Barn och styvförälder

Tror att du behöver ställa dig själv några allvarliga frågor: Är det här en stöttande, upplyftande partner? Kommer han sköta sin hälft av hemmet och familjen? Är han den person som du kan känna dig trygg och uppskattad med? Får du och dina barn en fin framtid med honom, tror du?

Vill du veta vad jag tycker? Att ni självklart ska dela på allt i familjen - utan diskussion.

Starkt att du tagit dig igenom det du har och skapat ett liv för dig och ditt barn.
Lite tråkigt att höra att det inte kommer naturligt för din sambo att stötta dig med ditt barn. 

Jag har inte haft din situation men kan ju dra en parallell till vänner som periodvis haft det tufft med sin vardag där jag som vän självklart kan rycka in och avlasta då och då med tex hämtning eller någon aktivitet. Då har jag inga egna barn den åldern så det finns ingen naturlig synergi för mig att hämta hennes barn på förskolan mer än att avlasta henne. 

oberoende om det varit en sjuk anhörig en hund eller ett barn tycker jag väl att det bör finns en nattlogi vilka att stötta och avlasta sina nära och kära vid behov. 

Nu ska ni få ett gemensamt barn. Hur tänker din sambo där? Kommer han alltid ?särbehandla? ditt barn för att de inte är hans biologiska barn? Han kör aldrig hen till fotbollen men sitt egna barn kommer han minsann hämta och lämna varannan gång. 

Tråkigt att säga det men det är lite röd flagga på den typen av beteende. 

Jag är själv uppväxt som styvbarn och min styvmor Hade precis såna saker för sig. Jag var inte hennes barn så det var suck och pust och ett jäkla liv om hon skulle hämta mig när hon hämtade mina yngre syskon. 

Jag har också varit helt ensamstående och när jag träffade en ny partner som jag senare fick barn med tog jag upp det här innan vi blev ett par och skaffade barn att vi måste hjälpas åt med de andra barnen. Att vi allihopa blev en familj för finns inte den andra föräldern blir det ju jättekonstigt om inte de barnen man hade tidigare liksom tillhör samma familj och att en av föräldrarna ska slita ut sig. Det borde du ha tagit upp innan du skaffade barn med den nya. Har du tagit upp det med honom? Om inte gör det och hoppas att han förstår.

Du visste ju detta innan ni blev gravida tillsammans, dvs att han inte tog ansvar för ditt barn och du var ju då ok med det. 
Detta handlar inte om ditt barn, detta handlar om dig. Det är dig han inte avlastar trots att du är gravid och mår dåligt. 

Vad säger han när du pratar om det? Nekar han dig hjälp om du ber om det? 

Ja, eftersom du bär hans barn och mår dåligt borde han hjälpa till, men är svårt att tvinga honom så att han hjälper till.

Om han inte kan hjälpa dig behöver du kämpa på och acceptera det tills han bebis födds och kolla sen om han kan göra det. Redan nu har du också hans barn i magen men ge han chans om han kan fundera själv på det och tar ansvaret.

Förstår dig att du har jobbigt.