Min bästa vän börjar bli otrevlig

Förstår det är jobbigt att någon nämner dina brister rakt ut men det är väldigt irriterande när någon maler på i all evighet. Man orkar inte lyssna på detaljer, det tar energi. Har en vän som är likadan men det är inte så ofta så jag låter det vara. 
Själv kommer jag in i perioder där jag pratar för mycket och ältar grejer, jag vet om det och uppskattar när någon säger till och tar inte illa vid mig. Mår mer dåligt om jag tänker att de tänker det och typ inte gillar mig längre än om de lättsamt bara säger nu får du sluta älta eller något. Försök släppa det och försök inte snöa in på detaljer så mycket. Sen är man den man är och självklart måste de omkring oss också acceptera en viss dos av våra störiga drag också, men till en viss gräns. 

Jag förstår vad du menar och samtidigt förstår jag fin vän. Att samtala kräver att båda parter får säga något och att man känner att man blir lyssnad på. Det kan bli tröttsamt i längden om någon fastnar vid små detaljer som kanske inte har jättestor betydelse för historien, men samtidigt förstår jag om du vill ge en så ärlig bild som möjligt.

Jag tröttnar själv på att prata med folk som avbryter mig för att kommentera små detaljer i min historia, t ex om jag säger "i fredags hälsade jag på mina föräldrar" och jag vill berätta om vad vi gjorde hemma hos föräldrarna, och någon liksom hakar upp sig på att det var i fredags och ska börja raljera om allt de gjorde i fredags. Nu vet jag inte om du gör så, men såna saker kan ju vara en grej att tänka på om du vet att den andra personen blir irriterad. Man kan inte ändra sin personlighet men man kan anpassa sig efter personerna man umgås med, och om man absolut inte vill eller kan anpassa sig så passar man nog inte så bra ihop.

Jag har en vän som jag tycker mycket om som kommunicerar ungefär som du beskriver att du gör.

Själv är jag väldigt rakt på sak och onödiga detaljer är det absolut värsta jag vet. Skäms att jag täner så men ibland blir jag nästan galen av att lyssna på henne, jag vill bara skrika rakt ut "LÄGG AV!!! Jag skiter i om det var 1 februari 1989 eller 31 januari 1989!!", men det gör jag ju inte såklart. Istället ber jag henne snällt, som din vän gör. Jag hoppas att det låter snällt när jag säger det, fast jag blir ibland ganska irriterad.

Vi har mycket annat gemensamt och en bra relation men det här är faktiskt jobbigt och jag önskar att hon kunde anpassa sig till mig lite mer ibland också, istället för att det bara är jag som ska anpassa mig och stå ut med att "hon är som hon är" och tolerera malandet och att hon liksom fastnar i dialogerna. Verkar inte ens som hon försöker reglera sig själv som jag hela tiden gör.

Tyvärr så skulle jag också bli irriterad på någon som pratar som du, och jag skulle nog också börja avbryta för att få stopp på malandet och komma vidare. Man blir liksom gisslan i den andras trassel i huvudet. 

Och du verkar ju också förstå att ditt sätt att prata kan vara irriterande, så varför inte låta din vän påpeka när du malt på för länge och behöver komma vidare i det du ska säga? Varför blir du ledsen av det? Se det som en hjälp för dig att kunna lära dig att ha ett normalt samtal istället. 

Hellre en vän som säger saker rätt ut än tänker det och sen skiter i en.

Har en vän som också håller så fast värre, han kan berätta hur rymden funkar i detalj och dkrievr tid med exakta minuten och så, snöar in väldigt . Men vi har pratat om det och han försökte sluta med det. Han vet iallafall om det (Asperger men säger inte att du har det för der). Och han blir inte sur för man sagt till honom 

Men som sagt hellre ärlig än en falsk vän som bara drar , slutar höra av sig och ljuger att det beror på nåt annat 

Hur du ska hantera det? Börja med att vara lite trygg i dig själv. Du behöver arbeta på det.

Trygga och mogna människor tar inte kritik så känslomässigt utan självreflekterar över det som sagts och ser om det ligger något i det. De kan även självreflektera över sitt beteende innan någon sagt något.-

Personligen blir jag trött av personer som pratar väldigt mycket om irrelevanta detaljer men det är för att jag är i en stressig period i livet med småbarn, jobb och annat.

Har också en vän som pratar så som du beskriver dig själv TS. Jag försöker ha lite tålamod eftersom hon är sånn och det ligger hos mig också att acceptera det. Men det blir påfrestande i längden och jag säger också till på ett snällt sätt typ som du beskriver att din vän gör.
Hennes söner har kompisar som sover över ibland och då ska hon berätta när dom åt, vilket klockslag var och en av dem somna. Vilka av dem som var på toa under natten och vad klockan var då. Sedan hur många mackor var en av dem åt till frukost och vilka pålägg dom hade. Vart var och en av dem bor och vad deras föräldrar gör. Syskon. Husdjur mm. Detaljerna slutar inte och då får jag oftast säga till "ja ja det är ju inget jag känner att jag behöver veta" man måste bryta för sig egen skull. Vi är bära vänner och umgås mkt men just att prata i telefon är en akilleshäl. Försöker hålla våra samtal ganska kort och så får vi prata mer när vi ses. Det är annorlunda då. 

Byt vän.

Du är ju medveten om att du maler på om helt oviktiga detaljer så varför blir du sårad? Jag tycker du ska hantera det genom att vara tacksam att ha en vän som faktiskt bryter ditt malande i stället för att sluta umgås med dig för att hon inte orkar lyssna mer. Om du inte kan hejda dig själv så be att folk ska säga till när du blir för långrandig.

Jag tycker du ska lyssna på din vän och fundera på hur du berättar dina historier. Träna på att uttrycka till lite mer kortfattat. Vad tillför berättelsen och vad är överflödig information. Exvis spelar tiden ingen roll, räcker med en "eftermiddag i  höstas".
 

Detaljer kan vara viktigt..dock inte alla...

Vet en man som är skogshuggare, han bara kör på...hans berättelser har aldrig nån poäng och detaljrikedomen gör att en dålig 5-minuters story blir lätt 60+ minuter.
Reagerar man inte och inte säger saker som "wow" och liknande så stannar han, irriterad undrar han om man lyssnar...han kan prata om ved i timmar...
Skulle man själv berätta och gör en lång story kort så suckar han och har sig för den är för lång ändå...han vill bara man slutar prata sånt han inte finner intressant så han kan köra ved-tugget han så älskar!