Anonym (Bea) skrev 2025-04-22 14:16:02 följande:
Ditt ex dumpade dig. Han vill inte ha dig! Han är alltså inte rätt man för dig. Äkta kärlek bygger på ömsesidighet och respekt. Annars är det bara ensidig kärlek.
Jag har varit där du är. Var tillsammans med en man i två år, vi flyttade ihop snabbt och trodde att det skulle vara vi för alltid. Attraktionen var enorm, passionen, sexet och lusten var brutal. Så en dag kom han hem och berättade att han varit otrogen och ville göra slut då han var kär i någon annan.
Det var brutalt. Jag gick sönder. Men efter en tid såg jag honom för vad han var. Bakom passionen och attraktionen så var han faktiskt bara ett tomt skal. Vi saknade djup kommunikation. Knullade som kaniner men pratade aldrig. I stunden tog jag det som att ord för överflödiga i vår kärlek, men i efterhand ser jag det som att vi knullade eftersom vi inte hade nåt att prata om.
Ett år senare träffade jag en man, X. Det var ingen himlastormande förälskelse, men våra konversationer var fantastiska. Vi kunde prata hela nätterna (efter att vi hade haft sex). Men pirret och det enorma begäret fanns inte. Jag trodde att han var fel och gjorde slut. Han blev ledsen men jag gick vidare.
Försökte dejta lite, men det kändes inget alls. Mänga män kändes som mitt första ex, tomma skal, ofta självupptagna eller tysta.
Så kom jag plötsligt på mig själv att sakna X. Först lite, sedan mer. Jag saknade hur intresserad han var av att diskutera livet i smått och stort. Hur han ställde följdfrågor och nyfiken han fick mig att bli.
Jag skickade ett mess "Jag tänker på dig!". Han svarade samma sak. Jag bad om att få ringa, men han ringde först. Jag grät. Han grät. Vi sågs och allt kändes bra. Fortfarande inte himlastormande förälskelse, men tryggt och som hemma.
Vi har nu varit tillsammans i 4 år. Reste jorden runt under första året. Flyttade ihop efter två år. Blev oplanerat gravida det tredje året och nu sitter jag här med en liten bebis som snuttar.
Han är min hamn och jag är hans.
Det är det jag är rädd för, att hamna i något som inte är himlastormande. Tyvärr dog mitt ex känslor för mig av anledningar som var under min kontroll, men nu är det försent. Jag betedde mig korkat och hans känslor svalnade trots att han gav mig flera chanser. Vi hade både passion, otroliga konversationer, samma humor, samma syn på saker och ting och mycket mer. Han kändes både som en trygg hamn och gav passion.
Den relation du beskriver med din första kille låter som ett förhållande där passionen var huvudingrediensen, men riktigt så var det inte här.
