• Anonym (Janne)

    Den romantiserade bilden av förhållanden håller på att dö ut?

    Förr skulle ett förhållande vara livet ut, nu ställer man krav på ett annat sätt och det finns ingen trygghet i att relationen är livslång. Tvärtom så går man skilda vägar när inte galoscherna passar längre. Vi är dessutom mer självständiga än någonsin på gott och ont.

    Förhållanden liknar mer relationen man har till ett vanligt jobb. Man ställer krav, kan stå ut ett tag och drar tillslut om det inte passar.

  • Svar på tråden Den romantiserade bilden av förhållanden håller på att dö ut?
  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Tb) skrev 2025-02-17 09:16:03 följande:
    Jag tycker alltså att man ska ha realistiska förväntningar på sin partner. Det är inte rimligt att begära att din partner ska vara din älskare, din vän, din själsfrände, din terapeut liksom din leverantör av materiellt överflöd. Alla människor kommer att misslyckas att uppfylla denna kravbild och skilsmässan ligger därför redan i korten. Jag anser också inte att ovan nämnda krav handlar om "kärlek".

    Min utgångspunkt är alla barn som far illa när egoistiska föräldrar skiljer sig och sedan går vidare. Detta anser jag måste undvikas till varje pris, helst genom att föräldrar besinnar sig och lär sig att leva i äktenskapet på ett bra sätt.

    Sedan anser jag att alla friska vuxna bör skaffa barn, möjligen med undantag för vissa supertalanger som kan ge många människor gåvor om de helt får gå upp i sin begåvning. En kultur måste skaffa barn över reproduktionsnivån, annars är den dödsdömd.
    Glömde svara på ditt sista stycke. Att lågt barnafödande är ett problem kan jag hålla med om. Men alla är verkligen inte lämpliga föräldrar, även om de är friska.

    Du verkar tycka att man måste tillföra samhället något tillräckligt viktigt (barn eller annat) för att rättfärdiga sin existens typ. Det är inte så det fungerar i en denokrati.
  • Virriga Vera

    Ja, visst är det bra att man inte behöver vara tillsammans med någon man inte älskar. Visst är det bra att alla oavsett kön är fria att leva sitt liv utan en partner om man väljer det.

  • Mammaa44

    När vi sa "tills döden skiljer oss åt" första gången så tror jag inte att det medellivslängden vad som idag ;)

  • Anonym (Kattan)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-02-17 10:58:13 följande:
    För många är meningen med livet att bilda familj, eller i alla fall en viktig del av livet. Däremot inte till vilket pris som helst.

    Tur är väl det. Om inga barn blev gjorda skulle vi stå inför en samhällskollaps. Sverige och många andra länder har ju redan problem med lågt barnafödande.

    Men samtidigt tur att man kan välja. Alla är verkligen inte lämpliga att bli föräldrar, även om de är friska. Särskilt inte om de inte vill. Stackars barn.
    Är det verkligen det? Ja en del ja men är inte säker att det görs medvetna val av villa, barn och vovve utan att det råkar bli så för att andra gjort det. Känner dom som lägger sitt liv på hästar, att resa eller att umgås med stor vänkrets och dom verkar hur nöjda som helst.

    Det finns ju ändå för mkt människor på jorden, skulle det vara så dåligt om vi inte ökade i folkmängd?
  • Anonym (Janne)
    Mammaa44 skrev 2025-02-17 12:26:44 följande:

    När vi sa "tills döden skiljer oss åt" första gången så tror jag inte att det medellivslängden vad som idag ;)


    Vi får byta till det lite mindre smickrande, tills jag inte har lust längre, i kyrkan.
  • 567890
    Anonym (Janne) skrev 2025-02-17 13:02:46 följande:
    Vi får byta till det lite mindre smickrande, tills jag inte har lust längre, i kyrkan.
    Som sagt, har du pratat med någon som skilt sig och frågat hur processen gick till? Tror du på allvar att folk skiljer sig bara för att dom inte har lust?

    ALLA mina vänner som skilt sig har haft en lång tid av funderande, ånger, skam, lättnad- ja, alla känslor som finns. Ingen har gjort det utan att man avvaktat ett par år och försökt lösa problemen så att se dig skriva så lättsamt om det säger mig att du inte vet något alls om hur en skilsmässa går till. Har du inte vänner att fråga?
  • Anonym (Janne)
    567890 skrev 2025-02-17 15:00:33 följande:
    Som sagt, har du pratat med någon som skilt sig och frågat hur processen gick till? Tror du på allvar att folk skiljer sig bara för att dom inte har lust?

    ALLA mina vänner som skilt sig har haft en lång tid av funderande, ånger, skam, lättnad- ja, alla känslor som finns. Ingen har gjort det utan att man avvaktat ett par år och försökt lösa problemen så att se dig skriva så lättsamt om det säger mig att du inte vet något alls om hur en skilsmässa går till. Har du inte vänner att fråga?

    Hur du tolkar mina inlägg rår jag inte över.

    Jag har haft flera separationer i min närhet och har även varit med om det själv. Att jag skämtade till det lite med, tills vi inte har lust längre, betyder inte att du behöver gå loss i ullstrumporna.

    Anledningarna till separation kan vara många. Men det bygger nog ofta på långvarig besvikelse, vilket tex kan handla om städning och vilken nivå man ska ha. Att man har kämpat kan i detta fall betyda att man försökt att få den andra att hålla samma nivå som man själv har men att det inte fungerat. Eller att man inte gör lika mycket som den ena parten vill, reser inte lika mkt, har inte samma uppfostran etc. Lösningen kan då inte vara att den andra ska göra som man själv vill utan istället en kompromiss.


    Så att man kämpat kan vara subjektivt och utifrån ett perspektiv som bara den ena strävar efter men som vederbörande blivit besviken på att det aldrig förändras till det bättre.

    Detta är bara exempel på lättare brister som leder till separation. Det kan även handla om misshandel, kontrollbehov, svartsjuka, otrohet, beroenden som alkohol och sex, psykisk ohälsa eller andra tuffa saker som man behöver komma bort ifrån. Då är det jättebra att man kan separera.

  • 567890
    Anonym (Janne) skrev 2025-02-17 15:19:49 följande:

    Hur du tolkar mina inlägg rår jag inte över.

    Jag har haft flera separationer i min närhet och har även varit med om det själv. Att jag skämtade till det lite med, tills vi inte har lust längre, betyder inte att du behöver gå loss i ullstrumporna.

    Anledningarna till separation kan vara många. Men det bygger nog ofta på långvarig besvikelse, vilket tex kan handla om städning och vilken nivå man ska ha. Att man har kämpat kan i detta fall betyda att man försökt att få den andra att hålla samma nivå som man själv har men att det inte fungerat. Eller att man inte gör lika mycket som den ena parten vill, reser inte lika mkt, har inte samma uppfostran etc. Lösningen kan då inte vara att den andra ska göra som man själv vill utan istället en kompromiss.


    Så att man kämpat kan vara subjektivt och utifrån ett perspektiv som bara den ena strävar efter men som vederbörande blivit besviken på att det aldrig förändras till det bättre.

    Detta är bara exempel på lättare brister som leder till separation. Det kan även handla om misshandel, kontrollbehov, svartsjuka, otrohet, beroenden som alkohol och sex, psykisk ohälsa eller andra tuffa saker som man behöver komma bort ifrån. Då är det jättebra att man kan separera.


    Dina inlägg här i tråden går ut på att man separerar för snabbt och i onödan, att man inte tar ansvar för relationen. Mitt svar till dig är då att jag inte känner någon som dragit för snabbt, alla har haft anledningar som duger även om det inte har varit öppenbart för omvärlden vad skälet till separationen var.

    Det är möjligt att du har blivit utsatt för att bli lämnad utan att du har förstått varför men om du tror att det varit pga städning eller något annan ytligt så har nog ditt ex valt att inte vara helt ärlig mot dig.

     Tvärtom så går man skilda vägar när inte galoscherna passar längre. 
    Förhållanden liknar mer relationen man har till ett vanligt jobb. Man ställer krav, kan stå ut ett tag och drar tillslut om det inte passar.
  • Anonym (C)
    Anonym (Janne) skrev 2025-02-17 15:19:49 följande:

    Hur du tolkar mina inlägg rår jag inte över.

    Jag har haft flera separationer i min närhet och har även varit med om det själv. Att jag skämtade till det lite med, tills vi inte har lust längre, betyder inte att du behöver gå loss i ullstrumporna.

    Anledningarna till separation kan vara många. Men det bygger nog ofta på långvarig besvikelse, vilket tex kan handla om städning och vilken nivå man ska ha. Att man har kämpat kan i detta fall betyda att man försökt att få den andra att hålla samma nivå som man själv har men att det inte fungerat. Eller att man inte gör lika mycket som den ena parten vill, reser inte lika mkt, har inte samma uppfostran etc. Lösningen kan då inte vara att den andra ska göra som man själv vill utan istället en kompromiss.


    Så att man kämpat kan vara subjektivt och utifrån ett perspektiv som bara den ena strävar efter men som vederbörande blivit besviken på att det aldrig förändras till det bättre.

    Detta är bara exempel på lättare brister som leder till separation. Det kan även handla om misshandel, kontrollbehov, svartsjuka, otrohet, beroenden som alkohol och sex, psykisk ohälsa eller andra tuffa saker som man behöver komma bort ifrån. Då är det jättebra att man kan separera.


    Jag tror att det ofta är en kombination av flera problem som leder till separation. Ofta tror jag inte heller att omgivningen får veta allt som ligger bakom. Till exempel har det funnits många trådar om stora skillnader i sexuellt intresse mellan partners, och det är nog inget som man brukar vara särskilt öppen med när man diskuterar separationer med utomstående.
  • Anonym (Werthers)

    Tycker generellt att en relation med en annan människa inte ska betraktas som en mänsklig rättighet (som en del gör idag) somliga blir bittra och tycker de har förnekats någon sorts rätt.

  • Anonym (okänd)

    Tycker snarare det verkar vara brist på just romantik i förhållanden nu för tiden. Kanske därför folk lämnar. De flesta parrelationer verkar rätt meningslösa, man tänker ju att relation med en kvinna eller man ska göra livet bättre och inte sämre

  • Tyra myra

    Äktenskap har ingenting med kärlek eller romantik att göra.

    Själva äktenskapet har alltid varit och är fortfarande, ett juridiskt avtal som ska säkerställa ekonomin för den framtida familjen. 

    Äktenskap ska skapa trygghet för familjen.

    Relationer däremot styrs av kärleken man har för varandra. 

    Man kan mycket väl leva i ett äktenskap utan kärlek om det gynnar familjen. 

    Äktenskapet kan ta slut men relationen och kärleken kan leva kvar. 

     

  • Anonym (V)
    Tyra myra skrev 2025-02-17 16:22:07 följande:

    Äktenskap har ingenting med kärlek eller romantik att göra.

    Själva äktenskapet har alltid varit och är fortfarande, ett juridiskt avtal som ska säkerställa ekonomin för den framtida familjen. 

    Äktenskap ska skapa trygghet för familjen.

    Relationer däremot styrs av kärleken man har för varandra. 

    Man kan mycket väl leva i ett äktenskap utan kärlek om det gynnar familjen. 

    Äktenskapet kan ta slut men relationen och kärleken kan leva kvar. 

     


    Jo, äktenskap har visst någonting med kärlek eller romantik att göra. 
    Du har rätt att historiskt så var det inte så, och fortfarande i många delar utav världen så har kärlek liten betydelse eller ingen betydelse när man ingår äktenskap. Men i Sverige, 2025, så har kärlek och äktenskap mycket med varandra att göra. 
  • Tyra myra
    Anonym (V) skrev 2025-02-17 16:29:31 följande:
    Jo, äktenskap har visst någonting med kärlek eller romantik att göra. 
    Du har rätt att historiskt så var det inte så, och fortfarande i många delar utav världen så har kärlek liten betydelse eller ingen betydelse när man ingår äktenskap. Men i Sverige, 2025, så har kärlek och äktenskap mycket med varandra att göra. 
    Nu talar du om att äktenskap ingås för kärlekens skull. 

    Många av oss lever redan i en relation när vi ingår äktenskap. Ofta har vi redan gemensamma barn och vill med äktenskapet trygga deras framtid

    Naturligtvis finns det även romantiska unga par som väntar med att bilda familj tills de gifter sig men de verkar bli färre. Något jag personligen tycker är bra då man vinner mycket på att lära känna varandra under mindre romantiska förhållanden innan man juridiskt binder sig till varandra.

    Många tänker inte på att man genom att man gifter sig i princip avtalar att allt mitt är ditt och allt ditt är mitt. Ekonomin blir gemensam oavsett om man vill det eller inte.
     
  • Anonym (Janne)
    567890 skrev 2025-02-17 15:41:11 följande:
    Dina inlägg här i tråden går ut på att man separerar för snabbt och i onödan, att man inte tar ansvar för relationen. Mitt svar till dig är då att jag inte känner någon som dragit för snabbt, alla har haft anledningar som duger även om det inte har varit öppenbart för omvärlden vad skälet till separationen var.

    Det är möjligt att du har blivit utsatt för att bli lämnad utan att du har förstått varför men om du tror att det varit pga städning eller något annan ytligt så har nog ditt ex valt att inte vara helt ärlig mot dig.

     Tvärtom så går man skilda vägar när inte galoscherna passar längre. 
    Förhållanden liknar mer relationen man har till ett vanligt jobb. Man ställer krav, kan stå ut ett tag och drar tillslut om det inte passar.
    Tråden handlar om att vi gått från en ide eller tanke om att man träffar den rätte och lever ihop hela livet. Detta har kanske hela tiden bara varit en tankevurpa som odlats i generationer och sedan senare även i sagor, böcker och romantiska filmer.

    Vi har tidigare behövt leva ihop och samarbeta för att överleva, det kanske aldrig har handlat om livslång kärlek. Även om samhället utmålat detta som ett ideal att sträva efter.

    Nu har detta förändrats och vi är alla, kvinnor som män, självständiga och behöver inte den andra parten på samma sätt. Då blir alternativet att dra vidare lättare än det varit tidigare.
  • Tyra myra

    Jag tror att du har helt rätt i din analys, Janne

    Vill bara tillägga att vi nog ibland bestämmer oss lite för snabbt. Både för att flytta i hop och att separera.  

    Vi har tappat lite av de första förälskelsefasen där man låter passionen styra,  När man flyttar ihop förtidigt så kan vardagens bekymmer störa den där härliga tiden när vi ska lära känna varandra på djupet, När man längtar efter varandra, pratar till långt inpå natten och inte minst utforskar varandras sexualitet.

    Vi separerar när den andre inte leverupp till våra förväntningar, som ofta är orealistiska. 

    Om vi gör allt rätt och låter förälskelsen få en chans att övergå till kärlek, När vi ger oss själva chansen att riktigt lära känna varandra innan vi flyttar ihop och lever vardagsliv med varandra, är långa/livslånga relationer möjliga.

  • Anonym (Milla)
    Anonym (V) skrev 2025-02-17 16:29:31 följande:
    Jo, äktenskap har visst någonting med kärlek eller romantik att göra. 
    Du har rätt att historiskt så var det inte så, och fortfarande i många delar utav världen så har kärlek liten betydelse eller ingen betydelse när man ingår äktenskap. Men i Sverige, 2025, så har kärlek och äktenskap mycket med varandra att göra. 
    Inte idag. Idag är det helt ok att bara leva tillsammans och även få barn utan att vara gift. Äktenskapet är ett juridiskt avtal. Du behöver inte älska den du gifter dig med, det finns inga sådana krav. 
  • Anonym (okänd)
    Anonym (Milla) skrev 2025-02-18 11:21:27 följande:
    Inte idag. Idag är det helt ok att bara leva tillsammans och även få barn utan att vara gift. Äktenskapet är ett juridiskt avtal. Du behöver inte älska den du gifter dig med, det finns inga sådana krav. 
    Så kan det vara men det kan också vara så att man gifter sig för att man tycker det är romantiskt.
  • Anonym (Milla)
    Anonym (okänd) skrev 2025-02-18 11:22:59 följande:
    Så kan det vara men det kan också vara så att man gifter sig för att man tycker det är romantiskt.
    Klart man kan. Men kärleken har inte med äktenskapet att göra, den finns ju förhoppningsvis där redan. 
Svar på tråden Den romantiserade bilden av förhållanden håller på att dö ut?