Sambon lovar sluta snusa men det händer inget.

Och det vet du? 

Ja detsamma

Ja.

Men herregud, såhär kan du ju inte ha det. Gör slut och separera och kräv att han noggrannt kan dokumentera att han varit besvärsfri minst ett halvår efter senaste intag. Vad kan han mer bruka i hemlighet om han så lättvindigt använder snus? Snyggingar av transfetter? 

Och vad ska den nyfödda bebisen säga, förstår om det skulle föranleda en utredning hos soc. Du kanske bör träffa någon person utan laster som gör kloka val i stort som i smått. 

Dessutom kan det skada synen på nikotin för befintliga barn också tänker jag. Hota med en soc-anmälan så kanske han får en blåslampa i gumpen. 

Jag tycker att alla laster, kvinnliga som manliga, får diskuteras i ett förhållande om man gör det på ett icke elakt sätt. 

Jag var faktiskt inte tjatat alls. Jag har sagt det en gång och det var när vi pratade om hur vi skulle göra med hela barnfrågan. Innan dess har det inte varit relevant. Efter det har jag försökt fråga hur han tänker kring det och så eftersom det dragit ut på tiden men det var ju efte samtalet. 

Du behöver ju fråga dig varför han inte vågar prata med dig om saken. Jag gissar för att det är för att du blir arg och för att du anser att du har rätt. Jag kan ha fel men viktigt att en person kan känna sig trygg att säga hur man tycker och tänker. 
Ni har inte samma åsikt. Han tycker att man kan vara en bra förälder och snusa. Du anser att det inte är inte är okej. Han har redan ett barn som växt upp med honom och sett honom snusa. Och barnet har också börjat snusa. Tråkigt. 
Jag tror att det viktigaste är att ni kan prata om saken, trots att ni inte har samma åsikt. Och att ni är tydliga, han lovade att sluta men sa ni något datum. 
Jag tänker att om han håller upp ett år med snus så kan ni börja försöka få barn efter det, efter ett år så har den värsta abstinensen försvunnit. 
Så nu är det bäst med preventivmedel. Du kan inte få andra att tycka som dig, så vill du inte ha barn med en person som snusar, använd preventivmedel.
Det kanske är bättre att ni inte skaffar barn, så påfrestande för relationer med småbarn..... 

Faktiskt finns det forskning som visar att det kan finns ett samband mellan nikotinbruk hos pappan och DNA-skador. Och att män som brukat nikotin har 25% mindre spermier och sämre kvalitet på dem än de som inte gör det vilket kan minska chansen att bli gravid med upp till 10%.

vidare kan det födda barnet få tag i en dosa och få i sig, samt att det är större risk att barnet själv börjar bruka nikotin i framtiden om någon av föräldrarna gör det. 

Jag håller helt med om detta och vill absolut att vi ska prata om det. Som jag sagt tidigare kan jag ju inte ändra min åsikt om inte han förklarar hur han ser på saken. Jag blir inte arg men jag tror att han tror att jag ska bli det eftersom han vet att jag har en stark åsikt. Men en stark åsikt behöver ju inte vara samma sak som att man ska vara arg. Jag är ganska bestämd i mina åsikter vad det än gäller men är ändå villig att ändra åsikt om någon kan förklara så jag förstår varför deras sida är lika bra eller bättre. Utan argument som är på högre nivå än ?vad löjlig du är? eller ?för att jag tycker så? kommer jag inte kunna övertygas. Men i den här diskussionen har jag inte ens fått de argumenten. 

Lev själv istället så kan du egna regler för livet utan massa onödigt tjafs.

Så du menar att om man inte är hundra överens om allt i ett förhållande ska man leva själv istället för att prata med varandra? Du låter ju som en kul partner om man aldrig få ha en åsikt om nåt. ?Älskling, för hundrade gången kan du snälla lägga dina smutsiga strumpor i tvättkorgen? - ?Nä, du kan leva själv istället så kan du ha dina egna regler?

Han lär inte vilja sluta. Han har blivit övertalad.

Men dna skador verkar ju inte alls oroa dig om du redan slutat med skydd.

Jag har inte sagt att jag är särskilt nervös över det nej. Jag presenterade bara den forskning som finns eftersom någon sa att det inte har någon påverkan på något/någon om pappan snusar. 

Låt honom snusa.  Jag kan förstå om han snusar lössnus men portionssnus tycker jag att han kan få snusa.  

Han känner sig pressad och vill vara till lags men egentligen vill han snusa.  

När han vill och är mogen så slutar han. 

Men det måste vara hans eget beslut. 

Har varit i samma situation och slutade när jag själv insåg att det var dumt att snusa.  

Det är svårt att sluta med giftet. De kemisk/elektriska banorna i hjärnan har förändrats. Det finns nu människor med stark karaktär som slutat utan hjälp. Men mentalt svagare individer har det inte lika "enkelt". Jag har nu själv inte ens försökt, men vänner och arbetskamrater runtom mig har försökt. Ett par har klarat det av egen vilja och mentala styrka. Andra har provat med att minska ner med nikotinplåster och tuggummit med varierande resultat.

Men om din sambo menar allvar och menar på att han inte av egen kraft kan sluta så har i alla fall en arbetskamrat till mig lyckats med medicinen champix. Han sa att den totalt tog bort begäret, vilket jag märkte på fester vi hade då han inte hade något som helst begär av snus eller cigaretter trots en massa alkohol (då snus njuts som mest och är tillfällena då man har svårast att stå emot) Jag studerade honom, vetandes vilket nikotinoffer han varit genom åren, hela tiden och han nyttjade aldrig snus eller cigaretter vid festande. Det är något jag själv kommer att försöka få min husläkare att skriva ut åt mig om jag nånsin får för mig att jag måste sluta snusa.

Jag har full förståelse för att det inte är en enkel sak och har försökt läsa på så mycket som möjligt för att kunna i alla fall försöka förstå. Plåster och tuggummi har vi pratat om nu i veckan när vi faktiskt lyckades ha ett samtal kring det här och det visade sig att han är rädd för att misslyckas. Champix var nytt för mig, ska kolla på det och nämna det för min sambo. Tack för tipset!