• Anonym (Less)

    Mitt kärleksspråk har blivit att inte visa kärlek…..ALLS

    Insåg precis något väldigt tragiskt och deppigt men mitt kärleksspråk har blivit senaste året att inte visa någon kärlek alls för att eventuellt få ta emot kärlek.
    Behöver jag därför ens nämna att jag hängt ihop med en emotionellt otillgänglig man alldeles för länge? En man som är otrygg undvikande ambivalent. En man som har narcisiska drag och som är världens ensam varg. 


    Han är alltså rädd för kärlek, nära relationer och ansvar/krav vilket gjort att jag som är en väldigt givande ung kvinna med massor av värme och uppmuntran inom mig att ge har blivit en person som honom. För jag mörker gentemot honom att ju mindre jag bryr mig, ju mindre kärlek jag visar och ju mer stängd jag är desto mer uppmärksamhet och utbyte i närvaro får jag av om jag håller mig på min kant, alltså håller mig borta. 

    Så tragiskt. Ja jag ska lämna men just nu känns det tungt att jag precis insåg att mitt kärleksspråk har blivit att visa noll för att både ge och ta emot kärlek.

  • Svar på tråden Mitt kärleksspråk har blivit att inte visa kärlek…..ALLS
  • Anonym (Tråkigt)

    Hej TS, jag kan känna igen mig i det där.


    Är tillsammans med en person med undvikande tendenser, och jag kan märka lite samma sak.
    ju mer anxious jag blir och ju mer krävande jag blir desto mer drar han sig undan från mig. Speciellt om de varit tjafsigt en längre period.


    har lärt mig att försöka att inte ta varje strid utan prata med honom när han är samlad och i bra mode.

    Jag tror generellt att killar uppskattar när kvinnor har sitt egna, inte ringer eller skriver hela tiden utan har sitt egna liv. Har många tjejkompisar som pratat om det där, vi tjejer har tendenser att bli för på ibland , vi vill visa kärlek, ge kärlek och få kärlek hela tiden. Tyvärr ser ju inte riktigt vardagen ut så. det är inte alltid man går i takt eller samma fart som sin partner. man måste anpassa sig efter varandra. 

    Jag som är 8 år yngre än min kille kan ha lite svårt med det eftersom jag inte är riktigt lika mogen och självständig.
    Vi har definitivt haft våra många duster med varandra men så länge relationen är mestadels givande så tycker jag man ska fortsätta kommunicera, lära känna varann och inte ge upp för tidigt.

    Sen får man inte heller hamna i sitsen där man ALDRIG får ta emot kärlek heller. En relation måste vara ge och ta, de är något jag jobbar på med honom just nu. Sen är hans sätt att ge kanske annorlunda än det jag egentligen önskar, men han är bra på så många andra sätt istället Så jag försöker fokusera på hans styrkor mycket och inte se ner för mycket på hans svagheter.


    I början av vår relation var det tufft eftersom jag ganska snabbt blir klängig och vill få mycket uppmärksamhet.
    lärde mig med tiden att ta vara på vår kvalitetstid, tex sitta och ha bra och djupa samtal, och också acceptera när han behöver ha sitt egna space och sin egen tid.
    Det är jätte tufft ibland.
    Men den här dynamiken i min relation idag har lärt mig så mycket om mig själv och speglar mycket utav det jag måste jobba på inombords.

  • Anonym (Tråkigt)

    Vill dock lägga till också att man måste ha inställningen att man inte kan FÖRÄNDRA en person.
    Om ni älskar varandra så kommer ni med tiden lära er varandras sämre sidor, och anpassa er mer för varandra.
    mitt råd till dig är att kommunicera dina behov på ett tydligt och konkret sett.


    Kom ihåg att man inte ska ta allt på en gång , förändring tar tid och kräver jättemycket arbete.

    Kom också ihåg att ha tydliga gränser för vad du tolererar och inte, och håll dig till dom oavsett vad.
    Om din kille älskar dig så kommer han försöka öppna sig även om det tar tid, men var tydlig på de små signalerna han ger som faktiskt visar på att han försöker.
    frågan är hur mycket tålamod du TS har i den frågan om att vänta på honom:
    det var du avgöra själv. 

Svar på tråden Mitt kärleksspråk har blivit att inte visa kärlek…..ALLS