”Lägger skuld på barnen”

Hej på er!

Jag är helt ny här, måste få höra åsikter från er andra föräldrar?

Jag lever ihop med mamman till vår 5 åring, och likaså hennes tidigare barn som är i tonåren. 

Och jag är rasande på en sak? Vi har haft flera diskussioner om detta genom tiden?.

Ofta så anser jag att hon skuldbelägger barnen..

Typ som att jag och vår femåring är lediga och hon jobbar dan efter.. Då kan hon säga godnatt till honom och sedan lägga till: hoppas ni får en bra dag utan mamma imorgon? 

(Ja, jag och vår son är väldigt tajta men anser inte att det är okej att säga en sån sak oavsett)

Likaså så kan det komma kommentarer om henne äldre barn som bor växelvis och dom vill åka någon dag tidigare till si pappa att hon blir besviken på dom fast dom har bestämt sen tidigare att dom ska få bestämma själva till viss del när dom åker/kommer osv?

Överreagerar jag när jag mår dåligt över sådana här kommentarer till barnen?

Oacceptabelt. Trycker att du ska gå till en barnpsykolog med henne så att hon får höra det från ett proffs. Säger du något kan jag tänka mig att hon bemöter det som en tyckande.

Nej det är inte rätt, men det är hennes egen osäkerhet som talar. Osäkerheten i att bli bortvald som förälder eller att barnen skulle uppskatta den andra föräldern mer än henne. 

Jag har försökt få henne att ta tag i sin självkänsla genom att gå och prata med någon och så, men det enda jag får tillbaka är att det är mitt ansvar som partner att få det bättre?

Likaså så kan hon rakt ut kommentera, både så att jag och barnen hör att : livet är bara skit osv. 

Vilket får mig att känna mig så otillräcklig så att jag har i princip gett upp och likaså är det en sak jag inte tycker barnen ska behöva höra.

Vet inte vad jag ska göra längre? 

Jag har försökt få henne att ta tag i sin självkänsla genom att gå och prata med någon och så, men det enda jag får tillbaka är att det är mitt ansvar som partner att få det bättre?

Likaså så kan hon rakt ut kommentera, både så att jag och barnen hör att : livet är bara skit osv. 

Vilket får mig att känna mig så otillräcklig så att jag har i princip gett upp och likaså är det en sak jag inte tycker barnen ska behöva höra.

Vet inte vad jag ska göra längre? 

Jag har försökt få henne att ta tag i sin självkänsla genom att gå och prata med någon och så, men det enda jag får tillbaka är att det är mitt ansvar som partner att få det bättre?

Hej på er!

Jag är helt ny här, måste få höra åsikter från er andra föräldrar?

Jag lever ihop med mamman till vår 5 åring, och likaså hennes tidigare barn som är i tonåren. 

Och jag är rasande på en sak? Vi har haft flera diskussioner om detta genom tiden?.

Ofta så anser jag att hon skuldbelägger barnen..

Typ som att jag och vår femåring är lediga och hon jobbar dan efter.. Då kan hon säga godnatt till honom och sedan lägga till: hoppas ni får en bra dag utan mamma imorgon? 

(Ja, jag och vår son är väldigt tajta men anser inte att det är okej att säga en sån sak oavsett)

Likaså så kan det komma kommentarer om henne äldre barn som bor växelvis och dom vill åka någon dag tidigare till si pappa att hon blir besviken på dom fast dom har bestämt sen tidigare att dom ska få bestämma själva till viss del när dom åker/kommer osv?

Överreagerar jag när jag mår dåligt över sådana här kommentarer till barnen?