Hur säga att jag vill vara hemma själv?

Förklara att du älskar honom men hur du känner...det sista han vill är att ni glider isär!
Tror du kommer få mer egentid så gott som direkt!

Min man jobbar alltid hemma, medan jag varierar mellan kontor och hemma. På mitt förra jobb hade vi inget trevligt kontor och det var svårt att få passande plats, varför jag jobbade hemma så mycket jag kunde. När jag sen bytte jobb, framförde min man att han önskade att jag var på kontoret mer. Han var saklig och beskrev att han har ett behov av att vara ensam och att han skulle uppskatta om han fick vara det i större utsträckning. Självklart, svarade jag som nu jobbar hemma 1-2 dagar o veckan. Då är det mysigt med gemensamma luncher, ibland på stan, eller en gemensam lunchpromenad. 

Jag tog inte alls illa upp. Det var bra att han berättade vad han behövde så kunde jag möta upp!

Jag har lite samma problem och det enda som funkar är att prata om det.
Jag har stenkoll på mina tider, mina möten och annat som jag tänkt göra.
Någon dag har jag en lucka 11-13 varpå jag lägger min friskvårdstimme där eller så tar jag jag kortare lunch nästa dag för att kunna träna vid en tidpunkt då det påverkar familjen så lite som möjligt. Att det fanns en disk att plocka ur eller något, det har jag med i min kalkyl, min plan var att ta det efter arbetsdagens slut. Till exempel.

Sen har vi min make som har ett icke-kontorsjobb och dessutom går skift. Så han har alltid varit hemma mycket på dagtid. Jag förstår att det ruckar hans återhämtning och hans sätt att "vara hemma" såsom han alltid varit innan när jag åkte till kontoret. Jag förstår det och försöker ta hänsyn till det. Stänger dörren om mig vid möten, mitt kontor är dessutom på ett annat våningsplan än där han normalt sett vistas dagtid.

Men sen tror han att jag liksom är hans kompis när vi är hemma. Att jag alltid vill äta lunch ihop. Att om jag tränar på lunchen och tar en löprunda så vill jag att han följer med. NEJ! Det är en del av min arbetsdag. 

Kommunikation och tydlighet är A och O. Vi är på väg men vi är verkligen inte i mål...

Det är det värsta som finns när sambon också vill vara hemma eller är hemma sjuk när jag jobbar hemifrån! 

Det händer inte så ofta här så jag brukar bara stänga in mig i ett rum demonstrativt för att inte bli störd och går till gymmet när det passar mig. Jag vet, jag är inte så snäll. Men sån är jag... vi får prata när arbetsdagen är slut. Fram till dess är jag oanträffbar.

Komplicera det inte ..

Se det som ett samtal om arbetsmiljö/HR-relaerat typ... säg att det inte funkar att jobba hemma samtidigt då era olika sätt att jobba skaver och du tappar koncentration och disciplin när han samtidigt har högljudda möten etc och att ni skulle behöva jobba hemma på olika dagar. 

Håll samtalet jobbrelaterat så hittar du nog lättare rätt i vad du behöver säga. 

Om han så uppenbart stör dig så borde det inte vara så jobbigt att ta upp frågan. 

Att du behöver vara ensam för att ladda batterierna är ju en lite svårare sak att ta upp, men de allra flesta brukar förstå. 

Men det beror så klart på hur du lägger upp det. 

Att säga "jag vill vara själv hemma ibland så du får lämna vårst gemensamma hem" kan så klart vara problematiskt. Det kan såra och personligen hade jag känt "jag bkr också här, det är mitt hem också och vill du ha egentid så får du själv dra iväg och göra nåt annat".

Tycker inte generellt att det är den andra partner ska behöva dra hemifrån på nåt påhittat ärende bara för att den andra vill vara själv hemma. 

Men det här är en helt annan sak när hemmet plötsligt är ett kontor på dagtid. Nu kan du ju helt och hållet skylla på jobbet. Ni får sätta er ner och komma fram till ett schema. Vilka dagar kan han jobba hemifrån och vilka dagar kan du jobba hemifrån. Kanske nån dag gemensamt varannan vecka? Säg som det är att du blir störd av hans möten etc och att huset inte är illräckligt stort för att dra sig undan. 

Efrseom du helt och hållet kan skylla på jobbet så blir det ju inte personligt.