Utstött på jobbet

Var inte arg på dig själv, du har ju lärt dig något av det.

Kollegor är kollegor och vänner är vänner.
Många vill ligga vänner och hitta på saker utanför jobbet , fine för dem.

Jag jobbar med 25 kvinnor och det är grupperingar på sådana ställen.

Det viktiga är att man skiljer på jobb och privat.
På jobbet är man trevlig och möter alla kollegor med respekt.
Privat väljer man vem man umgås med.
Släpp det och satsa på ditt nya jobb

Jag förstår precis. På mitt första jobb var vi en tajt grupp som gick ett traineeprogram tillsammans och hängde ihop efter det slutat.

När jag sedan gick på föräldraledighet och kom tillbaka efter det så hade de skaffat nya gäng där de aldrig försökte inkludera mig och jag kände mig så ensam. De gänget med deras nya vän ser jag fortfarande hänger ihop 10 år senare trots att alla har nya jobb så det känns verkligen som att man blev aktivt bortvald.

På de jobb jag haft efter det har jag känt en helt annan samhörgihet och inkludering.

Att äta ihop med kollegor på jobbet betyder ju inte att man är vänner. Varför tycker du att dom är falska? I den beskrivning hittar jag inget som tyder på att dom vilsefört dig utan bara varit kollegor till dig. På mina jobb har jag funnit vänner men resten har bara varit kollegor som jag inte tänkt på utanför jobbet. Du får skilja på jobb och privatliv. 

Kollegor kommer och går och är inte vänner. Man ska inte fästa sig vid dem mer än vad jobbet kräver annars kan de bli fel.

Det svider ju när gruppen jag umgåtts med på jobb, på aw:s och olika aktiviteter utanför jobbet har reunions och hittar på grejer hela gruppen men inte bryr sig om att bjuda in mig. De kunde inte ens komma när jag kom på besök eller komma och säga hejdå till mig när jag slutade. Inte ens skriva något till mig. 

jag har svårt att förstå det för slutar en kollega till mig som jag jobbat/umgåtts mycket med vill jag såklart säga hejdå till den personen ordentligt. Umgås jag i en tydlig grupp och vill hitta på något med dem så ser jag alltid till att bjuda in hela gruppen. Jag förstår inte hur jag kan ha betytt så lite för dem att de inte bemödade sig att göra något av det..

Jag förstår verkligen inte varför man gör så mot en kollega. Det är så otroligt pissigt beteende. Man behöver ju inte älska alla kollegor för att se till att alla känner sig inkluderade.. 

Jag förstår att det svider men du har ju uppenbarligen tolkat dom fel. Dom såg dig som en kollega och inte som en vän. Man måste ju inte gilla sina kollegor utan bara vara artig på arbetstid.

Jag tycker att du istället borde vara glad över att den sociala samvaron funkar på det nya jobbet. Var glad!

Du platsade tydligen inte så bra i den förra arbetsgruppen enligt vad du själv skriver och vad det beror på är svårt att veta. Socialt samspel är rätt subtilt.

Antingen var de andra dumma eller tanklösa eller så tyckte de andra att du inte är så kul helt enkelt. Du kanske är för öngslig och självupptagen och egentligen inte är så intresserad av de andra och de tycker att du är jobbig och ett påhäng? Inte vet jag. 

Kul att det funkar nu.

I kvinnliga grupper gäller ofta att de som är lika hänger ihop. Så de andra kanske var mer lika varandra, än vad du var lik dem. 

Sedan finns det grupper som alltid måste ha någon vid sidan om, som de tar avstånd ifrån. Det är ett sätt att hålla ihop gruppen, nät de som ingår i den kanske inte är så lika trots allt. När en person som de tar lite avstånd ifrån slutar, hittar den gruppen snart en ny person att ta avstånd ifrån.

Det är naturligt att försöka ingå i en grupp, så var inte arg på dig själv för att du försökte! Det gör de flesta av oss.

Visst var det trist att de inte skickade ett meddelande när du skrev att du skulle sluta! Och att inte fler kom när du var på besök. Men hade du redan en tunn kontakt med dem, så hade de redan kopplat bort dig helt i och med föräldraledigheten. Det är inte ovanligt.

Det är bra att du bearbetar vad du har varit med om nu. 

Sedan stämmer det som andra skriver här,  att kollegor är kollegor och vänner är vänner, att det är olika saker.

Hoppas att du kommer att trivas på det nya jobbet. (Lite skav finns ju alltid, men att det nya blir bättre)!

Det kan också finnas en eller två tongivande i gruppen som av någon anledning inte vill att du inkluderas. De andra i gruppen kan då vara rädda för att själva uteslutas. Då vågar/vill de helt enkelt inte ha så mycket kontakt. 

Kom att tänka på: Om mönstret att du bli utesluten upprepas på samma sätt många gånger, i olika typer av grupper, så kanske det är något som du själv gör/säger som lägger hinder i vägen.

I det fallet behöver du prata med en kurator eller psykolog för att reda ut vad som gör att det blir svårt.

Men som sagt, man passar inte in i alla grupper, men man kan känna sig helt O.K. ändå.