Vännerna hinner inte ses

Trots att jag alltid varit social och fått nya kompisar, har jag också i perioder känt att jag saknat tätare kontakt med en eller flera goda vänner.

Jag är skild sen ett par år tillbaka och har ett barn i skolåldern. Jag brukar hitta på saker och så, men har bara nån enstaka god vän som jag kan prata om det mesta med. Egentligen en. Dock är hon sjukt busy med två barn och tusen åtaganden. Idag åker hon på en tredagars konferens, och så är hon med i en styrelse, och har många grannar de bjuder in på middag etc. Vi hinner ses 1-2 ggr/månad, alltid kortare tid än jag skulle vilja (ett par timmar). Vi har mycket att prata om och det känns som om tiden aldrig räcker till. Sen försvinner hon igen. Hon är från ett annat land, där hon är hela somrarna och alla skollov med familjen, så då ses vi aldrig. Därtill har hon svårt att planera in saker, så jag vet aldrig med säkerhet när vi kan ses.

Sen har jag en annan vän som bor några kvarter bort. Hon har också två barn, och har gått in i väggen fler gånger än jag kan räkna. Ibland lyckas vi ses på en snabb lunch och avhandla allt som hänt sen sist. Den här veckan föreslog jag lunch, men hon skrev att hon måste hushålla med sin tid och ork och därför inte kan luncha den här veckan. Ibland kan vi inte ses på nån månad.

Min gamla vän sen 20 år tillbaka är också busy med mycket jobb varannan vecka och så barnen och sin nya kärlek. Det är rätt sällan vi hinner ses.

Jag har flera kompisar, så det finns nån att träffa varje vecka, men jag saknar att ha en vän som jag kan träffa eller ringa ofta. Det händer grejer i mitt liv som min förstnämnda vän är införstådd med, men jag måste alltid vänta i en eller flera veckor innan jag kan prata om dem med henne.

Trots att jag har flera kompisar är det alltså ofta jag känner mig ensam. Jag har funderat på varför det är så här. Jag tror problemet accentueras nu när jag är barnledig varannan vecka. Är det så här för er andra vv:are?

Hur har ni vv:are det med vänner?