Råd kring trettonårig tjej med omedicinerad adhd

Barn med npf kan få sammanbrott pga för hög belastning. Det kan vara för mycket intryck eller för högt ställda krav. För vissa är det för mycket att gå i skolan. Mitt barn klarar i nuläget ett par lektioner per dag. Just nu har det varit ett par andra orosmoment i ett par veckor och då får vi ta bort kravet att hon håller ordning på sitt rum, annars blir det för mycket. Min erfarenhet är att får varnet utbrott så måste man dra ner på något. 

Att din dotter får sammanbrott är ett tydligt tecken på omognad, tycker jag. Nu utgår jag från egen erfarenhet, men att se på barnet som tre år yngre funkar rätt bra. Intellektuellt ligger mitt barn längre fram än många jämnåriga, men känslomässigt långt bakom. 

Tror du att hennes utbrott är kopplade till hennes NPF?

Låter ni bli att medicinera henne av hälsoskäl eller av princip?

Tänker du att det är pga pappan som hon får sina utbrott?

Som rubriken lyder. Är ensamstående med tre barn. Trettonåringen har väldigt kort stubin (och har alltid haft, så är inte en tonårsgrej), framför allt om hon är trött, hungrig eller på annat sätt över- eller understimulerad. Då blir det rejäla raseriutbrott som hon själv sen blir väldigt ledsen över när hon hunnit landa igen. Dessa utbrott går främst ut över hennes yngre syster (hon är mellanbarnet) som hon delar rum med. Har inte möjlighet att ge alla egna rum. Alla tre barn inkl jag har npf, men det är bara mellanbarnet som har de här utbrotten. Medicin kan hon inte få.

Någon med råd?

Inget jag vill gå in på för att hålla tråden fokuserad på det jag vill ha råd om.

Varför se henne som yngre? Hon är snarare väldigt mogen för sin ålder. De krav hon har är inte mycket mer än att sköta skolan och hålla efter sina saker. Ibland gå och slänga sopor och dyl.