Det känns inte som att jag är någon…

Tror det är vanligt att känna så som tonåring! Det är känsliga år och många söker efter en mening och identitet. Man går från att vara barn till att bli vuxen. Kraven ökar och det kan skapa en känsla av att vilja hävda sig genom att prestera.

Hur gammal är du?

Kloka tankar! Alldeles för gammal! 😆

Är du man/ kvinna? Ålder? Har du råkat ut för hallucinationer någon gång? Kan vara lukt/ syn/ hörsel?

Har du käkat svamp eller?!

Handlar ditt tillstånd om det här?
sv.m.wikipedia.org/wiki/Dissociativ_identitetsstörning

Vad har mina tankar och känslor att göra med dissociation?

håll du borta från svamparna! Du verkar ha tappat din kognitiva förmåga. 

Jag tänker att du kan fundera över om dina tankar var helt normala tonårstankar eller vad som annars gör dem avvikande. Det låter som att du har kommit framåt i livet, men att dessa tankar fortfarande skaver på något vis.

Skaver gör dom inte direkt men jag har sista tiden blivit mer snäll mot mig själv och det i sun tur har gjort att jag mår så himla mycket bättre. och mitt i denna processen har mycket gamla tankar och känslor och minnen ploppat upp. tänker att de dyker upp av en anledning. Just att ha den känslan i tonåren gjorde att jag drev mig väldigt hårt, jag pressade mig själv, och började må dåligt. 

hade jag istället lyssnat mer på känslan och vart lite mera medkännande för mig själv så kanske jag hade vart snällare mot mig själv och inte pushst mig så hårt för att bli någon/minsann visa dom utan tänkt istället att jag duger som jag är, då hade jag mått bättre. Det är verkligen en fantuskt insikt jag gjort och gör 

Då är det säkert därför tankarna dyker upp nu! Du är på en trygg plats i livet och kan slappna av och tänka tillbaka. Just de insikterna har jag också kommit fram till och jag tror att det är väldigt viktiga insikter för att man ska kunna må bra. Skönt att du är snällare mot dig själv nu och inte driver dig själv så hårt! Sådan är jag också ☺️

Ja det är galet att man ska hinna blinså gammal innan man börjar bli snällare mot sig själv. 

att pressa sig själv flr hårt i ung ålder sätter verkligen sina spår. Jag förstod inte det då att det kunde skada min hälsa och livskvalité så mycket genom att man inte lyssnar på sin kropp, så ledsamt r man tänker efter. 

Eller så inser du att det som du skrivit kunde tolkas precis som personen tolkade det... Jag fick läsa om inlägget själv för att inse att du inte menade en overklighetskänsla utan bara lite vanlig tonårsosäkerhet.

Det känns som att det gamla uttrycket bättre sent än aldrig passar bra här. För så är det ju, att man kan vara besviken över att man inte kom till den insikten tidigare, men glad att man någonsin gjorde det. Ja, det är verkligen ledsamt och hoppas att du får må bättre i fortsättningen nu när du lärt dig lyssna på din kropp!