Dåliga erfarenheter av att öppna sig/berätta

Finner inte orden.. men du beskrev precis min situation med alla människor.

Som liten var jag knäpptyst och försvann bortom blicken ut i tomma intet.
Sedan ville man att jag skulle prata. Frågade då, om jag börjar prata, finns det inte risk för att jag inte kommer att kunna sluta? Man skrattade åt mig, tyckte säkert att jag var gullig då. 

Senare kom jag i kontakt med alkoholen.. och efter det aldrig kunnat sluta prata. Försöker lära mig vara tyst bara för att misslyckas gång på gång. Brutit kontakten med allt och alla. Har bara förflyttat problemet, från samtalet meden fysisk person bredvid sig till online. Vet du att precis 3 sekunder innan jag fann din tråd så tänkte jag att jag borde försvinna från internet med.

Det här med att anförtro sig åt någon som sedan väljer att kasta det i ansiktet på en vid ett senare tillfälle, är tyvärr ett inte helt ovanligt beteende här på jorden.
Min egen mor är på det här viset. Jag vet inte hur många gånger jag har anförtrott henne saker som hon sedan har "huggit mig i ryggen" med vid ett senare tillfälle. Ett oerhört omoget beteende från hennes sida som tyvärr inte är så mycket att göra något åt. Idag är jag 40 år gammal och jag har lärt mig den hårda vägen att man inte kan lita på de flesta människor. Under en människas livstid korsar man vägar endast med några få som går att lita på.

Jag tror det är det sundaste att våga öppna sig och vara sig själv. Det innefattar mod. om Det används som vapen är personen man anförtrott sig åt fel på det och man kan inte utgå ifrån att alla är sådana. Då blir man paranoid. att hålla inne känslor gör en sjuk. En av anledningar att människor går till droger och alkohol. Det är värre än att någon KANSKE i framtiden använder dina känslor mot dig.

Ja, jag har dåliga erfarenheter om att öppna sig. Det gör en sårbar. 
En nära familjemedlem till mig har alltid använt det för att vara elak, mest när hon själv mår dåligt och i affekt, så jag har aktat mig noga för att ge folk den möjligheten. 
Och så råkade jag bli kär och öppnade upp för den människan och det slutade med att han sårade mig på alla sätt som jag anförtrott honom att jag hade ärr från. 

Aldrig igen.

Har du själv liknande tendenser (att använda saker och ting mot människor)? Exempelvis då de är i en svår situation ?passa på? och samla på dig som hämnd för att de gjort det mot dig? Inte alls för att vara elak - utan har sett flera slag av projicering där folk inte märker att de själva gör samma sak men blir sårade när andra gör det. 

Hur är du i konflikter osv?

Jag är undvikande i konflikter. Hämnas aldrig pga trauman som barn/ung vuxen när man har uttryckt sig på sätt som inte passar den familjemedlemmen.
Så nej, jag undviker alla konflikter jag kan och blir tyst.

Visst finns det människor som gör på detta sätt men långt ifrån alla.
En del av att vara människa är väl att våga ha tillit trots att det finns risk att bli sårad.

Jag har ochså erfarenheter att människor missbrukat mina förtroenden men jag har ju även positiva erfarenheter av att dela med mig.
Vilka erfarenheter som jag låter få styra mig är ju ett val som jag gör.