Mår så dåligt , känner mig som världens sämsta mamma

Tack  Känns bättre när jag läser sånt.. Jag vill ju kunna göra saker med barnen , har alltid gjort mycket och åkt på mycket utflykter med dom.. 

Vad bra att du går in och stöttar utan att döma   Man uppskattar verkligen sånt.. I höstas när jag var gravid var det en tjej som hjälpte mig få ner sonen i vagnen när han fick ett utbrott för att han inte ville gå ifrån en lekplats , uppskattade verkligen det. Hon gick fram när hon såg att det var svårt.

Kändes bara så hemskt att behöva dra / släpa honom, han blev ju absolut inte skadad eller så (det var inomhus på golvet) men kändes hemskt.. Vet bara inte vad jag skulle gjort annars just då för jag kunde inte lyfta upp honom, han låg på golvet och bara vägrade följa med.. Behövde springa ifrån vagnen med bebisen när han sprang iväg så behövde komma tillbaks snabbt och hade jag släppt honom hade han sprungit iväg igen ensam.. Så jobbig situation. Hade såklart uppskattat om nån hade hjälpt till även om det inte hade varit så lätt för nån annan heller säkert , han är stark. 

 

Tack för tipset  Just nu var det inte riktigt sambons fel för det var jag som hade planerat så här , hade jag bett honom hämta den efter jobbet hade han säkert gjort det. Men ibland i andra situationer kan jag nog tycka att han kunde hjälpa till lite mer.

Du är ingen dålig mamma! Sånt där händer ibland.

Nästa gång beställer du hemkörning även om det innebär en ful frystårta från Mathem. Gör det inte mer besvärligt än det måste vara. 

Even this shall pass...

Ha ett kul födelsedagsfirande nu!

Jag har uppfattat det som att det är samma TS som startat flera trådar om hur tufft hon har det efter kejsarsnittet, och hur lite ansvar pappan till de två yngsta barnen tar.

Nja vet inte , en tråd har jag startat där jag frågade om att lyfta efter snitt eftersom jag har en trotsig 3-åring. Minns inte om jag skrev något om pappan men skrev nog att jag är ensam med barnen när han jobbar iallafall och att det inte är så lätt. 

Tack! 
Ja det är sant, borde kanske gjort nått sånt. Jag brukar baka annars för jag gillar att baka men vågade inte riktigt det nu ifall bebisen skulle vakna mitt i och jag måste avbryta och amma eller ta upp henne. Tänkte att det här skulle bli lättare men det blev det inte riktigt.
Tårtan var god iallafall och firandet blev bra, två av dotterns kompisar kom hit också :)

Kanske skrev att jag önskar han hjälpte till lite mer också , minns inte riktigt. Han hjälper till när han är hemma men han jobbar ju och ibland är han gör han saker efter jobbet också. 

vi har alla dåliga dagar. försöka Att skaka av dig och gå vidare. 
ta hand om dig och kämpa på! 

Man är inte mer än människa. Man måste lösa situationen och du löste den. Alla som har barn har varit med om trots situationer ute bland folk. Det är jobbigt men en del av föräldraskapet. Däremot fattar jag inte hur det kan vara pappans fel. Han jobbar ju och någon ska väl göra det. Att tårtan skulle hämtas var för att systern skulle komma tidigare och inte själv kunde hämta den som tänkt. Det är väl ts beslut och inte pappans fel. Finns ingen hejd på "fel" som pappor kan göra i det här forumet, bara genom att vara på jobbet!!

Tack! Nej det här var inte hans fel, det är inte rimligt att han skulle gå mycket tidigare från jobbet för att hämta en tårta för att vi hade valt att fira tidigare .Nämnde bara i ts att han var på jobbet som en förklaring till att jag åkte själv med barnen. Jag trodde först min syster skulle hämta , hon hann inte för att en hantverkare skulle komma hem till henne och det blev lite uppskjutet och sen tänkte jag att det skulle funka att jag hämtade. Hade jag vetat innan hur det skulle bli hade jag kanske kunnat ringa min mamma eller någon annan men trodde det skulle gå bra.. Så ja , inte pappans fel iallafall. 

Fy fan. Hot, mutor och omvänd psykologi som föräldrskapets hörnstenar? Riktigt vidrigt.

Vad som händer en dag med lite godis etc är inget att må dåligt över. Frågan är vad som hände alla andra dagar.

Vad behöver din son? Han är en egen individ. Bemöt honom med respekt. Det ska han också visa dig. Du måste sätta ramar och förklara världen för honom för även om han är en egen individ behöver han dig nu då han är ett ltet barn och beroende av dig på massa sätt.

Hade du accepterat att maken eller du betett sig som sonen? Lär din son varför det är oacceptabelt.

Förhoppningsvis är du bara oförmögen att se när du måste orientera sonen med förklaringar och disciplin. Att vara mjäkig kan ge otrygghet hos barn. Om de känner att du inte har kontroll kan de försöka ta kontroll (problemet här är att det klarar de inte då de inte har verktygen) och detta ger otrygga kaotiska barn.

Prata med sonen. Berätta för honom att du är opererad (att du är skadad och läker, att han inte får lägga sig ner, hota sig till godis). Skäll inte på honom. Förklara världen. Ge honom ansvar han klarar av (som att inte hota sig till godis).

Både du och maken kan prata med honom tillsammans. Fråga honom om han tycker du borde lägga dig och skrika i affären när du inte får godis etc.

Var ärlig och lita på din son. Bygg upp honom så ska du se att han svarar med förtroende. 

När du ger honom en konsekvens förklara efteråt (och innan när han inte är upprörd) att det aldrig är för att få som du vill utan för att visa honom världen ochvhur den fungerar.

Pappan får också vara hemma. Kosta vad det kosta vill. 

Jo det hade varit skönt om han hade varit det. Nu börjar det iförsej närma sig när jag får lyfta igen men ska iallafall vänta tills jag har varit på återbesöket hos barnmorskan nästa vecka eftersom det var lite komplikationer under snittet som kanske gör att det tar lite längre tid att läka (men är inte säker på att det gör det). 

Men även när jag kan lyfta igen blir det nog väldigt svårt att lyfta en arg trotsig 3-åring som försöker ta sig loss samtidigt som jag drar vagnen med bebis.. Har ju barn sen innan också men större ålderskillnad så det var väldigt annorlunda när 3-åringen var bebis , då hade jag en 6-åring som ville hjälpa till och ta hand om lillebror. Och som inte la sig på golvet i affärer eller sprang iväg.. 

Så varför är han inte hemma?

Han var hemma de första 10 dagarna , efter det vet jag inte ens om man får ta ut föräldrapenning samtidigt , tror inte det? Det är inget vi har diskuterat faktiskt, att han skulle vara hemma längre  .. Isåfall om han skulle varit hemma utan att få föräldrapenning men tror han skulle tyckt att han förlorade för mycket på det. Däremot tog hans mamma ledigt första tiden och hjälpte till en hel del med 3-åringen. Och min mamma har hjälpt till mycket med äldre barnet, ta henne till hennes aktiviteter och så. Så jag har fått en hel del hjälp ändå. 

Det är en 3-åring! En trotsig 3-åring i affekt! Brukar det funkar när du säger åt din trotsiga 3-åring att inte lägga sig ner? Funkar det att "orientera" en 3-åring med "förklaringar och disciplin"? En 3-åring i affekt, som springer iväg eller lägger sig ner och vägrar gå? 
Förklara i detalj hur du gör med ditt trotsbarn!

"Att vara mjäkig kan ge otrygghet hos barn"?! Please...ingenting tyder på att TS är mjäkig, hon är pragmatisk och löste en besvärlig situation efter bästa förmåga.

JA, man kan ta ut föräldradagar samtidigt! Har ni inte läst på om dessa saker??
Han tycker att HAN förlorar för mycket PENGAR. Att familjen mår dåligt skiter han i. Grattis till kapet...

Du har redan fått många svar men jag vill bara skriva att jag kände så mycket med dig när jag läste ditt inlägg. Du är verkligen ingen dålig mamma! Vi har alla haft dagar när allt blir kaos och man måste hitta nödlösningar. 

Jag har också gjort kejsarsnitt och det är viktigt att följa rekommendationerna så du hade inget val. Om jag hade varit där så hade jag också hjälpt dig som den där damen. 

Det är så lätt att döma när man står utanför eller sitter här och teoretiserar. 

Din son har redan glömt det där. Krama om honom och gör något mysigt tillsammans i stället.