Stannar för barnen, men jag blir tokig..

Antar att du inte bor i Stockholm eller någon annan storstad? Man kanske inte vill bo 1,5 timme från sina barns förskola och skola och då har man kanske inte råd att köpa en tillräckligt stor lägenhet i barnens område.

Ett alternativ är att TS och partner köper en etta där de bor själva varannan vecka medan den andra bor med barnen i den stora lägenheten.

Och då var dt läge med barn nummer 2?

Ja, ja, som man bäddar får man ligga. Vill du inte flytta så får du bita ihop. Jag tycker synd om era barn. 

Nej, jag bor inte i Stockholm. Jag bor på en ort där jag har råd att bo även som ensam. 

Men jag vet, det är ju oromantiskt att planera för skilsmässa, så därför har folk inte råd att separera. Jag bryr mig inte om TS, men tycker synd om barnen. 

Att planera för en separation är lite lättare. TS verlar enbart vara sambo och då är giftorätten inte ett problem. Bara att börja spara ihop kapital för separation, titta på lösningar för boende etc. Parallellt med det kan man fundera över att föreslå något slags sista räddningsinsats för relationen. Men oavsett inte fel att säkra upp så man klarar sig utan den andre. 

Kan bara tänka tröstande tankar om att du sannolikt kan hitta någon partner som passar dig mycket, mycket bättre. Ibland är gräset betydligt grönare på andra sidan.

Visst är det jobbigt att skiljas, och inte roligt för barnen. Men det är inte roligt för barnen att leva med föräldrar som inte gillar varann.

Ekonomin och bostaden ordnar sig. Det gör den alltid. Kanske med något mellansteg, men nöden är uppfinningarnas moder.

Det är absolut inte fel att spara pengar och kunna klara sig själv.

Problemet är bara att det i vissa områden inte går att göra det utan en hög lön. Det är otaliga äktenskap och förhållanden som fortsätter in absurdum för att man inte har råd att flytta. 

Här kan du läsa om vilka summor det handlar om. I Stockholm krävs ca 366000 sparat för insatsen samt en lön på minst 37000kr per månad. För en etta. Har man då 2-3 barn behöver man kanske minst en trea och då blir det ännu mer. 

Hur gärna man än vill så tjänar inte alla de summorna och de har inte heller 400000 sparat. 

www.svt.se/nyheter/lokalt/stockholm/sa-hog-lon-kravs-for-att-kopa-bostadsratt-i-sveriges-tre-storsta-stader 

Hyresrätt är inte ens uppe för diskussion om du inte har stått i bostadskön X antal år, så det glömmer vi.

Det finns även ett tredje alternativ som är att bo i andra hand. I mitt medelmåttiga område kostar en 2:a i andra hand ca 15-18000/månad. 

Då har man bosatt sig i ett område man egentligen inte har råd med. Vissa tror ju att det är ok att alla pengar går åt varje månad, att det är ok att leva på den standard som två löner tillåter. De tänker inte framåt. 

Wow, här var det höga hästar och skrivande på näsan. Känner du dig präktig och nyttig nu? 

Märkligt nog sammanfaller ofta även jobbmöjligheter med att bo i de dyra storstäderna. Utan jobb får man inte någon bostad alls även i de billigaste städerna. Pest eller kolera liksom. 

Ändå arbetar folk även i mindre städer. Konstigt. va?

Vad tufft ts! Det är ju inte hållbart så som du har det nu. Men kvinnan trivs i relationen alltså?

Om ni separerar så får du ju hälften av allt, men det hjälperändå inte?

Hon skulle inte gå med på att tillsammans flytta en bit bort så ni kan ha separata boenden? Alltså, du lever en gång, och även om du skulle bo i en etta så kan jag garantera dig att dina barn skulle känna sig lyckligare då de kommer känna av din sinnesstämning om du bryter med deras mamma. 

Min nuvarande pojkvän hade det ungefär så som du beskriver det med sin exfru. Ett rent helvete, hon dränerande honom fullständigt. Har tagit honom många år att må bättre igen. En riktig vampyr är hon. 

Ja men inte med de jobb som finns i storstäderna. Det är inte ett dugg konstigt. 

Utöver det så har huspriserna (i tex Stockholm där jag bor) stigit extremt fort de senaste åren. Vi köpte vårt hus relativt billigt för 15 år sedan och har relativt låga lån. Men det skulle ändå vara svårt vid en skilsmässa att hitta två rimliga bostäder utan att behöva ta höga lån (och därmed bli just sådana som inte har möjlighet att spara så som du förespråkar). Att säga upp oss från våra jobb (som just bara finns i storstadsregion) och rycka upp barnen från deras rötter till en tillvaro med billigt boende men lägre lön, om man ens får ett jobb, vore såklart ett rent korkat beslut. Inte heller det är så konstigt.

Håller med

Mängder av yrken existerar inte i småstäderna. Är det fult att vilja ha en karriär?

Vad är det för yrken som inte existerar i Linköping, Lund, Västerås eller Uppsala?

Om man inte klarar av att bo så har man nog både bättre balans mellan arbetsliv och familj och lyckosammare karriär i en vanlig stad.

De städer du nämner är alla topp 8 av storlek i Sverige, inte småstäder. 

Utifrån vad du skriver tror jag att er relation är dödsdömd.
Du tror inte att hon vill dig väl....och då kommer allt hon gör även tolkas med dessa glasögon.
Jag säger inte att du har fel, bara att jag inte tror på terapi där någon av parterna tänker/känner så.

Jag skulle inte råda leva kvar i detta. Du lämnar ditt liv helt i hennes händer...och så slösar du bort ditt liv...
Har du tänkt att hon också kan vilja separera och en dag när hon ordnat för sig själv bara kan deklarera detta.
Ni är ju sambos och kan egentligen gå isär från den ena dagen till den andra...
Då står du med "de kort du har för stunden" och får bara finna dig i detta...
Vad gör du då?

Börja med att ställa dig i alla bostadsköer som finns...
Kolla andrahandsmarknaden.
Tänk att lösningar inte behöver vara för alltid utan bara som ett första steg ut....

Jag ställde mig i bostadskön som en slags försäkring när vi köpte hus, för man vet aldrig vad som händer i livet...
Nu har det gått 15 år...

Jag önskar dig lycka till...