Anonym (Pjma)

Fri 7 Mar 12:49

34 svar

Är hjärntrött, får utbrott

Min man har haft en hjärnblödning för länge sen. Han är ibland hjärntrött och har då Väldigt kort stubin. Läser in dåliga saker i det vi säger, tolkar negativt, ser bara problem inga lösningar. Ojar sig länge över problemen, ältar. Vill ha mycket hjälp för han fixar inte att ta tag i saker. Han har svårt för att ha flera bollar i luften när han är sån här.

Ljudkänslig, barnen får knappt märkas vid dessa tillfällen. Inte skratta, inte gå förbi. Säga emot honom eller påtala att en sak är hans eget fel är som att trycka på en knapp. Han exploderar. Slår oss inte, men kan slå i saker, riva ner, ryta, gå bärsärkagån. ?Han är förtvivlad över saker i vårt liv just nu och lång tid tillbaka och det stressar honom inuti väldigt mycket. ?Han är som en som har gått i väggen och kommit ur det . När de beskriver att de känner igen varningssignalerna och måste anpassa sig efter dem, annars händer det igen. Alltså klarar bara lite i taget, inte stressa, ljudkänslig, känslig för flera intryck?

Var kan man söka hjälp med sitt mående? Han behöver hitta strategier för att se lösningar, släppa saker och gå vidare. ?vet inte om han behöver en tablett??

barnen mår dåligt, så vi ska flytta isär nu.

Anonym (Big D)

Sun 9 Mar 10:23

#21

Anonym (Tjirp) skrev 2025-03-08 21:00:42 följande:

Så TS barn ska växa upp med sin pappas terror (går bärsärk) annars anklagar ni deras mamma för att vända en vuxen människa ryggen?

Varför ska barnens välmående offras? Ingen vill riktigt svara på det...

Du verkar inte ha tänkt på att barnen kan ta skada av att föräldrarna separar.

Anonym (Tjirp)

Sun 9 Mar 10:55

#22

Anonym (Big D) skrev 2025-03-09 10:23:02 följande:

Du verkar inte ha tänkt på att barnen kan ta skada av att föräldrarna separar.

KAN ta skada vs: tar de facto skada nu.
Du vill inte svara på frågan alltså. Bra, det räcker med att du säger det.

Anonym (Big D)

Sun 9 Mar 11:03

#23

Anonym (Tjirp) skrev 2025-03-09 10:55:05 följande:

KAN ta skada vs: tar de facto skada nu.
Du vill inte svara på frågan alltså. Bra, det räcker med att du säger det.

Vad vet du om att de tar skada nu, inget som är givet.

Anonym (Tjirp)

Sun 9 Mar 11:06

#24

Anonym (Big D) skrev 2025-03-09 11:03:32 följande:

Vad vet du om att de tar skada nu, inget som är givet.

Eh jo, har du läst vad ts skriver? Att leva under konstant hot av att pappa ska slå sönder hemmet pga att man typ existerar är skadligt.

Anonym (Tvillingmorsan)

Sun 9 Mar 11:28

#25

Goneril skrev 2025-03-08 13:33:59 följande:

Jösses, säger jag bara. Är sjuk nu, inte hjärnblödning eller liknande, men ställer stora krav på min särbo. Är naturligtvis inte i det mentala skick som TS man, men vissa jämförelser kan man ändå göra. "Vi gör den här resan tillsammans" säger min särbo och jag försöker från mitt håll att inte utvecklas till en kravmaskin; jag försöker att klara saker själv så långt det går och håller humöret i schack rätt så hyfsat. TS vänder mannen ryggen, kärlek i lust och nöd ...

TS lämnar inte pga mannens sjukdom eller skada, utan pga hans beteende. Barnen tar skada av pappan! Barnens behov går först!

Vad är det du och vissa andra i tråden inte förstår?

Du är särbo, inte sambo, din särbo kan och vill hjälpa till, du skriver uttryckligen att du försöker dra ditt strå till stacken genom att inte vara en kravmaskin eller tappa humöret för ofta.

Man kan och bör stötta sin partner, men inte till vilket pris som helst. TS man behöver professionell hjälp och barnen har rätt att växa upp i trygghet.

Till TS:

Lyssna inte på dårarna i tråden. Far du och barnen illa, har du inget annat val än att flytta i sär.

Anonym (Uno)

Sun 9 Mar 12:00

#26

Via dessa kan man få information om hjälp för honom och stöd för anhöriga. Kan hända att någon medicin kan hjälpa honom. Familjen ska inte behöva stå ut med vad som helst naturligtvis men även om ni bryter upp behöver barnen en pappa som det fungerar bra med.

Jag vet hur det känns att vara hjärntrött men för mig gick det värsta över av sig själv inom ett halvår. En del blir aldrig av med problemet.

https://strokeforbundet.se/wp-content/uploads/2024/09/113-3-anhorigfoldersidvis.pdf

Anonym (Pjma) Trådstartaren

Tue 11 Mar 16:00

#27

Tack alla ni som förstår och stöttar mitt beslut. Och ni som ger konkreta tips på hur jag kan hjälpa min man (och hur han kan hjälpa sig själv).
Han är också en bra pappa och barnen vill vara med honom när allt är bra, men ha en tillflyktsort och ett andningshål genom att vi bor mest någon annanstans.
Vi ska vara särbor om det fungerar. För när barnen är med pappan, så är jag det också, det känns bäst så.
Och det skulle krossa honom fullständigt om jag lämnade honom genom skiljsmässa. Då skulle barnen också vara själva med honom när de träffar honom. Så särbor försöker vi med.
Han kommer nog inte klara att söka hjälp själv, därför kommer jag försöka hjälpa honom med det, om han går med på det. Han har inte insikten och problemlösarfokuset riktigt.

Anonym (Pjma) Trådstartaren

Tue 11 Mar 16:17

#28

Anonym (Big D) skrev 2025-03-07 21:05:31 följande:

Jag har varit din man och jag blir genuint ledsen när jag läser ditt inlägg för precis likt honom så fick jag motta spe och spä istället för hjälp och stöttning.

Sökte hjälp men fick ingen hjälp av henne.

Vad är du för människa som överger sin partner när han uppenbarligen behöver dig som mest?

Det är så lättvindigt i dagens samhälle, bara ger upp när det tar emot.

Ja han kanske har humör och är våldsam, men det finns ju en anledning!

Have some heart!

Det var tråkigt att höra hur det blev för dig.
Jo jag tycker verkligen att man ska försöka hjälpa och stötta och ha tålamod, samt se till orsaken. Jag har så klart pratat med barnen mycket om orsaken också. Jag har hjälpt honom extremt mycket, vi trippar på tå när han är spänd.
Barnen misslyckas med det och glömmer sig, jag också och då blir det ett hiskeligt liv. Barnen gråter eller gömmer sig. Jag klarar inte av att vara stöttande mot honom då, jag försvarar barnen när det behövs. Självklart ber jag dem att vara tysta, pappa är trött, men mitt hjärta går sönder när ena barnet springer ut och gömmer sig nånstans. Eller får självmordstankar. Då är det dags att reagera. Tycker du inte det?
Vi ska vara särbor, så jag överger honom inte. Jag hjälper honom mycket mycket mycket. Det är också därför jag i denna tråd frågar efter tips på hur han kan få proffessionell hjälp, för det tror jag att han behöver.

Anonym (Tvillingmorsan)

Tue 11 Mar 17:48

#29

Anonym (Pjma) skrev 2025-03-11 16:00:06 följande:

Tack alla ni som förstår och stöttar mitt beslut. Och ni som ger konkreta tips på hur jag kan hjälpa min man (och hur han kan hjälpa sig själv).
Han är också en bra pappa och barnen vill vara med honom när allt är bra, men ha en tillflyktsort och ett andningshål genom att vi bor mest någon annanstans.
Vi ska vara särbor om det fungerar. För när barnen är med pappan, så är jag det också, det känns bäst så.
Och det skulle krossa honom fullständigt om jag lämnade honom genom skiljsmässa. Då skulle barnen också vara själva med honom när de träffar honom. Så särbor försöker vi med.
Han kommer nog inte klara att söka hjälp själv, därför kommer jag försöka hjälpa honom med det, om han går med på det. Han har inte insikten och problemlösarfokuset riktigt.

Det är fint att du vill fortsätta stötta din man TS, samt flyta isär men inte skilja dig.

Men glöm inte att du i första hand har ansvar för barnens väl och ve. De behöver dig mest, och du behöver också ta hand om dig själv. Har du släktingar eller vänner som kan stötta dig?

Jag hoppas att din man får den hjälp han behöver, men han måste också själv ta ansvar. Du ska inte behöva slå knut på dig själv för att han saknar självinsikt.

Anonym (Pjma) Trådstartaren

Tue 11 Mar 19:03

#30

Anonym (Suck) skrev 2025-03-07 21:32:41 följande:

Han behöver rätt näring och mycket bra näring för att bli normal igen.
Inget annat kommer hjälpa!
Iaf inte i det långa loppet. Möjligtvis kan andra saker hjälpa kortsiktigt.
Men om DU vill att han ska må bättre så småningom så ge riktigt näringsrik mat, dryck, vitaminer, mineraler osv.
Eller vill du bara få tyst på honom!?
Ja men då är du ju på rätt väg redan.
Med din " omsorg" så dör han snart.
Så då behöver du ju inte oroa dig lilla vän.

Vill du honom trots allt väl så får du väl börja med att dra in på chipsen, hamburgarna, pizzorna, godiset och all annan skitmat och ställa dig framför spisen, trots att du är världens lataste sate.
Jag garanterat att han kommer bli normal då. Om du orkar laga bra och näringsrik mat!

Tagga ner!! Varför skriver du en massa anklagelser och vad vet du om oss och vår kost?
Du kan skriva vänligt tips om att kosten och näringsrik mat är mycket viktigt, jag hade tackat för tipset.
Men dina syrliga drypande antaganden visar att du nog är en mycket olycklig människa.

Anonym (Pjma) Trådstartaren

Tue 11 Mar 19:24

#31

Goneril skrev 2025-03-08 13:33:59 följande:

Jösses, säger jag bara. Är sjuk nu, inte hjärnblödning eller liknande, men ställer stora krav på min särbo. Är naturligtvis inte i det mentala skick som TS man, men vissa jämförelser kan man ändå göra. "Vi gör den här resan tillsammans" säger min särbo och jag försöker från mitt håll att inte utvecklas till en kravmaskin; jag försöker att klara saker själv så långt det går och håller humöret i schack rätt så hyfsat. TS vänder mannen ryggen, kärlek i lust och nöd ...

Om min man bara hade varit en kravmaskin, så hade det inte varit lika allvarligt. Det är han, men han försöker hjälpa mig också, även om jag inte behöver hjälp med så mycket.
Jag måste skydda barnen, som nu far illa. De gråter, gömmer sig, blir arga, hatar honom, får självmordstankar... Ska deras uppväxt vara sådan? Med en mamma som "inte gjorde något"? Det rör sig inte om ett halvår, det är flera år nu.
Han försöker inte hålla humöret i schack, han släpper ut demonerna.
Bara när vi har haft allvarligt samtal i lugn och ro, så förstår han och inser och försöker skärpa sig. Han kan då gå undan och vila eller nåt. Men det är tillfälligt.

Så jag flyttar med dem. Men vi ska prova att vara särbor och jag finns där för honom, dock inte hela tiden nu då.
Min fråga här i tråden var hur man går tillväga för att ge honom professionell hjälp. Jag har fått några tips.

Anonym (Pjma) Trådstartaren

Tue 11 Mar 19:27

#32

Anonym (Uno) skrev 2025-03-09 12:00:57 följande:

Via dessa kan man få information om hjälp för honom och stöd för anhöriga. Kan hända att någon medicin kan hjälpa honom. Familjen ska inte behöva stå ut med vad som helst naturligtvis men även om ni bryter upp behöver barnen en pappa som det fungerar bra med.

Jag vet hur det känns att vara hjärntrött men för mig gick det värsta över av sig själv inom ett halvår. En del blir aldrig av med problemet.

https://strokeforbundet.se/wp-content/uploads/2024/09/113-3-anhorigfoldersidvis.pdf

Tack!!!

Anonym (Big D)

Tue 11 Mar 20:08

#33

Anonym (Pjma) skrev 2025-03-11 16:17:27 följande:

Det var tråkigt att höra hur det blev för dig.
Jo jag tycker verkligen att man ska försöka hjälpa och stötta och ha tålamod, samt se till orsaken. Jag har så klart pratat med barnen mycket om orsaken också. Jag har hjälpt honom extremt mycket, vi trippar på tå när han är spänd.
Barnen misslyckas med det och glömmer sig, jag också och då blir det ett hiskeligt liv. Barnen gråter eller gömmer sig. Jag klarar inte av att vara stöttande mot honom då, jag försvarar barnen när det behövs. Självklart ber jag dem att vara tysta, pappa är trött, men mitt hjärta går sönder när ena barnet springer ut och gömmer sig nånstans. Eller får självmordstankar. Då är det dags att reagera. Tycker du inte det?
Vi ska vara särbor, så jag överger honom inte. Jag hjälper honom mycket mycket mycket. Det är också därför jag i denna tråd frågar efter tips på hur han kan få proffessionell hjälp, för det tror jag att han behöver.

Jag håller tummarna för er!

Anonym (Pjma) Trådstartaren

Tue 11 Mar 23:25

#34

Anonym (Big D) skrev 2025-03-11 20:08:34 följande:

Jag håller tummarna för er!

Tack!

Är hjärntrött, får utbrott

INNEHÅLL