När mental och biologisk mognad inte stämmer överens
ej!
Jag har funderat över en sak. Jag är en kvinna på 41 år som just nu pluggar på universitetet och har ett år kvar av utbildningen. Jag har hela mitt liv fått höra av jämnåriga att jag är rätt omogen, ibland bara förklätt i finare ord. När jag dejtat män i samma ålder har jag kunnat få lite pikar om min mognad och så. Jag tror att mycket handlar om min adhd och autism som gör att jag är sån här som person bara. Jag har liksom alltid stuckit ut för att jag inte har det andra i samma ålder har.
När mina kompisar skaffade barn, gifte sig och allt sånt så var jag liksom inte där mentalt. Kan nog säga att jag alltid legat ganska många år efter. Nu när jag pluggar inser jag att jag dras till de som är nånstans 10-15 år yngre och att de är mer i fas med mig som jag är nu. Det är dem jag klickar med.
Så istället kanske det vore bättre att dejta yngre killar för mig? Ser ung ut också så tror inte det blir nåt problem, yngre brukar flirta med mig ute men jag har hittills inte nappat. Vad tror ni?