Tre jobbiga saker gjort

Varför känner du att du har ett behov av att trycka ner TS som bevisligen tycker det var 3 jobbiga saker? Känner du dig duktigare nu? Duttiga duuu! 

Alla kämpar på på sitt sätt.
Just den här människan behövde höra att hen är bra idag.
Vad är felet.

Har du inget positivt att säga så tycker jag att du skall hålla tyst och vara bitter i din ensamhet.

Jag tycker vi kan ha högre förväntningar på vuxna människor än att bete sig som du gör i den här tråden.

Jag är en högpresterande människa, med ångestproblematik. Den ångesten gör att vissa till synes enkla saker kan bli hinder och kännas gigantiska. Och visst sjutton ger jag mig själv en klapp på axeln när de blivit gjorda! Och gör det gärna till andra också.

TS: bra jobbat! Skön känsla nu inför helgen. 

När livet är jobbigt och hjärnan går på högvarv så är minsta lilla skitsak som ett ett berg att bestiga. Denna gång valde jag att resa mig ur soffan och få det gjort istället för att smita. Jag är övertygad om att många känner igen sig i detta. 

Så vad jag gjorde var att jag besteg ett berg - och det ville jag berätta.

Bra jobbat!!
Jag är nybliven pensionär vid 62 och efter 40 år av högpresterande, stressiga jobb plus 25 år av att vara ensam förälder till två barn plus en vansinnigt jobbig flytt, husförsäljning och downsizing, plus organisation av flytt för ett av mina barn, är jag utmattad och har låg prestationtröskel. Skulle sjukskrivit mig för utbrändhet för länge sen men fanns aldrig tid, speciellt med små barn, så bara att kämpa på. Och nu har jag nya större saker att ta itu med! 

I dag har jag gjort en detaljerad lista på vad jag ska tvinga mig att göra den kommande veckan, absolut inga svåra saker, ungefär som på din nivå, men måste göra det snart. I dag orkade jag inte att göra något annat än planera. Känner igen känslan av lättnad sedan mina gamla listor som jag betat av. Fick lite extra inspiration till min lista av din trådstart!

Måste komma tillbaka till ett mående när dessa saker inte känns jobbiga längre, men just nu är det lite mycket på gång plus är utmattad. 

Du går/har gått din match?  Du behöver en kraftig motivation för att komma över tröskeln att få ändan ur vagnen? Den motivationen finns i att dra ut på saker så länge så man MÅSTE göra det. Det dåliga med att smita undan de små (och stora) måstena är att man känner sig som en förlorare. Det är som att hyvla en ost. Ialla fall hos mig. Så varje gång man får ändan ur vagnen och får nåt drygt gjort så ska man ge sig en klapp på axeln. 

 

Ja! Har tänkt på nackdelarna om jag inte fixar dessa saker nu, hur mycket jobbigare det blir då, samt vilken fin restaurang jag ska gå till för att belöna mig sen, när det är avklarat! Känns inte bra att skjuta upp detta! Nu kan jag för första gången skjuta upp saker men det är ju inte bra för mig.

Jag tror på det där med att belöna sig. Har märkt att när jag blivit lite äldre (samma som din ålder) så förlåter man sig själv lättare. "Du är inte mer än människa. Sitt ner nu och gör det där imorgon". Jag "unnar" mig ledigt från allt drygt och jobbigt.

Så lustigt. Jag började skriva ett inlägg tidigare ikväll men blev avbruten. Det handlade om att sånt som är normal vardag hos andra är ett jätteframsteg hos oss. Och så skrev jag om att vi firar alla segrar. Och nu ser jag att ni också gör det! :) Önskar er en så fin helg som ni kan ha! 

Det skadar inte med lite "tuff kärlek" i sådana här lägen. Om TS hade haft någon som pushade att göra dessa tre saker direkt, så hade hen sluppit att lägga mängder av tid och energi åt att enbart tänka "jag borde göra dessa saker" och hade både fått en behövlig kick av det, samt hade kunnat lägga all den tiden och energin på något annat. På så vis hade en positiv spiral skapats. 

Istället har TS skjutit dessa saker framför sig och har på egen hand skapat ett större problem av det än nödvändigt, för att sedan vara i behov av validering som plåster på såren när hen ÄNTLIGEN tagit tag i det.

Och nej, jag tänker inte vara den som applåderar för den typen av självskadebeteende. 

Hjärnan föredrar den enklaste och bekvämaste lösningen. Det innebär inte att det är den bästa lösningen. Master your mind!

Det är ju just den mentaliteten som gjort att du skjutit upp på dessa banala saker, som sedan leder till att du får dåligt samvete och mår ännu sämre. Det är uppenbarligen inte en framgångsrik metod. Därför tycker jag heller inte att du borde få en "klapp på axeln" av oss andra, när det är du själv är orsaken. 

Eller så slutar man med sitt självskadebeteende och tar tag i skiten direkt. Svårare än så behöver det inte vara. 

Absolut är det bra att få en spark i baken ibland för att göra något.

Men ibland har man kanske just levt med kravlistor så länge, och jobbat så hårt och fixat så mycket, att när man plötsligt har en möjlighet att förhala något som inte är livsviktigt eller påverkar andra, så är det frestande att bara skjuta upp, även om det inte är det optimala. Och ju mer man skjuter upp det, desto svårare blir det att ta itu med surdegen. När man sen äntligen gör detta, har man stoppat och ändrat tankeprocessen och kan gott och väl få känna sig duktig.  

När man levt länge med en mängd krav på viktiga saker att göra, känns det väldigt skönt när man äntligen kan stryka några saker som stått länge på ens lista av halvviktiga eller bra men inte viktiga saker för att man inte haft den extra energin att ta itu med det. 

Bra för dig om du lever ett liv där du kan ta itu med allt av varierande prioritering på en gång, och aldrig blir överväldigad. 

Självklart måste man prioritera här i livet. Jag säger inget om det. Och jag kan definitivt inte göra allt på en gång. Kan någon det?

Det jag däremot har lärt mig, är att det går åt offentligt mycket tid och energi åt att tänka "jag borde" än att bara göra det. 

Det är intressant att när du, Fnatte, utvecklar ditt resonemang så kommer du fram till att det som TS har gjort är precis det du tycker att man ska göra - ta tjuren vid hornen. Men på något konstigt sätt vänder du det ändå till att TS har gjort fel. Tydligen måste andra göra på millimetern exakt som du tycker för att vara godkända av dig? Man ska ta tjuren vid hornen, men man måste också prioritera. MEN det måste vara den prioritering som du anser är rätt. För man får inte göra något en dag senare än när du tycker att man borde ha gjort det, för då är det istället väldigt fel. 

Och ve den som trevlig och glad. Sånt patetiskt trams kan vi ju inte hålla på med!

Jag ler åt Fnatte. Det finns så många förståsigpåare och han är en i mängden. Vi har alla olika utgångspunkter och historia. Man kan inte generalisera så hårt som han gör  och komma med pekpinnar och säga "gör så här istället". Var och en har sin egen verklighet att leva i. 

Jag har äntligen gått igenom ekonomin för december 2024, stängt året och gjort ny budget. Det skulle jag gjort i mellandagarna normalt sett men då var vi sociala varje dag så jag sköt undan det och sen rullade hela jobbarusellen igång igen tills nu.

Även helt fungerande personer skjuter upp saker ibland, det är väl först när det börjar bli konkreta negativa effekter av det (kan vara att det kostar eller att man får ångest) som det blir ett problem.

Jobbkarusellen, skulle det stått.

Jag säger bra jobbat och tycker att du ska ge dig en klapp på axeln. 
Själv har jag märkt att jag kan kryssa i alla anledningar till varför man prokastinerar d.v.s. skjuter upp saker.
Jag är lite perfektionist och har höga krav och är rädd för att göra fel.
Jag har låg självkänsla och tvivlar på mig själv att jag har förmågan och ger lätt upp om jag stöter på motstånd.
Jag tror ofta att saker är svårare än vad dom faktiskt är, målar upp stora berg samtidigt som jag ser mig själv som väldigt liten.
Jag får lätt prestationsångest och det vet alla att man vill slippa, samtidigt som jag inte verkar fatta att ångesten av att ha något över sig inte heller är speciellt trevlig och kan göra en utmattad och ännu mera handlingsförlamad att ta itu med saker och att det kan vara en lättnad att faktiskt få saker gjorda. 
Jag tror också att jag är en person som har vissa begränsningar gällande energi, och att jag lägger ner för mkt energi på småsaker så att jag blir uttröttad. 
Mina åtgärder, skriva lista och välja några saker och tvinga mig själv eller peppa mig själv att göra dem. Inte straffa mig själv om jag inte orkat men berömma mig själv om jag gjort dem. Att bara börja är också ett sätt inte känna efter. Eller bestämma en belöning som man får efteråt. Eller tänka på vilka dåliga konsekvenser om jag inte gör det...allt för att få motivation. 

Va skönt att få den kassaboken stängde och lagd på hyllan!  Nice!
Själv försöker jag finna en metod att locka mig till att göra sånt som är sååå trist men som måste göras! En lista med kryssrutor som man bockar av och sen belönar sig med en....pizza? Sen blir jag förbannad på mig själv o tänker "Hur f*n svårt ska det vara??". Så dålig på det där och extra usel när nåt tynger en. Det är som en våt filt hänger över en. Jag tror man ska motionera regelbundet! Endorfiner!