Men jag då?

Efter många år med en misshandlande man, där våldtäkter var normaliserat och den enda som någonsin fick ut något av sexet var han, lyckades jag till slut ta mig loss och träffade en annan. En med total insyn i vad jag varit med om och som dessutom jobbat inom psykiatrin.

Han visste hur svårt jag hade för att bara "ta emot". Det stressade mig enormt och jag visste inte hur jag skulle hantera det... men han övertalade mig. Lovade att han bara ville låta mig njuta utan att kräva något tillbaka, att jag skulle få vänja mig vid att bli omhändertagen... det hann hända kanske två-tre gånger, lagom till att jag började kunna slappna av, sen började han ifrågasätta det. Frågade varför jag inte tog hand om honom på samma sätt (där endast han var i fokus, "vanligt ge-och-ta-sex" hade vi haft flera gånger). Jag blev obekväm och visste inte vad jag skulle svara. Han gjorde det till en sån grej, att det låste sig helt för mig igen. Jag vägrade låta honom göra något "bara för mig" igen... Vi har distansförhållande och har inte kunnat träffas på ganska länge av olika orsaker, men nu ska vi ses snart och alla de här känslorna bubblade upp igen...