Trött på hjälplös syster

Prioritera först och främst dig själv, för ingen annan gör det. Orkar du hjälpa till och har tid och lust med det, ok, orkar du inte och inte har varken tid eller lust, säg bara att tyvärr har du varken tid eller energi nu. Onödigt att påpeka att du inte har någon lust.

Den som avgör om du har tid eller energi nog är ju bara du, de borde inte ifrågasätta det, så din förklaring om det bör vara kort. Nej faktiskt, jag känner att jag inte orkar hjälpa till nu tyvärr och har inte tid till det pga jobb, barn och annat. Det borde räcka som förklaring. Pressar de dig är de oförskämda.

Om systern verkligen har ont om pengar kan du säga att du är villig att sponsra X kr för flyttfirma, som en julklapp i förväg för julen 2025, i stället för andra julklappar. 

TS
Det är inte så svårt att hitta en lösning för den här om du är självständig och har bra självförtroendet.

Vad är du rädd för då om de bara isolerar dig när det inte är ditt fel?
Om det inte finns någon ting du är beroende av de eller någon du behöver av de i ditt liv, behöver du inte tänka om vad de tycker.
Du och de är vuxna vist. Så Du behöver verkligen respektera dig själv och sätta gränsen mellan er. Annars kommer de aldrig uppskatta dig.

Det kan vara bra att man försöker ha en bra relation mellan sin familj men om man bara är självis då är det mycket bättre att skapa en bra vänskap med folk som kan vara som familjen i vårt liv.

Om du inte gör det kommer de hela livet använda dig som deras slav.

Jag själv här såna syskon men så länge jag inte tycker att jag  har gjort något fel har jag aldrig tänkt om de.
Jag har också sagt till de så bestämt att ingen ska försöka vara bestämd på mitt liv eller styra  mig. Jag vet själv vad jag behöver eller inte behöver göra sa jag till de.

Idag hälsar de inte så mycket på mig utom bara min lilla syster och ibland blir även hon som de när de säger till henne någon skitsnack om mig men hon vänder hon tillbaka iallafall själv utan att jag sa inget.

Så det jag vill säga till dig nu är försök bara att hälsa och kolla läget med de som din familj om de inte är nöjda med det ring eller svara inte på deras telefon heller. Då kommer de fundera och uppskatta dig kanske. Annars som sagt leva bara ditt liv. Punkt !!!.

Lycka till!!

P.S.
Min mamma hjälpte mig att flytta när hon var 80 år. Hon satt på en stol i köket och packade upp glas etc, slängde bort papper och satte prylarna i en rad på bordet, så jag kunde bara sätta upp sakerna på hyllor. Det var en lagom nivå för henne och bra hjälp för mig. 

Nu är jag 60 år och min storasyster tror fortfarande att hon bestämmer över mig och allt, jag är ju bara dumma, omogna lillasyster. Vissa saker låter jag henne bestämma, för det är lugnast så, men viktiga saker, nej där låter jag henne inte köra över mig. 

Jag är tydligen den evigt starka dottern som alltid ska hjälpa min mamma och storasyster men nu är jag så less på det. Grejen är att de blir martyrer om jag inte vill ställa upp. Jag är själv utbränd och deprimerad och har sjukt mycket med mitt eget liv med diagnosbarn och jobb och allt. och nu har syrran som vanligt bett folk att komma över 25 mil för att hjälpa henne att flytta och absolut flytthjälp ska man hjälpa till med. Men hon vill att jag ska vara med att packa och packa upp alla prylar i nya lägenheten och hon är en horder av stora mått och jag får panik av bara tanken. Det som är mest provocerande är att hon aldrig hjälper till med liknande själv. När jag hjälpte vår mamma att flytta, jag bar och kånkade och skruvade ihop en soffa mm så satt hon bara om glodde i sin telefon och lyfte inte ett finger. Jag har så god lust att säga nej nu men dom ger mig alltid dåligt samvete jag säger nej. Vad skulle ni göra?