Blyg, rädd, arg? Hur bemöta?
Vår son är två år och två månader har alltid haft många människor i sitt liv och träffat sina föräldrars familjer, vuxna och barn regelbundet. Vi har ett tryggt hemmaliv och han går sedan några månader på förskolan.Vi upplever dock att ju äldre han blivit desto mer blyg och rädd har han blivit för andra människor, framförallt främlingar, men ofta upplevs han även arg när någon tittar på honom eller hälsar och reagerar då genom att rynka på pannan, sätta huvudet på sned och titta argt.
Jag tänker att han är så liten fortfarande och att känslor är svåra att hantera. Hemma med oss och sina närmaste är han oftast glad och framåt, men ibland i början blyg, funderar på om detta är något jag behöver arbeta med och i sådana all hur?
Tycker inte det är något fel att vara blyg och försiktig, det är ju hans personlighet, det är mer att han upplevs vara arg som förvirrar såväl oss som andra, är det något vi behöver adressera?
Har någon haft barn som reagerat liknande eller som han gått igenom samma för att sedan komma ur det?