RUL imorgon och alla hoppas på en tjej

Låt bli att ta resa på könet då. Eller håll det för er själva. När folk börjar påpeka korkade saker om kön, säg bara att ni vill ha ett friskt barn, vad som finns mellan benen och kan de inte sluta tjata om det hela, gå därifrån. Det är ok att säga ifrån när folk är dumma i huvudet. 

Säg till alla att det inte gick att se för barnet låg i fel vinkel. Det gjorde jag efter mitt RUL.

Jag sa det till min pappa senast igår när han nästan tjatade om att jag skulle säga vilket kön jag önskade, trots att jag insisterade på att vi är nöjda bara det är ett friskt barn. Enligt honom och många andra är det tydligen en självklarhet att man vill ha en av varje. Vi kommer ta reda på könet, men kanske att vi struntar i att berätta för alla andra, åtminstone direkt efter ultraljudet så att vi får njuta av vårt moment och kunna ta in att vi ska få en lillebror/lillasyster till vår son i lugn och ro. 

Det värsta är nästan inte att alla andra hoppas på en tjej utan att de förutsätter att det är vad VI vill ha. Verkar tydligen inte hjälpa att säga att det inte spelar roll. 

Har RUL imorgon och känner mig så nervös över att få veta vilket kön det är. Har sett fram emot att få veta vem som är där inne sen jag blev gravid och bryr mig inte speciellt mycket själv om vilket kön det blir (även om det är mitt andra och sista barn), utan det är pressen utifrån som gör att jag känner såhär. Vi har bara en massa pojkar på båda sidor och exakt alla runtomkring oss hoppas så mycket på en tjej.

Är rädd att det blir en kille och så märker man hur besvikna alla blir. Känns hemskt att det pirriga och mysiga med RUL har bytts ut till ångest över att eventuellt leverera ?fel? nyhet. Önskar att våra familjer inte hade varit så tydliga med vad de hoppas på så att det inte blev sån press på oss. Någon som haft samma upplevelse eller har tips på hur jag ska koppla bort tankarna på att det måste bli en tjej så att alla blir nöjda och glada?

Vad tråkigt att din syster var missunsam mot andra som fick tjejer. Du har nog helt rätt i att folk accepterar barnet som en person och inte bara som ett kön när det väl är här. Kör nog på den här varianten också. De flesta önskade att vi skulle få en tjej redan i första graviditeten, men när vår son kom blev ju alla helt förälskade i honom. 

Vi har väldigt svårt med namn den här gången och det är en av anledningar till att vi vill ta reda på vad det är för kön. Blir åtminstone lite lättare att endast klura på kill- eller tjejnamn. 

Jag sa det till min pappa senast igår när han nästan tjatade om att jag skulle säga vilket kön jag önskade, trots att jag insisterade på att vi är nöjda bara det är ett friskt barn. Enligt honom och många andra är det tydligen en självklarhet att man vill ha en av varje. Vi kommer ta reda på könet, men kanske att vi struntar i att berätta för alla andra, åtminstone direkt efter ultraljudet så att vi får njuta av vårt moment och kunna ta in att vi ska få en lillebror/lillasyster till vår son i lugn och ro. 

Det värsta är nästan inte att alla andra hoppas på en tjej utan att de förutsätter att det är vad VI vill ha. Verkar tydligen inte hjälpa att säga att det inte spelar roll. 

Det visade sig att det är en kille till så vi håller nog det för oss själva. Orkar inte märka av minsta lilla besvikelse (även om de såklart inte skulle visa det så tydligt så vet vi ju hur mycket alla har hoppats på en tjej). Sjukt att det är så viktigt med kön för vissa och att man bara ska ha en av varje, annars är det ett misslyckande typ.