Hur kan man vara lik någon i sättet som man aldrig har träffat?

Självklart. Man brukar säga att 40-60% av personligheten styrs av genetik, men vad gäller drag som introvert vs extrovert eller ängslig vs kolugn anses siffran vara högre. 

Jag har aldrig träffat min farmor då hon dog samma år jag föddes men jag är en kopia av henne enligt större delen av släkten. Både till utseende och till hur hon var i sättet och som person.  Jag har ingenting av mina föräldrar utan allt är från farmor.  Jag är snart 50 år och har samlat en del bilder under åren på henne och ja jag kan själv se likheter när hon fångats mitt i nån rörelse på bilder, ingen annan än jag visar liknande gester och kroppsspråk och vi är väldigt lika till utseendet.  Har även ärvt en del genetiska defekter som bara hon hade. 

För att en stor del av ens personlighet ärvs. 

Doktor i genetik här. Jag ska försöka hålla det jättekort. 

De flesta sjukdomar och personlighetsdrag är starkt polygenetiska, med tusentals genvariationer som samverkar både med varandra och med miljön. Sedan finns det enstaka sjukdomar som är monogenetiska (orsakas av en enda gen)

Har man en monogenetisk sjukdom så kan den hänga med i generationer. Däremot gör inte polygenetiska sjukdomar det utom i undantagsfall utan effekten späds väldigt snabbt ut.

Exempel: fetma.

Om du har fetma så kommer ditt barn statistiskt att ärva fler fetma-anlag från dig än barnet skulle göra om du inte bar på dem. Således är det statistiskt mer sannolikt att barnet kommer utveckla fetma (även om det adopteras bort vid födseln och uppfostras i en slumpmässig familj). Däremot har ditt barnbarn knappt någon ökad risk (om vi inte redan vet att ditt barn utvecklat fetma, förstås), eftersom slumpen och bidraget från barnbarnets föräldrar spelar en mycket större roll.

Detsamma gäller personlighetsdrag. De hinner spädas ut så pass på två generationer att slumpen generellt spelar en mycket större roll. Dvs om både mor/farförälder har ett hett temperament, exempelvis, så beror det mer på slumpen än på att barnbarnet ärvt temperamentet. Undantaget är om det är skulle vara någon ovanlig mutation inblandad som har en stark effekt på temperamentet - då skulle det ärvas likt de monogenetiska sjukdomarna med upp till 25% sannolikhet att det ärvs över 2 generationer.

Så sammanfattningsvis. Din fars genetiska personlighet spelar en VISS roll för ditt barns personlighet, men den är ganska liten. Slumpen och att du uppfostrats av din far och i din tur uppfostrar din son, är med allra största sannolikhet mer avgörande. 

Nu blev det varken kort eller enkelt. Sorry, men detta med polygenetik är inte ett helt enkelt att förklara. 

Här är en beräkning som exempel (häng inte upp er på de exakta prevalenssiffrorna, de varierar från studie till studie och beroende på vilken population man tittar på, jag tog de första jag hittade nu):

Risk för typ 1 diabetes i en viss befolkning: 0,5%

Risk om din enäggstvilling har sjukdomen: 50% (dvs 500 ggr så hög risk)

Risk om ett syskon har sjukdomen: 10% risk (100 ggr så hög risk)

Risk om din morfar har sjukdomen: 1% (5 ggr så hög risk)

Det späds alltså inte ut till hälften för varje generation såsom man kan tro, utan snarare 10-20 gånger för varje generation. Och i absoluta tal är riskökningen så pass liten efter två generationer att man kan bortse från den (om inte partnerns också har anlag för sjukdomen, då får det plötsligt betydelse igen.

Hahaaa, Inte kan jag räkna heller!

Gud, jag beklagar, hade bråttom och ändrade en siffra i efterhand och så blev allt fel. Men poängen kvarstår. Ärftligheten späds ut väldigt snabbt.

Förlåt, jag ska sluta spamma nu.

Självklart ärver man vissa egenskaper även från mor-och farföräldrar, sen får genetiker säga vad de vill. Nu nämner du ingenting om sonens pappa, säkert kommer en del därifrån. Men det du skriver om rörelsemönstret är ju klockrent, det kan han knappast fått genom att iaktta dig. Sen är du kanske mer lik din far till sättet än du vill kännas vid.

Själv är jag väldigt lik min morfar och morbror till utseendet, ännu ett bevis på att det genetiska arvet slår igenom.

Ingen fara, tack för att du gav en vetenskaplig förklaring! Mycket intressant läsning. 

När det gäller uppfostran så har jag definitivt inte uppfostrat sonen som min far uppfostrade mig så det spelar nog inte in. 

För egen del är jag präglad av traumatiska händelser under min uppväxt så jag har ofta undrat hur jag hade blivit om jag hade haft en mer trygg uppväxt. 

Det är möjligt att jag är mer lik min far än jag tror men det är svårt för mig att reda ut vad som är min personlighet och vad som är reaktioner på min uppväxt. 

Sonen däremot har haft en relativt trygg uppväxt och har till exempel betydligt bättre självförtroende än jag. Han kan ju ha ärvt personlighetsdrag som även jag har men som inte är lika framträdande hos mig på grund av min uppväxt.