Ser inte vad som skulle locka till skratt. Det låter vedervärdigt. Däremot blir jag tacksam att jag varken behöver ställa klockan på 5 eller har barn som spyr och bajsar ner hela hemmet. Mitt liv kanske inte är så tokigt ändå

Din sambo är sämst. Det finns många med ADHD som klarar av att ta hand om sina barn, jag själv bland andra.
Din sambo är lat. Har han skaffat barn är det bara att hacka i sig. Och hur har han tänkt lösa det när han är föräldraledig?
Varför är han borta så sent? Restid? Han får gå ner i arbetstid. 

Delar av det du beskriver (avbruten frukost, behöva byta blöja osv) är ju normala livet med barn. Kan absolut vara jobbigt, men det är sånt som man får lära sig acceptera en period.

Däremot kan ju pappan inte bete sig sådär, utan behöver ta ansvar. Både för din hälsas skull (gå upp på morgonen) och för att få en bra relation till barnet (funkar inte att vara så frånvarande).

Sådär är det att ha en bebis och det är verkligen inte bara du som tycker att det är jobbigt! 

Pappan har jättelånga dagar. Måste det vara så av ekonomiska skäl? Finns det något ni kan dra in på så att han kan gå ner i tid? 

Varför är det kaos efter att du och ditt barn ätit frukost? Kan du äta enklare frukost, tex smörgås eller gröt du kokar i micron så att det inte blir en massa disk bara av att äta frukost? 

Vad tror du om en stund träning när barnet sover på förmiddagen? 10 minuter intensiv träning kan göra mycket för en trött hjärna. I synnerhet gäller det personer med adhd/add. 

Båda föräldrar har ansvar, även han.

Och just ja, rent praktiskt: disk och tvätt får vänta till sambon är hemma. Se till att ni gör middag nog så det blir matlåda, så du inte behöver laga lunch. 

Vad hade du väntat dig?  Förstod du inte att små barn ställer allt på ända och att vardagen aldrig mer blir som innan?

Hoppas du ursäktar men nog borde du väl ha tänkt på detta innan du satte barnn till världen. 

Du är inte ensam om detta. Ni är många i er generation som levt skyddade av era föräldrar och därmed aldrig förstått ansvaret när man sätter ett nytt liv till världen.

Du och din partner får helt enkelt ta er samman och se till att vardagen fungerar.

Byt av så pappn tar fl-ledgihet. Du kanske klarar av ett jobb bättre där du kan ta lunchrast och äta i en matsal.

Det låter som att pappan är slapp men kanske också som att du har ADD som du skriver eller förlossningsdepression som påverkar din ork, för det du beskriver är knepigheter som är helt normala och en del av att ha små barn. Många kan nog känna igen att det är tråkigt eller frustrerande ibland, men inte direkt svårt. Svårare blir det sedan när båda jobbar igen, fler barn kanske tillkommer, boendet ska renoveras osv.

Jag menar inte att det är fel att tycka att det är tufft att vara föräldraledig, bara att det är normavvikande att ha det så kämpigt med en bebis som inte ens börjat ta sig runt än. Ta hjälp av BVC.