstå att man vill utforska något man aldrig provat. 
Även om förhållanden kan vara riktigt jobbiga med stundtals.

Sen är det ju så att kärlek är inte tillgänglig för alla, och det finns inte någon för alla heller. Det kan man aldrig bortse ifrån. Lika mycket som att alla inte kommer bli förmögna eller berömda. 

Du behöver fokusera mer på positiva grejor. Det sitter i huvudet. I ditt fall. Skulle jag rekommendera en mental coach/terapi. För att hjälpa dig med självkänslan.
Du verkar ha svårt att kliva över det hindret. Och hindrar dig själv i processen. Det är bara du som blir påverkad av det. Någon förändring måste ske för att något ska hända. Du är fast i något som aldrig kommer ändras, om du själv inte gör något åt det.

Mitt tips är att du bokar tid för samtal. Det är ett steg emot förändring.

Jag går in i perioder när jag finner mig i min situation och mår bra av det. Men samtidigt innerst inne mår jag otroligt dåligt att aldrig få känna intimitet med någon.

Jag är 1.66.Ja grejen är ju att jag aldrig blivit mätt på förhållanden då jag aldrig haft något. Jag har också haft kollegor som har sagt "GIFT DIG ALDRIG NÅGONSIN" och är olyckligt gifta men stannar för barnens skull. Då försöker jag tänka att jag har det bra. Men jag skulle ändå vilja ha upplevt det och eventuellt inse att jag har det bra.

Det tragiskt är att jag hade en fling med en tjej när jag var 22, hon var den enda tjej som någonsin faktiskt verkar ha tyckt om mig. Synd att hennes föräldrar inte accepterade det (hon var några år yngre).

Hej.
jag tycker att du ska ut där och prata med tjejer på jobbet, i mataffären, på gymmet osv. Det enda sättet du kan bli av med de där tankarna är genom att märka att det är kul att prata med tjejer, att tjejer ofta är mycket vettigare än killar. Förstående roliga och lätta att öppna upp sig för. Börja inte med att stöta på dom direkt utan var bara med dom, känn att du är bekväm med det sen när det känns naturligt kan man prata med en ny tjej som man tycker verkar intressant men samtidigt ge en blick eller två lägga in flörtigare kommenta. kommer förstås inte funka på alla men ganska många av dom som gillar din personlighet kommer också kunna vara intresserade av en liten flirt åtminston. sen rätt vad det är står hon där, din fru och mamma till dina barn men du måste ut och jobba på det. Självförtroendet kommer med tiden.och tänk på att vara dig själv, ingen kommer falla för någon som spelar någon annan. Jag brukar tänka att det kanske bara är 0,5 % av tjejerna som gillar mig men det finns så jäkla många tjejer så det blir en jäkla massa ändå. De man lyckas fånga upp blicken på är ofta de som potentiellt passar för en själv. Sen blir det inte alltid som man vill kanske men då är man en erfarenhet rikare och har ytterligare en vän

jag var värdelös på tjejer i gymnasiet men malde på och när jag träffade det som blev min fru vid 28 års ålder hade jag inget problem med varken tjejer eller självförtroende (fick ju inte alla tjejer för det men en hel del)

lycka till och ut och kicka nu, bort med de negativa tankarna och skaffa lite kompisar tills ty börja med. Det kommer gå hur bra som helst bara du sätter igång!

Jag pratar med folk på jobbet, även tjejer. Har en tjej jag tycker mycket om att prata om och vi pratar verkligen om allt vilket är kul. Men jag tvivlar inte på att jag går att prata med eller hålla mig social, däremot så tror jag inte att någon skulle vilja vara intim med mig egentligen. Så långt tror jag inte är möjligt :/

Det svåra är att träffa singeltjejer och få till en dejt, DET ÄR SVÅRT. I min ålder är det jävligt tufft.

1) Ta av dig offerkoftan, genast. MCT-terapi funkar 100% mot din typ av ältande
2) Börja gymma ordentligt om du inte redan gör det. Bra för självförtroende, psykiskt mående och attraktionskraft
3) App-dejta, övning ger färdighet. Ligg med någon du tycker är okej, behöver inte vara din drömtjej. 
4) När du träffar någon du gillar kan du vara lite svävande kring ditt förflutna, åtminstone tills hon hunnit bli kär. Oskuldsgrejen behöver du inte berätta alls.

1. Bättre än KBT alltså? (Som jag har gått)
2. Jag gymmade tidigare men jag tappade motivationen till livet och då även gymmet.
3. Du tror inte jag har försökt app-dejta? Över 15 år har jag använt det och har inte lett till något utan ett ännu sämre självförtroende. Ingen tjej svarar ju när man skriver. Får inga matchningar heller.
4. Jag får ju aldrig träffa någon tjej. Hur gör jag då?

Om jag väl får självförtroende, vart ska jag hitta tjejerna?

Ja men typ. Jag menar inte heller att han ska ligga med någon han inte gillar men om man är oskuld och ska hitta sin drömtjej att ÄLSKA med så ligger ju ribban rätt högt, tror inte att det är bra för självförtroendet i situationen. Han kan ju bli kär i någon som bara känns 80% från början. 

TS: Ja, MCT är bättre än KBT när man inte längre ha något att bearbeta utan bara är fast i negativa tankemönster. Mer renodlat och  funkar fort, på en handfull terapitillfällen.

Är du kristen? en kristen tjej hade ju avgudat en okysst 40 åring.

Nej men jag tycker kristna tjejer verkar fina. Vill dom ha en icke-kristen kille?

Om hon är sann kristen, nej sannolikt inte.