Påsk. Ännu en högtid. Ensam. I går var mina barn här. Vill hålla dem kvar. Länge. Men de har ju sina egna liv. Jag har syskon, halvsyskon, som umgås i påsk. Men jag då? Ingen har hört av sig för att önska glad påsk. Ingen bjuder över mig. Inte ens de få vänner jag har har hört av sig. Enda platsen jag får vara någon är på jobbet. Bävar för semestern. Vad ska jag ens göra då? Har försökt gå med i olika grupper på FB tex, men de ger inget. Vad ska jag göra?
Har inga råd att ge men önskar dig en liten hälsning. Glad Påsk🐤
Har du hört av dig till dina syskon och vänner?
Man måste vara ganska aktiv själv för att upprätthålla umgänget med andra.
Jag har vänner, syskon och ett vuxet barn men de har sina egna sammanhang och liv så jag tänker resa bort på egen hand och vandra. Det gjorde jag förra sommaren och det var underbart.
Brukar man höra av sig till andra och önska glad påsk? Inget jag är van vid åtminstone. Inte heller att ha program annat än att äta hos mamma och pappa, då vi bodde på samma ort.
Men det är klart att det olika i olika familjer/släkter/sammanhang och framför allt är det mycket jobbigt att känna sig ensam och utanför. Skulle du inför kommande påskar höra av dig till exempelvis dina syskon och föreslå att ni ses?
Du skriver att du har facebook. Har du vänner, kompisar eller bekanta som bor på samma ort? I så fall skulle en möjlighet kunna vara att skicka ut en fråga "Så fint väder, sugen på en promenad i skogen/på stranden/något ställe. Slänger ut en spontan fråga och ser om någon skulle vilja hänga på." Är det något du skulle kunna tänka dig?
Önskar dig glad påsk och skickar en kram!
Boka in en mysig resa till något soligt semesterställe på semestern. Drick drinkar, bada, sola och vila. Eller varför inte boka in några dagar på ett spa på hemmaplan? Lyxa till det lite och ta hand om dig själv,
Varför tummar man ner på en tråd med rubriken Ledsen? Här är någon riktigt ledsen och vågar öppna sig för helt främmande folk, och du tummar ner, det i sig är ju ledsamt. Empati? Var finns den?
Varför tummar man ner på en tråd med rubriken Ledsen? Här är någon riktigt ledsen och vågar öppna sig för helt främmande folk, och du tummar ner, det i sig är ju ledsamt. Empati? Var finns den?
Jag tänkte som du, men ser samtidigt en annan möjlig orsak. Det är tyvärr så många som är ofrivilligt ensamma, både vid påsk och andra högtider och till vardags.
Jag tror att en del som läste trådstarten kände ett styng i hjärtat när de läste att TS haft sina barn hos sig i början av påsken, när de själva vet att de inte kommer att byta ett enda ord med någon under hela påsken.
Att någon annan har det värre betyder ju inte att TS inte skulle lida av sin situation.
Jag hoppas att båda TS och andra ledsna får ett åtminstone någorlunda bra slut på påsken. Själv har jag varit den som långt upp i vuxen ålder ofta inte pratade med någon alls under helgen, om man inte räknar med att säga hej och tack till kassörskan i mataffären. Av olika skäl vågade jag inte ens hoppas att det fanns chans till annat, men nu har jag en man sedan många år. Det är jag mycket tacksam över och minns alltför väl hur jobbig ofrivillig ensamhet är.
Kram till TS och andra som vill ha.
Vad är orsaken till att dina vänner och syskon tackar nej när du bjuder hem dom och händer det aldrig att dom vill umgås?
Jag har märkt att en del av mina singelbekanta är bra på att ta kontakt. Tyvärr tror jag inte att man kan sitta på händerna och vänta på att någon ska höra av sig. Folk är som de är. Vill man ha kontakt så måste man själv ta kontakt. Annars kan man bli ensam och bitter.
Hoppas att du kunnat hitta på något under påsken!
Det låter som att du behöver sociala sammanhang utanför jobbet. Du skulle kunna anmäla dig som läxhjälpare på SFI, hjälpa till i en Röda korset-butik eller liknande. Kanske börja i en kör? Det är skönt med sammanhang där man vet att man är saknad om man inte dyker upp.