Dotter vägrar vara med pappa

Låt din dotter få börja förskolan.
Du behöver avlastning.

Tåget har gått - varför var bara du hemma med henne i hela 1,5 år?

Hon ska börja nu i vår. Men jag lämnar ju inte dit för att få avlastning för att göra saker hemma. Jag älskar o vara med min dotter, så där kommer hon vara när jag jobbar. Men kommer ha henne hemma så mycket det går. Avlastning får jag med hjälp av mormor just nu?

För han ville inte vara hemma. Därför anser jag att jag inte ska behöva anstränga mig för deras relation. Att bygga en bra relation med sitt barn krävs ansträngning, bara för man är försäljer får man inte det automatiskt?. T.ex. moster har vid flera gånger erbjudit sig att lägga för hon vill prova o älskar det för hon vill kunna ha henne sovandes hos sig. Men han anstränger ju sig inte över huvud taget. Han skulle t.ex. kunna gå ut o trädgården så jag fick städa i fred, eller gå på öppna förskolan men inget sådant 

Oj vad svårt. Förstår både pappan och dig men tror bra om ni kan försöka tänka att barnet är en egen individ, lägg ingen skuld på varandra för barnets mammighet för ni är säkert lika bra föräldrar båda två. Kan ni inte bara acceptera barnet och låta dottern vara med dig när hon vill det? Det är nog bara en fas som går över med tiden.

Jag har gått hemma heltid med mina barn, äldsta nu 5 år. Så tror inte det påverkar så mycket vem som varit hemma med barnet. Här blir de överlyckliga när pappa kommer hem, otroligt pappiga och han får inte vara ifred alls  sitter han i soffan sitter alla 3 barn på honom och varit så sen kanske de var 1,5 år. Alla barn är så olika, även syskon  

Jo jag försöker göra det men tror inte direkt det är en fas då det varit så hela tiden samt att det funkar så bra med andra. Jag försöker verkligen vara min dotter till Lags o låta henne vara med mig. men det är även jag som gör alls hushålls sysslor vilket gör att jag får va uppe hela nätterna för att saker ska bli gjorda. hade det vart en fas så hade man står ut kanske, men en fas är det knappast. Jag troe mer min sambo måste anstränga sig rejält för annars kommer det vara för sent för att de ska skapa en bra relation framöver?..

Jag tror inte heller att det spelar så stor roll att du varit hemma med henne heltid länge och att pappan inte varit föräldraledig, hos oss har jag varit den som plockat ut överlägset mest föräldradagar och varit föräldraledig mest. Däremot har ju min man byggt en nära och fin relation med barnen ändå, skött det mesta när han inte jobbat, jag har åkt iväg och lämnat dom ensamma osv. 

Du kanske ska åka iväg korta stunder, träna, träffa vänner eller nåt och då får dottern vara hemma med pappa, då kommer dom måsta bygga sin relation. Han borde kanske också själv åka iväg med dottern och göra roliga saker, hälsa på vänner eller familj, vad som helst Bara åka iväg dom två och umgås. 

Jag åker iväg o tränar o det funkar som sagt bra. Då kan han lägga henne mm. Det är bara problem när jag är hemma. Dock så har jag försökt smyga iväg o tagit upp flertalet gånger att han kanske ska försöka börja lägga mer, för några månader sedan la han varje natt o det funkade toppen, men det vill han inte för hon vill ju inte säger han? så jag orkar inte hålla på o tjata när han inte vill.. jag har också föreslagit att de ska åka iväg o hitta på saker men det vill han inte heller

En sån där mansbebis som bara vill vara lekfarbror. 

Det blir nog bättre med tiden. Min äldsta dotter var oerhört mammig som liten, men ju äldre hon blev desto närmare kom hon sin pappa. Men varför kan du inte städa utan att någon passar henne? Jag har aldrig behövt min mammas hjälp för att städa hemma när barnen var små. 

Min dotter skulle aldrig leka själv. Inte mer än någon minut? hon springer efter mig hela tiden. lekte fina vart själva eller va gjorde de?

Ja de lekte själva, de har varit vana vid att se mig städa, äldsta tjejen hade en egen liten skurhink med mopp och en leksaksdammsugare när hon var 1-2 år. Yngsta tjejen drog jag med mig i babysittern mellan rummen när hon var bebis. En dag städade jag toaletterna, nästa dag dammtorkade jag bord och möbler, nästa dag dammsög och moppade jag golven, på så sätt tog det mindre tid och jag behövde aldrig städa så länge.

Jag brukade också ge dem en fuktig dammtrasa så att de kunde "hjälpa" mig. 

Om hon springer efter dig, är det för att hon vill att du ska bära henne då?

Ärligt talat, är det så konstigt att er dotter föredrar dig? Jag tycker inte det. Det är ju du som lägger ner tiden på henne. 

Mina föräldrar var likadana, mamma tog hand om mig och syskonen. Pappa jobbade och vabbade aldrig osv..som vuxen har jag en nära relation med min mamma, men ytlig med min pappa. Tycker inte att det är särskilt konstigt alls. 

Kan också tillägga att om mina föräldrar inte hade bott ihop, hade jag troligen hälsat på min pappa max ett par gånger per år. Medan jag och mamma hörs dagligen.