• Anonym (Funderingar)

    Blyg, rädd, arg? Hur bemöta?

    Vår son är två år och två månader har alltid haft många människor i sitt liv och träffat sina föräldrars familjer, vuxna och barn regelbundet. Vi har ett tryggt hemmaliv  och han går sedan några månader på förskolan.

    Vi upplever dock att ju äldre han blivit desto mer blyg och rädd har han blivit för andra människor, framförallt främlingar, men ofta upplevs han även arg när någon tittar på honom eller hälsar och reagerar då genom att rynka på pannan, sätta huvudet på sned och titta argt.

    Jag tänker att han är så liten fortfarande och att känslor är svåra att hantera. Hemma med oss och sina närmaste är han oftast glad och framåt, men ibland i början blyg, funderar på om detta är något jag behöver arbeta med och i sådana all hur?

    Tycker inte det är något fel att vara blyg och försiktig, det är ju hans personlighet, det är mer att han upplevs vara arg som förvirrar såväl oss som andra, är det något vi behöver adressera?

    Har någon haft barn som reagerat liknande eller som han gått igenom samma för att sedan komma ur det?
  • Svar på tråden Blyg, rädd, arg? Hur bemöta?
  • Anonym (Hej)

    Hej! Jag läser till socionom och vi pratar mycket kring just detta med barn som är blyga eller upplevs obekväma kring nya människor eller även ibland kring människor barnet känner.

    Som du beskriver har ert barn ett tryggt skyddsnät kring sig, går på förskola, träffar nya människor och är i sociala sammanhang.
    Barn med trygg anknytning har inget socialt behov av att knyta nya kontakter på samma sätt som en vuxen har , utan nöjer sig med det den har kring sig, vilket är normalt för den åldern.
    Ett barn Som redan har trygga vuxna runt sig kommer att vända sig till dem de känner, då behovet av att gå till en främling och söka kontakt där inte ger dom någon större tillfredställels vilket är positivt.
    Det viktigaste är att inte tvinga ut barnet i sociala sammanhang om den inte vill. vixna människor kan tänka att det är bra För barnet, att den får komma ut och testa sina så kallade vingar. Men vuxna glömmer ofta att barnet inte har de behoven utan vill lära sig att knyta an till nya människor i sin egen takt. Därför ska man inte tvinga på detta i onödan. Precis som du beskriver så är ju detta barnets personlighet. Att ert barn blir arg när andra tittar på hen kan handla om en känsla av att känna sig utelämnad eller uttittad/ studerad på ett sätt barnet inte känner sig trygg med. Kanske har barnet upplevt att den blivit tvingad att socialisera med andra barn eller andra vuxna på ett sätt som den själv inte känt sig bekväm med vilket kan leda till detta trotsbeteende (dvs att bli irriterad och arg i vissa situationer).
    rådet är väl egentligen att låta barnet få testa sina vingar ifred. ert barn kanske är extra känslig och behöver stöd och hjälp och tålamod. Och inte tvinga fram att han ska vara mer framåt än han egentligen vill vara. Barn har ju egna upplevelser/känslor och behov som vi vuxna inte alltid förstår oss på

Svar på tråden Blyg, rädd, arg? Hur bemöta?