Håller på bli galen
Jag har bott i mitt bostadsområde (södra Sverige) i snart 20 år. Det har alltid varit blandat med folk som bor här. I alla åldrar. Vilket jag tycker är positivt. Men på senare tid börjar det likna ett enda stort dagis.
I min etapp, finns 6 lägenhet. Nu är jag den enda. Och det flyttar endast in ensamstående med småbarn. Alltid i den åldern. Aldrig äldre barn. Jag har två barn familjer på vägg i vägg och en under. Hela tiden hörs det oljud, skrik, spring, dunsade. Och det blir konstant i princip eftersom vi talar om 3 barnfamiljer.
Jag har haft tur och bott väldigt lugnt i många år med äldre som grannar ellet medelålders utan barn. Nu får jag inte ens sova ut på morgnarna och vaknar till barnskrik 5-6 på morgonen. Känns som jag tvingas in i ett liv som jag inte har valt.
Och att min hälsa börjar påverkas negativt av detta. Flytta tänker jag inte göra. Dp jag som sagts bott här i 20 år nöstan. Dom har bott här mindre än 2-5 år.
Ska man ha det så här? Tycker det borde finnas några regler för hur många som får flytta in i ett och samma hus/etapp. Det blir olidligt. Tycker föräldrar med små barn ska ta reda på vad dom får för grannar. Bygg mer områden där bara barn familjer bor istället. Skulle nog vara bra för kontakter för dessa med och umgås osv.