Upptagna människor som vill klämma in en i deras luckor ...

Ja, håller med om det där med bekanta. Vänner är vänner.

Jag håller med TS.

Mina kvinnliga vänner var också genomdåliga på att ses eller ta intiativ medan deras barn växte upp. Och vi vet alla vad det beror på...

Oförmåga att själv släppa taget och sluta curla i kombo med bekväma pappor som "inte klarar" barnen själva, eller bara lämnar allt till mamman så att hon till sist inte ens kan lägga TVÅ TIMMAR varannan vecka på en digital aktivitet, för då måste hon klart hjälpa ett barn med ett läxförhör.

Jag vet att pappan är hemma. Jag vet att han inte är idiot, han har också pluggat på högskola. Det handlade om en högstadieläxa.

VARFÖR I HEL A HELVITTE MÅSTE HON TA DET DÅ medan fem vänner inte får utöva en kul aktivitet som är regelbunden och bokad?

Jag hade också barn och jag klarade det ju utan problem?

Jag har slutat umgås med den kvinnan idag förutom hos gemensamma bekanta. Hennes barn har blivit hjälplösa och lite socialt konstiga av allt curlande.

Ok, jag är väl din motpart då med familj, 4 barn, full fart för jämnan.

Jag blir trött på precis samma sak som du, när en bekant vill umgås, och då en lördag på fika vid 14 tiden. Sen åk vidare vid 15. För mig och min familj innebär det att vi är låsta den dagen, kan inte åka iväg som vi hade velat, osv. Självklart vill vi träffa vänner men att offra större delen av lördag för att umgås med nån som har lust att träffas 1 timme för det passar i deras schema, nej tack. De personerna bokar gärna upp en tre veckor innan också så man inte kan säga att man redan är upptagen.

Sitter ni alla ihop vid höften då eller?

I min värld kan man göra olika saker och om en vill fika med en vän så gör den det, så tar den andre hand om barnen och så byter man.

Det är väl klart att ens barn måste komma först- iallafall tills de inte kan ta hand om sig själva. Sen om du inte kan  den tiden så får ni hitta ny tid? Förstår inte tankesättet att det ska vara en totalt likvärdig tidsprioritering vänner emellan, det funkar inte när man har barn då de är beroende av föräldrarnas tid och omsorg

Just uttrycket "inklämd" har en negativ konnotation, att man har fått en tid på nåder. Om man då ses under denna reserverade timme är det ju med taggarna utåt, ingen optimal känsla som gagnar vänskarpen. Jag tror att TS måste fundera på sin inställning och visa förståelse för kamrater med tight schema. Det är bättre att tänka i termer av "priviligierad" än "inklämd".                                                                                                                    Jag hade en väninna som jag umgåtts med i årtionden
men där våra vägar skildes. På ett sätt var det tragiskt, på ett annat befriande. Finns där för mycket som skaver i en relation dräneras man och då är det bättre att avsluta den.                                                                                                                                                                            Hon gick i pension redan i tidiga 50-årsåldern, eller kanske uppmanades att göra det, jag vet inte vilket.. Hon hade ingen förståelse för att jag fortfarande var i "klättringsfasen" med mycket konferenser, kurser och resor. "Du prioterar jobbet framför vännerna" brukade hon säga. Ja, det kan jag säga att jag gjorde, att äntligen få mitt drömjobb och en bra lön var viktigt  för mig, mitt liv och min tillvaro.
                                                                                          . ... Det finns alltså andra omständigheter än barn som kan ändra spelplanen. När vi var unga och inte hade så höga ambitioner kunde vi ringa eller ses och prata bort eoner av tid, men det där ändrades för min del med allt större ansvar i yrkeslivet. Sedermera, under stressiga övertidstimmar kunde hon ringa för att prata bort en stund och blev då irriterad över att jag inte ville prata.                      .       ..    .....                .                                     "Outar" jag henne här? Risken är i det närmaste obefintlig. Trots att hon arbetade i ett datoriserat företag lärde hon sig inte hantera datorer, det kanske hänger samman med att hon kastade in handduken 
Hade hon inte gjort det hade hon haft större förståelse för mina prioriteringar.

Jag tycker att ts låter otacksam. Att få en timmes tid är inte alls dåligt om det rör sig om en väldigt upptagen person.

Förvisso låter du krävande när du lägger fram det som du gör. Men vet vad du menar. Hamnar frekvent på båda sidor av detta men vet du vad grejen är? Du behöver satsa lite mer på någon av relationerna och till sist kommer det att bli att denna vän är närmre och ni kan prata lite mer och hitta på något gemensamt en längre stund. 
Ju mer energi du lägger på någon annan desto mer får du tillbaka av den. Jag har ibland inte orkat svara när vissa ringer eller ta mig tiden att umgås. Men när jag har satt det åt sidan och gett min energi så växer en fin djupare relation fram. 

En annan viktig sak att tänka på i ditt fall är att dina vänner har barn. Ok, de är trötta och stressade och vill satsa sin tid på familjen. Då måste du erbjuda dem någonting. Varför inte engagera dig lite i deras barn kanske föreslå skridskoåkning eller simning som också är roligt för dem? Eller att du säger Anders ska du inte ta med dottern till parken så kan vi ta en kaffe där och lite fika till henne? Då slår han två flugor i en smäll genom att ta ut dottern och ni umgås med henne och  samtidigt med dig. Eller att ni bestämmer att gå och gymma en timma nära där han bor och gör det till en rutin liksom? 

Eller paraktiviteter? Ni måste ju inte ha barn bara för att göra det? 

Det låter som att TS helst vill umgås med sin vän själv, utan barn, och helst utan någon sluttid och helst även börja när som helst på dagen. Det är ju ytterst få människor som lever den typen av fritt liv som vuxen - säkert ett gott skäl till att man väljer att leva utan barn. Men även utan barn kan det vara svårt att få till med allt som jobb och annat innebär.

Det hänger kanske mer ihop med TS sorg som gör att hon inte riktigt orkar sätta sig in i andras situation just nu. Då blir det tungt om man tänker att man är begränsad till en timmes lättande av hjärtat när man känner att man behöver en hel kväll med vin och snacks och djupa samtal typ. 

Ja men det där är jag så jävla trött på. Jag bröt med en vän nyligen faktiskt pga det. Alltid var det frågan om man kunde komma barnfri hem till henne två timmar väg dricka vin sova över (!) mitt i veckan typ. Samtal flera gånger i veckan om hur bortprioriterad hon var etc etc. Sjukt jobbig jävel. Min närmsta vän och jag ses ofta hos mig och umgås ibland gör vi saker bara vi men hon är fullt medveten om att vi får anpassa oss efter varandra. TS får förstå Sånt