Anonym (J) skrev 2025-02-21 19:20:11 följande:
Kolla upp juridiken.
Utan giftermål ärver ni inte varandra överhuvudtaget, vilket ni gör som gifta, tillsammans med tidigare barn.
Absolut. Men oavsett är vi inte "skyddade". Jag skulle behöva köpa ut hans barn ur huset och vise versa om någon av oss går bort för de har rätt till sitt arv omedelbart. Så för oss med särkullbarn så är man inte speciellt skyddad. Den som är kvar skulle behöva sälja både hus, stuga och bil för att kunna betala ut det arv barnen har rätt till. Hade vi endast haft gemensamma barn hade vi ärvt varandra och de fått vänta på sitt arv tills båda är avlidna.
Anonym (ABC) skrev 2025-02-21 19:51:14 följande:
Enligt TS har de båda bara barn sedan innan, alltså inga gemensamma.
Och det är bara om de vore gifta som gemensamma barn ärver efter båda föräldrarnas död.
Vi har båda särkullbarn, men även ett gemensamt.
AlterEgon skrev 2025-02-21 22:55:24 följande:
Jag förstår dej precis. Onödig symbolhandling för vissa, men betyder mycket i grund o botten. Ett löfte att ställa förhållandet på fast mark!
Berget att bygga livet o framtiden på.
Hede det varit ett nej, då borde han då fortsätta med provanställning.
Ett onödig sak? Säj åt honom att ta en rejäl tänkare på om du är värd en onödig handling en gång i livet.
Jag pratade lite med honom om vad det spelar för roll. Han kan inte riktigt säga varför han inte vill gifta sig mer än att det inte är nödvändigt. Jag frågade honom då om varför han då inte kan tänka sig det om det är viktigt för mig. Jag frågade honom om det handlar om att han känner sig låst. När han fick veta att det är 6 månaders betänketid då man har gemensamt barn blev han ännu mer tveksam. Det gör mig lite sorgsen, för det känns som att han vill kunna "dra snabbt" vid en separation. Jag frågade om han är osäker på relationen, om det handlar om att han inte tror på att vi skulle hålla ihop hela livet och då blev svaret "Jag hoppas ju det, men man vet ju aldrig". Känns faktiskt ledsamt. Som att han typ inte tror på vår relation och att han inte vill att en separation ska vara så långdragen. Han sa också att alla han pratat med som skilt sig har sagt att man aldrig ska gifta sig, det är det värsta man kan göra.
Anonym (ABC) skrev 2025-02-21 23:02:19 följande:
Nu förutsätter du att TS har mindre tillgångar än partnern, och att partnern borde dela med sig av dessa tillgångar till TS.
Man ärver inte som sambo, men man har rätt till sin samboegendom, precis som vid separation om båda vore i livet. Men samboegendomen utgör ju sällan den största ekonomiska biten. I vårt fall äger vi hus värt flera miljoner, stuga och bil, vilket särkullsbarnen skulle ha rätt till sin del av arvet. Vi äger 50/50 och de ska då ha halva värdet av allt, vilket ingen av oss skulle ha råd att köpa ut dem från. Det innebär att vi skulle få sälja hus, stuga, bil osv för att barnen ska få ut sitt arv som ska in på överförmyndarspärrat konto tills de är myndiga. Man kan ju säkra upp genom försäkringar t ex. Att jag har en försäkring med sambon som förmånstagare som täcker min del av huset om jag dör t ex. Men det är ju en förutsättning att båda har det. Sambon ville inte betala för någon försäkring för sig, så jag har en för mig där mina barn är förmånstagare. Jag kände att jag inte vill bekosta en försäkring för att trygga hans framtid om jag går bort när han inte är villig att göra densamma för mig.
