Hör det här till livet med barn?

Nej jag tycker det låter som det gått överstyr. Med så små barn har vi alltid varit närvarande och bestämt med kompisars förälder när de ska leka och hur länge osv. Jättehärligt med många kompisar och jag har alltid tänkt att vårt hem ska vara välkomnande och öppet för alla kompisar. Men man måste styra upp det också. Inte bara komma och gå som man vill. Någon förälder måste ha ansvar och passa om barnen är 3-4 år och det kan man inte bara ta för givet att någon annan gör. Jag har alltid stämt av med föräldern om det är ok först, inte bara skickat ut barnet och hoppats på det bästa. Låter som du blir utnyttjad ts. Som barnvakt. 

När jag valde livet med barn. Har 2 efterlängtade barn i åldrarna 6 år och 3 år så förstod jag inte hur mycket tid jag skulle lägga att ta hand om andras ungar. Vi bor i ett litet samhälle utanför stan där barnen i området sprungit runt själva sedan 3-4 års åldern. Vissa tidigare än andra. Andra barn är här dagligen. Min stora har många kompisar i området. En vanlig dag knackar iaf 4 olika barn på dörren, alltifrån 9 på morgonen till 18 på kvällen mitt i kvällsmaten. Grannbarn kommer hit med sina kusiner och vill leka som vi aldrig träffat och är ganska små. Grannbarn vill in o bajsa fastän de inte kan torka sig själv och dessutom bor 1 hus bort från oss. 

Jag kan känna att när barnen är äldre och mer självständiga blir det mindre jobbigt att kompisar är här, men nu det är kladd och skit efter andras barn jämt, jag orkar inte men jag kanske måste orka? 

Det jag vill få fram är att jag tycker livet blivit så hektiskt då barnen som ränner runt är såpass små att de behöver tillsyn. Jag känner att jag har fullt upp med att tillgodose mina egna barns behov samt mina behov (träning, städning, fix, matlagning, återhämtning osv). känner ibland att det här signade jag inte upp på, men det kanske jag gjorde? Har ni det såhär också?

Som tur är går småbarnsåren fort och snart nog kommer du bara ha svettiga tonåringar som äter upp all din mat och försvinner in i dina barns rum. 

Nej, men ärligt talat - det är nog bara att stå ut och våga säga ifrån. 

Du är ju mitt i värsta "socialåldern" för barnen nu, där de glatt leker med alla som frågar.

Tids nog blir de mer kräsna med kompisar och vill kanske bara sitta vid en dator och spela med en eller två vänner och då slutar den här tiden.

Sätt gränser, säg till att de får vara hos varandra varannan gång ungefär, kom överens med övriga föräldrar att man skickar hem barn när man ska äta - det gjorde föräldrar utan att tänka på det en minut när jag var barn.

Men varför har du kvar barnen på middag en lördagskväll om du inte ens känner dem och de är rätt små? Jättekonstigt ju? 

 Hahahaha! Jättekonstigt? Det kan vara gamla klasskompisar som är ytliga men som sagt mitt barn är kompis med alla, syskon till kompisar, fotbollskompisar, lekparkskompisar, grannar. Vi tar inte in små barn på middag om du tror det. Barnen är 8 år.