• Anonym (Matte)

    Känner mig uppgiven

    Är det någon ner som kämpat med att bli godkänd i matematik? Jag läser 1a för det är det minsta jag behöver. 

    Gjorde NP  örra veckan. Men fick besked igår att jag fått ett F. Mina inlämnade uppgifter och prov genom kursen var sisådär med. 

    Jag förstår det mesta. Men mitt största problem är att jag glömmer bort vad som tillämpas eller hur jag ska göra I mycket, alternativt blandar ihop saker.

    Upplever även att proven/provet är så annorlunda emot dom uppgifterna man läser i kurslitteraturen. Som någon skrev i ett annat forum. Det är som att dom ber en lösa uppgifterna på ett nytt sätt. Än det du tränat på och är van vid. 

    Den är motivationen en annan. Jag förstår helt varför man behöver vissa kapitel, just dom som inriktar sig på vardagssituationer. Men varför så mycket koordinationer, vektorer etc.   

    Det här känns mer som att det är för folk som ska syssla med bygg, teknik eller navigationssystem.  För mig är det helt ointressant.   

    Kan det handla om dyskalkyli?

  • Svar på tråden Känner mig uppgiven
  • Anonym (Kämpigt)

    Det kan ta tid med matte, och vara riktigt kämpigt. En del har naturlig fallenhet för siffror och sådant. Så jag förstår att dom tycker att det är kul lol

    Se upp bara med det nyare betygsystemet, om du t.ex satsar på att endast få E (godkänt). Eftersom du måste få E, på precis ALLT. 

    Vilket i princip innebär att får du F på bara ett moment, är i princip hela kursen förstörd. Förstår inte riktigt hur dom tänkt där. För det kan ju göra så att man tappar motivationen helt och hoppar av kursen.

    Vad är poängen med att fortsätta, on man ändå inte kommer lyckas att ens få ett E?. Bara för att man råkat få ett F på en del. Borde inte dom andra delarna väga tyngre om man lyckas klara sig på dom. Och vad spelar ens NP in för roll då? Finns ju inte en mening med att fortsätta en kurs man redan blivit underkänd i. Tycker det verkar som ett väldigt dåligt system.

    Sen tycker jag dom flesta matte lärarna vi har i Sverige saknar engagemang. Speciellt för dom som behöver det mest. Verkar alltid lägga allt på dom duktigaste. Som knappt behöver hjälp. Pluggade i Australien i ett antal år. Stor skillnad och nivå på lärarna. Där bryr dom sig om alla elever. Och inte samma nedlåtande ton. Hade en hemsk lärare i grund. Som fick mig att känna mig dum i huvudet. Knappast så det gynnar någon.  

    Kanske därför många elever inte klarar matematiken på högstadiet. Visst det mesta hänger på eleverna själva. Men en pedagogisk och intresserad lärare som faktiskt vill lära ut, skadar inte. Jag blev bättre i matte i gymnasiet. Förmodligen för att jag la ner mer tid och träna mycket.

    Dyskalkyli, tycker det står lite luddigt. Varför kan man inte räkna på fingrarna liksom lol. Vet många som gör gjordes det på våra lektioner. Och att det tar tid. Det är väl rätt normalt. Om du är osäker , gör en utredning hos din vårdcentral 

    Du kommer säkert fixa det i slutändan.

Svar på tråden Känner mig uppgiven