Attraherad fysiskt i början, men nu mest psykist

Attraktion är väl grunden i förhållandet?  Det finns vältränade män som har allt de andra du efterfrågar också...
Är träning dessutom en stor del av ditt liv. Vill du inte träffa någon som delar ditt intresse där ?

Jag vill väl egentligen det. Men fan så irriterande att ha varit förälskad, och inse att det inte är fullträff. Och så blir jag osäker, för jag ser ju mycket skit runt mig. Mitt ex var otrogen, bästisens exman är narcissist, grannens man är alkis. Den här är 100% stabil. 

Människor är Människor, det finns både bra och dåliga människor.  mest dåliga, är min erfarenhet.

Man får fundera ut vad man själv tycker är viktigt, vad man kan tumma på och vad som man absolut inte klarar av att leva med.  För hur det än är kommer den andra högst troligt ha vissa sidor man inte gillar och som man behöver kompromissa med.

Så är du beredd att kompromissa med utseendet och få en toppen man i övrigt? Tja, det kanske är värt det.

är du dessutom snygg och han inte lika attraktiv så minskar ju risken att han är otrogen...

Jag tycker att du är värd att vara i ett förhållande där du känner dig helt och fullt förälskad i mannen. Du har varit i ett långt äktenskap, varför skynda till att hamna i en situation där allt lunkar på?

Bryt upp, fortsätt dejta när det känns roligt, nöj dig inte med första, sndra, tredje osv bästa utan vänta in dem stora förälskelsen. Under tiden, njut av ditt eget och andras sällskap.

Men så svårt när man ser hur singla vänner aldrig hittar rätt? Han är så fin på alla sätt, och jag vet liksom inte hur det SKA kännas. Tänk om jag ångrar att jag kastade bort en pärla?

Då kanske du missar något bättre.

Du hade aldrig startat tråden om det inte fanns en osäkerhet. Hade du varit säker hade du ju aldrig skrivit tråden. Du kan inte behålla honom för han är ett säkert kort. Bryt upp. Attraktionen är viktig vad folk än säger. Man kan få allt det där också men det kan ta tid.

Tack för svar. Men tänk så här, du har varit gift i 30 år, och sedan uppdagas flera år av otrohet. När allting på alla sätt har varit fantastiskt. Jag skulle fortfarande ge vad som helst för att få tillbaks honom, även fast jag vet att det är helt sjukt. Men för mig var han mitt livs kärlek. Och jag vet ju att det aldrig kommer bli oss igen, och att jag kommer sörja detta i många, många år till. Så hur fan vet man vad man ska leta efter? Han var allt jag ville ha och lite till, men det hjälpte ju inte ett dugg. Han var känslomässigt  ostabil, den jag träffar nu har allt det jag söker på det sättet.

Jag tror att fysisk attraktion kan vara något som växer fram. Och känner du inte att det är så, så har du nog inga romantiska känslor utan bara hittat en fantastisk vän. Dessvärre är ju risken stor att han försvinner om han får reda på läget.

Attraktion är inte lätt. Efter 14 års förhållande med ett gemensamt barn avslutade jag.
Träffade så småningom min nuvarande särbo Vi var båda - 50 vid tillfället. Jag upplever att vi båda i början hade stor fysisk attraktion när vi träffades efter 6 månaders mailande på dejtingsida.
Vi blev tillsammans, fysisk attraktion minskade men vi är otroligt kompatibla som personer.
Särbo-kilon har smugit sig på, attraktionen rent fysiskt har säkert avtagit från bådas sida. 
MEN- vi funkar otroligt bra ihop och trots allt och att vi varit särbo i snart 11 år så bara funkar allt. Inte ens tjafsat en enda gång på alla år, vi tycker olika men vi är överens om att det är så.
DET är också attraktion!

De flesta förälskelser går över. Efter det har skett får man se om attraktionen är tillräckligt stark för att bygga en långsiktig kärleksrelation. Den verka inte vara så i det här fallet. Sorgligt men sant. Du får tänka på alla kommande års sexliv. Ja, det är bra synd, men sådant bestämner man inte över. 

Den första tiden efter en separation efter ett långt förhållande är man ofta omtumlad och lite förvirrad. Så är det bara månader efter separationen så kanske du inte ens är helt redo för ett förhållande ännu.

Ni får fan fortsätta att hjälpa mig. Han är nog den mest omtänksam och kärleksfulla människa jag har träffat. Han köper mitt fullspäckade liv med många barn med hull och hår, han spelar boll med barnen och hjälper till med middan. Sen sitter jag ändå här och tänker att jag kunde fått nån snyggare och mer vältränad. Trots att en trygghet, han ger mig, och försäkran om att han älskar den här livet. Är inte det vidrigt egentligen, hur jag håller på?Men jag blir också äldre. Fyller fan 50 om ett par år. Önskar att jag kunde ställa om min hjärna till att inse hur patetiskt det är, och sen leva lyckligt med honom i alla mina dar. För jag söker också en trygg människa, med kapacitet, han är lite gammaldags på många sätt, nästan lite gubbig. Men det liv han lever, hur han ser på mig, det vägrar upp för så otroligt mycket. Hur fan vet man när det är dags att stadga sig igen?

Ja, du har formodligen träffat en helt underbar man! Frågan är ändå om han är din man. 

Vill du att han ska ta i dig? Längtar du efter en kram och vill du att han tar dig handen. Blir du glad om han lutar sig fram och ler mot dig? Blir du glad när ni ska träffas ute och du ser honom på långt håll? 

Sådan vanlig, icke sexuell fysisk attraktion, säger en del om ditt hjärtas inställning.

Det blev så nu. Tack. Funderat mycket på ditt svar, jag vill ju känna att det är BRA. Gör definitivt slut imorn.