Mina föräldrar är elaka

Tar han central stimulantia så blir han ett as. Och du bör akta dig för han då, liksom under alkohol.

Ja det gör han. Han blir direkt farlig för sig själv och sin omgivning. Manisk och hotfull.
Jag har tagit avstånd och avser inte att ta in han i mitt liv igen. Men det som är tungt är att mina föräldrar belastar mig för det. Och jag har ingenstans att vända mig med mina känslor då jag inte vill tynga ned mina vänner.

Jag rökte en jäkla massa cannabis förr. Hade "polare" som tog central stimulantia. Jag vet inte, men det var en jäkla skillnad. De tappade bort sig själva helt, ärligt talat, medan jag fann mig själv snarare.

Förstår att du inte vågar dig på att ha kontakt med han. Jag tog både kvinnor och män p bar gärning som både gjorde vulgära saker och sa extremt konstiga saker på central stimulantia. Hade dom uppehåll i 2-4 veckor från det, så blev dom sig själva igen. 

Ställ det som krav. Ge inte upp så länge han klarar att hålla sig borta från både det och alkoholen! Cannabis kan faktiskt vara en fördel här. Men tyvärr så använder väldigt många tunga missbrukare just cannabis för att både kunna skylla på det (då det är pinsamt att erkänna värre) och för att deras avtändning blir lättare med cannabis. 

Han är inte sig själv på sin central stimulantia, så anta inte att det är hans person! Han är sjuk och behöver en anledning till att ta uppehåll eller sluta från det. Alkoholen triggar det för dom att åter börja med det igen.

Cannabis är inte farligt utan snarare så blir så så eftertänksam att man uppfattas som trög. Men inte farlig eller ljuger eller beter sig illa på något sätt. 

Du har all rätt att välja din egna väg. Men döm inte för hårt vill jag bara säga, utan döm efter rätt förutsättningar helt enkelt.

Beklagar, det är inte lätt att förstå allt, speciellt inte om man inte råkat ut för dt tidigare och märkt samt förstått hur en person kan förändras totalt så lång bort ifrån sig själv som man inte trodde var möjligt. 

Vad gällande förtalet, han är verkligen inte sig själv. Han förstår inte i detta nu vad han gör, så släpp det. (hårt men ärligt.)

I övrigt så måste du välja den vägen som känns bäst för dig själv! Men återigen, döm han inte då han är omedvetet sjuk pga. central stimulantia samt alkoholen!

Tyvärr har de lättare till att ljuga på dessa två med. Samtidigt som de inte minns eller vill erkännas vid de felaktiga handlingarna samt kommentarerna. 

Dina föräldrar har inte rätt att säga vem du ska ha kontakt med eller inte, du är en egen person och du har all rätt att skydda dig själv och skapa dig ett bra mående! (Obs, kommer från haschmissbrukaren nr 1!)

Blod är inte tjockare än vatten! Medkänslan är det, under rätt förutsättningar till att ge en chans till eller åtminstone lyssna, under rätt förutsättningar. Vilket din bror i detta nu inte uppnår! Vill de ha kontakt med han så får de ha det, men de kan inte tvinga dig till det! 

Obs har själv gjort grova misstag under alkoholen. Hatad av mina närmaste idag. Men ändå försvarar jag cannabisen för det var enda gången jag "äntligen kom hem til mig själv". Dock kunde det vara jobbigt i fel sällskap, så kunde verka lite små aggressiv (erkänner det) men aldrig på riktigt elak eller farlig eller extra vulgär, utan mera off attityd, under dåligt sällskap. Annars alldeles för snäll och godtrogen! 

Ja det känns inte bra. Tyvärr kommer jag inte att ta in han i mitt liv igen, däremot är jag inte arg på honom.

Jag vill bara leva mitt liv ifred. Jag känner inte längre att jag har något utbyte av att ha mina föräldrar heller i mitt liv när de sårar och trycker ned mig. 

Jag vill bort från alla dysfunktionella relationer, även om det är släkt det handlar om.
Eftersom jag haft mycket dysfunktionella relationer i mitt liv så har det blivit ganska tomt nu när jag rensat. Jag har några bra vänner som alltid funnits där och som jag uppskattar. Det är ett givande och ett tagande men aldrig att vi sårar varandra.

Tänker jag fel eller ska man ta hur mycket som helst bara för att det är ens familj? Det har alltid varit och kommer alltid vara bråk och problem, och jag känner att jag gärna lever utan det.

Det är bättre att vara utan den typen av familj. Det man vill ha från en familj är ju acceptans kärlek och trygghet. Ibland är det inte möjligt att få och är det så illa som hos dina familj så är det bättre att hålla sig borta. 

Det finns massor av bra kurser i medberoende som säkert skulle kunna vara till nytta för dig. På ett sätt låter det som att du fortfarande är medberoende då han påverkar dig så mycket. Även om du tydligt tagit avstånd från honom. Dina föräldrar är det förmodligen definitiv. Situationen är inte värd att lägga så mycket energi på, men det är så lätt att hamna där. Medberoendekurser hjälper dig med det. Att vara stark och med kärlek visa var dina gränser går. samt stå fast vid dem. Du kommer heller inte känna dig lika ensam. Problemet är otroligt mycket större än man tror och det finns olika typer av medberoende i många relationer. Ta hand om dig!

Hör en anonym orosanmälan, du kan göra det på nätet på din kommuns hemsida.

Eller så kontaktar du polisen ang att han tar droger för det är såklart olagligt   

Polisen känner till han av flera anledningar, både våldsbrott och narkotika, samt att han har kontaktförbud mot sitt barns mamma. 

Det som påverkar mig mest idag är att mina föräldrar skuldbelägger och trycker ned mig, att de menar att jag är orsaken till hans beteende är sårande.
Jag förstår att de är mycket påverkade av min bror och att de därför inte tänker klart. Men det är otroligt sårande att få skulden för att någon gjort en illa. 

Jag behöver mer bearbeta mina föräldrars inställning och agerande gentemot mig i det här. Jag överväger att kontakta en psykolog nu efter helgerna för att få sorterat mina känslor inför det här.
Jag känner att jag stänger ner och lagrar det som gör ont. Det känns nästan overkligt.

Bra att du aktivt söker hjälp! Du har helt rätt i att du inte ska bli behandlad så som du beskriver och det är svårt att hantera själv. Ta även kontakt med medberoendekurser. Jag tror verkligen att det kan hjälpa dig på många sätt. Jag har inte gjort det själv, men känner några som det hjälpt på många sätt, som att hantera svåra familjesituationer så som du har nu.

Det kommer hjälpa dig jättemycket i hur du ska förstå, bemöta och hantera dina föräldrar utan att förlora dig själv.

Sök hjälp för egen del Är mitt råd också. Fokusera på dig själv när omgivningen inte går att påverka. Dina föräldrar är förmodligen gravt medberoende, inte ok att de behandlar dig som skit ändå dock. 

kan rekommendera anhörigstöd, kolla med din kommun. De brukar ha gruppverksamhet Också, väldigt bra om man vill träffa andra med liknande erfarenhet. psykolog är såklart också bra. 

Ja, det är hög tid för dig att gå i terapi. Du behöver nog också bryta med hela din familj, för en tid åtminstone. Du är värd bättre.

Jag har varit (och är) i den sitsen som din brors flickvän lever i. Och i mitt fall tog hela hans familj hans parti trots att de visste om hur han var/är. Jag fick ensam vårdnad om barnet och med det förlorade barnet inte bara sin pappa utan också farmor/farfar & fastrar. Det gjorde mig så sjukt ledsen att de inte vågade stå upp för mig. Fick tillslut fram att de inte vågade säga emot hans beteende. idag 10 år senare vill dom ha kontakt med mitt barn. Vilket jag vägrar, alla presenter ges tillbaka. 

jag lever fortfarande med skyddade personuppgifter och deras hjälp hade kunnat lindrat hans beteende. Nu fick han istället någon slags medhåll. Som diesel på eld. 

Jag ser hur mitt barn mår idag och jag hade önskat att det hade funnits någon h*n kunde knutit ann till på sin pappas sida. Nu finns bara ett hat och förakt kvar.

Stå upp för din åsikt mot dina föräldrar, du kanske känner att det är enklare att blunda idag för dina egna känslor. Men tro mig, du kommer inte kunna göra det längre fram.

Då ringer man VC och ber att få kuratorssamtal så man kan hantera situationen, innan du mår så dåligt att du blir sjukskriven.