• Anonym (Kajsa)

    Dejta någon med medicinerad bipolär typ 2?

    Har träffat en fantastisk man online och vi har pratat i veckor. Båda i 40-50 års åldern och bor en bit ifrån varandra.
    Han är rolig, kul och intelligent, verkar bry sig genuint om mig och vem jag är, är nyfiken och varm. Jag upplever att vi kommit varandra ganska nära trots att det är via nätet.
    Vi har pratat om att försöka ses snart, och igår berättade han för mig att han har bipolär diagnos typ 2. Han fick sin diagnos för drygt 10 år sedan, medicinerar och går på regelbundna kontroller/terapi vad jag förstod och ser sig som högfungerande.
    Men jag vet ingenting alls om vad det innebär och försöker läsa på lite, även om jag förstår att det är individuellt.
    Vad är era erfarenheter?

  • Svar på tråden Dejta någon med medicinerad bipolär typ 2?
  • Anonym (Kajsa)

    Försöker igen.

  • Anonym (Kajsa)
    Vi har fortsatt att hålla kontakten och att dejta i lugn takt. Men jag har några funderingar som jag inte är bekväm med att ta med honom (än).

    * Han har det rätt rörigt hemma. Inte helt normalt för en person i hans ålder tycker jag.

    * Han verkar inte så intresserad av mig längre. Hans flirtande har avtagit, likaså nyfikna frågor. När vi har setts är han inte särskilt fysisk och gosig. Vi har haft sex en gång på mitt initiativ och det var ganska känslolöst. 

    * Han lägger ut grejer på Facebook konstant. Typ 3-4 ggr om dagen. Byter profilbilder.

    * Ord och handling matchar inte så bra alltid. Han säger att han behöver vara noga med sin regelbundna kost och sömn mm, men gör inte så mycket åt det. Äter snabbmat ofta tex, rör sig ingenting och ligger mest på soffan vad jag förstått.

    Påverkar medicinering känslolivet? Sexlusten? Finns ett stort bekräftelsebehov? Är städning lågprioriterat? Just nu känns det mest som att han vill ha -någon-, inte just mig.

    Ingen som har nån input?
  • Anonym (Spring)

    Big red-flag!


    Spring nu mesans du kan. Gå vidare. 

  • Anonym (Heleen)

    Om jag var du skulle jag lägga ner. Oavsett diagnos eller inte så verkar han ju ha beteenden du inte uppskattar och det vore naivt av dig att tro att det kommer att förändras. Det är sån han är helt enkelt och vad det beror på ändrar inte det faktum.

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Kajsa) skrev 2025-03-09 10:16:35 följande:
    Vi har fortsatt att hålla kontakten och att dejta i lugn takt. Men jag har några funderingar som jag inte är bekväm med att ta med honom (än).

    * Han har det rätt rörigt hemma. Inte helt normalt för en person i hans ålder tycker jag.

    * Han verkar inte så intresserad av mig längre. Hans flirtande har avtagit, likaså nyfikna frågor. När vi har setts är han inte särskilt fysisk och gosig. Vi har haft sex en gång på mitt initiativ och det var ganska känslolöst. 

    * Han lägger ut grejer på Facebook konstant. Typ 3-4 ggr om dagen. Byter profilbilder.

    * Ord och handling matchar inte så bra alltid. Han säger att han behöver vara noga med sin regelbundna kost och sömn mm, men gör inte så mycket åt det. Äter snabbmat ofta tex, rör sig ingenting och ligger mest på soffan vad jag förstått.

    Påverkar medicinering känslolivet? Sexlusten? Finns ett stort bekräftelsebehov? Är städning lågprioriterat? Just nu känns det mest som att han vill ha -någon-, inte just mig.

    Ingen som har nån input?
    Att han har det rörigt hemma skulle bara vara ett problem för mig om det var jätterörigt. Jag och min man är i er ålder och vi är inga pedanter.

    (Men vi låter inte hemmet förfalla).

    Det andra du skriver är det däremot red flags på, särskilt att han inte verkar så intresserad längre. Jag håller med ovanstående, jag skulle lägga ner detta om jag var du. Ni har väl inte ens träffats särskilt länge? Är det någon mening att försöka ta reda på vad hans förändrade beteende beror på? Hoppas att han ska ändras?

    Troligen är det bara slöseri med tid. 
  • Anonym (Kajsa)
    Anonym (Heleen) skrev 2025-03-09 10:28:08 följande:

    Om jag var du skulle jag lägga ner. Oavsett diagnos eller inte så verkar han ju ha beteenden du inte uppskattar och det vore naivt av dig att tro att det kommer att förändras. Det är sån han är helt enkelt och vad det beror på ändrar inte det faktum.


    Nej det kanske är så. Jag tycker det känns svårt att veta om det beror på diagnosen eller inte. På nåt vis hade det känts mer okej om det var typiskt för bipolära. Men verkligheten ser ju lika ut oavsett.
  • Anonym (Kajsa)
    Anonym (Tvillingmorsan) skrev 2025-03-09 10:43:43 följande:
    Att han har det rörigt hemma skulle bara vara ett problem för mig om det var jätterörigt. Jag och min man är i er ålder och vi är inga pedanter.

    (Men vi låter inte hemmet förfalla).

    Det andra du skriver är det däremot red flags på, särskilt att han inte verkar så intresserad längre. Jag håller med ovanstående, jag skulle lägga ner detta om jag var du. Ni har väl inte ens träffats särskilt länge? Är det någon mening att försöka ta reda på vad hans förändrade beteende beror på? Hoppas att han ska ändras?

    Troligen är det bara slöseri med tid. 
    Du har nog rätt. Hur kan jag avsluta på ett fint sätt? 
  • Fyllera

    Jag har inte dejtat någon men jobbar inom psykiatrin. Personer med bipolär sjukdom är en väldigt heterogen grupp. Vissa har inga besvär alls utan fungerar precis som vem som helst med medicineringen. Andra har lite större bekymmer i perioder. Det kan se oerhört olika ut. Jag hade absolut kunna tänka mig dejta någon med diagnosen så länge det inte är i ett instabilt läge.

  • Anonym (Tvillingmorsan)
    Anonym (Kajsa) skrev 2025-03-10 07:13:25 följande:
    Du har nog rätt. Hur kan jag avsluta på ett fint sätt? 
    Säg bara att du gillar honom, men att du inte tror att det kommer att fungera. Att det inte beror på hans diagnos, men att du har önskemål och behov i en relation som du inte får uppfyllda, och att du inte vill lägga den pressen på honom. Att ni kanske inte är rätt för varandra.
Svar på tråden Dejta någon med medicinerad bipolär typ 2?