Anklaga folk till höger och vänster för att vara narcissister

Jag undrar också. Folk slänger sig väldigt lätt med begrepp som jag önskar att man hade varit lite försiktig med. Ett tag var det "ångest", alla hade det och man hade det för minsta lilla. Nu känner alla massa narcissister. Det vattnar ju ur begreppen. Som någon som vuxit upp med en förälder som hade väldigt många narcissistiska drag (men ingen diagnos, så jag kan ju inte säga säkert) blir jag lite matt av att folk pratar om det som att var och varannan människa var narcissist. Nä, högst troligt är många helt enkelt vanliga rövhål som man möter! 

Det undrar jag med. Mitt ex fick diagnosen narcissistisk personlighetsstörning med psykopatiska drag av kriminalvården. Han satt inne för vad han gjorde mot kvinnan han träffade efter mig. 

De flesta har narcissistiska drag, det är mänskligt, men en narcissist är något helt annat. 

Mitt ex har förstört mitt liv på så många sätt och skadat min tillit till andra. 

Jag såg inga red flags i början (kontroll, svartsjuka etc.) utan han var väldigt slipad under våra första år tillsammans. Han dyrkade mig, vilket jag i efterhand har förstått är en red flag för just den personlighetsstörningen men inget jag visste då,

Det var när jag blev gravid som problemen började och när jag lämnade honom på grund av det så började ett helvete som jag aldrig hade kunnat föreställa mig.

Han har ägnat åratal åt att hämnas på mig för att jag hade fräckheten att lämna honom och han drar sig inte för att använda barnet. 

Det du beskriver i trådstarten framstår inte som en s.k. narcissist. Mitt ex var tvärtom mycket noga med att dölja allt som skulle reflektera negativt på honom.

Narcissist används väldigt slarvigt om alla möjliga osympatiska beteenden men jag tror att bara personer som har råkat ut för en verklig narcissist förstår vad det innebär. 

Tycker också det för lättvindigt. Att bara för att någon betedde sig lite dumt så är personen narcissist.

Alla är narcissister idag enligt någon annan.

Medan den kliniska diagnosen nog är mycket värre.

Brukar se det som att sanningen är att en person kan bete sig dåligt vid ett tillfälle men bra i ett annat. En person kan ha en dålig tid livet eller må dåligt över andra saker vilket i sin tur kan påverka omgivningen negativt. Ingen ursäkt till dåligt beteende men försöker komma till att människor inte är statiska.

Personerna kanske inte helt passade ihop och helt enkelt träffades vid fel tidpunkt.

Dels tror jag att det är i "självförsvar", alltså om ens partner/ex är narcissist så är man själv bara ett offer som inte har någon del i varför förhållandet var som det var, och följaktligen behöver man inte ägna tid och kraft åt självrannsakan, självinsikt och självutveckling. Det är helt enkelt lättare för en själv att bara avfärda allt som gick snett som den andres fel.

Dels är det så att många använder denna personlighetsstörning alltför lättvindigt, de förstår inte eller bryr sig inte om att det är en diagnos som ändå relativt få människor har, det har gått inflation i begreppet såsom flera kommenterat ovan.

Man kan vara en idiot utan att vara narcissist.

Och ett tag var det energitjuvar, som man kallade typ alla som upptog ens tid, eller allmänt av en del användes om personer som inte var 100% snälla mot dem. Men jag tror att narcissist används så mycket numer för att många människor upplevs som egocentriska och man har svårt att skilja på någon som bara är egoistisk och/eller självupptagen och en som är en verklig narcissist.

Det går inflation i orden trauma, ångest och narcissist numera. Varenda liten obekväm upplevelse ska beskrivas som traumatisk, att vara lite nervös ska vara detsamma som att uppleva ångest och varenda person som råkar vara lite egocentrisk eller tankspridd är narcissistisk. Snacka om att urvattna ett ord så det till slut inte betyder något.

Detta säger jag som vuxit upp med en mamma som fick diagnosen narcissistisk personlighetsstörning.

För att inte tala om "disassociation". Att tappa fokus eller att dagdrömma är verkligen inte samma sak som att gå igenom en ptsd-flashback och jag önskar att folk slutade använda det ordet så lättvindigt

Folk diagnostiserar ju åt alla håll! Har man "myror i rumpan" idag? Nej, man har adhd. Är ett barn "blygt"? Nej, det är autism det handlar om. Om når är lite segare i läsning så är det direkt dyslexi. Alla kastar diagnoser åt alla håll. Så i sig är det inte konstigt att alla måste ha en diagnos istället för att bara helt enkelt vara "knäppa"!

Det är på mode. Narcissism. Vilket säkerligen leder till viss överdiagnosticering. En annan sådan är dissociativ identitetsstörning. Sånt mode håller ca tio år (tydligen) så narcissism är på övertid.

Tidigare var alla bipolära. Jag tror nästa grej blir histrioni.