Bonusfamilj-rik man har råd med allt till sina barn men inte jag till mina

Men varför förstår han inte att det kan skapa onödiga spänningar i famljen när presenterna är så olika värda? 

Han kan ge bilen till sitt barn kvällen före examen t.ex. Eller den dyra julklappen på morgonen, iställer för vid det vanliga julfirandet på eftermiddagen.

Just tanklösheten skulle oroa mig, inte själva pengarna.

Sedan, om inte aktieinnhavet ingår i den egendom som ni har skrivit avtal om (äktenskapsförord) som ska vara enskild egendom, så är det ju.tekniskt sett en hushållsinkomst. 

Lite kommunikation kan vara bra. Med din man. Berätta för den du valt att dela livet med om hur du känner. 

Han kan inte gissa sig till det. Få människor kan läsa av andras tankar. Gå hemma och vara bitter löser inga problem. Du måste prata med din livspartner. Varför har många så svårt att välja rak kommunikation?  

Tack för informationen! 

Ja, jag antar att han inte tänker så långt, eller låtsas inte förstå 

Ni måste prata med varandra om ekonomi. Han, och ingen annan heller, är tankeläsare. Man kan tycka att folk "borde förstå" med så är det inte.

 Att ni har diskuterat att du ska köpa in dig huset är ju faktiskt en början, ni pratar ekonomi, men duckar för de känsliga punkterna. Prata om effekterna av att barnen behandlas så olika avseende presenter. Du måste också tala om hur du ser på pengar. Du har ingen dålig lön, men du vill inte spara mer och inte bränna den på lyxkonsumtion och resor som kanske kan göras billigare.

Morsa upp dig! Det kommer gå bra! Är han inte helt pantad (vilket han inte verkar) så kommer ni kunna få till en förändring.

Jag förstår din frustration. Jag har en nära vän som hade nästan samma situation som dig. Där hon hade skuldrådgivning och hade inte alls möjlighet att ge så mycket som hon ville till sina barn. I hennes fall så var hon tillsammans med en man som hade en dotter i hennes egna dotters ålder. Men i det här fallet var det när sambons dotter var hos sin mamma. Där fick hon dyrare saker och när de blev pappavecka med min kompis så kom olikheterna upp väldigt tydligt. De separerade efter några år. Inte pga den här situationen. 

jag har också varit på andra sidan av ditt problem. Där mitt ex inte kunde ge sin son lika mycket som jag kunde ge min dotter. Och ja, de är skittråkigt. Men vi såg livet väldigt olika och han utryckte sin frustrationen många gånger och ville att jag skulle kompensera upp hans lön. Jag kunde bara bemöta honom med att jag kämpar väldigt hårt för att ta mig uppåt. När jag läste på universitetet samtidigt som jag hade ett heltidsarbete och barn, så satt han själv och spelade dataspel.. de höll inte. 

jag upplevde det här så jobbigt att jag vägrade dejta män med barn efter det här. idag är jag jätte lycklig med en man utan barn. Där jag kan ge mina barn precis allt jag känner och vill.
jag tror att om man vill komma så nära en kärnfamilj som möjligt så behöver man ha gemensam ekonomi. 

Jag tycker inte du är girig. Om någon är girig i ekvationen så är det ju din man som faktiskt utnyttjar dig, nu kan man "hoppas" på att han gör det omedvetet och att det går att lösa.

Skulle hellre personligen inte vilja befinna mig i ett förhållande utan lagkänsla där man lever på olika standard. Men det är ju enkelt att säga när man står utanför och tittar in. De bästa förhållanden enligt min uppfattning är när man går all in. Delar ekonomin, beslut och livet i övrigt. Båda parterna ser familjen som ett gemensamt mål och båda partnerna strävar åt det.

Nu strävar du ju åt det genom att laga god mat och fixa hemma. Lagkänsla där du ställer upp för att han jobbar t ex. Själv har du ingen säkerhet om ni går isär, ingen egendom eller något att säga till om gällande barn, presenter eller beslut.

Det är ju så det ska vara att hela familjen ska leva på samma standard. Nu blir det så tydligt att TS barn är styvbarnen. Som Askungen och styvsystrarna.

Antingen så borde alla barn få julklappar/presenter enligt vad TS har råd med. Eller så skulle alla barnen få enligt vad mannen har råd med.

Det är ingen skev bild, det är så det borde vara i en familj.

Intressant tråd! Annars ska det vara så jävla lika mellan mina barn och bonusungar. Men nu vet jag ju då att jag kan ge mina barn vad de vill ha och låta bonusungarna titta på när mina får godis, glass, presenter, vad det nu må vara!

Vad du dömer och dömer orättvist. Så fort mannen är rikare än kvinnan, så snyltar hon?

TS betalar hushållsavgifterna och tar hand om mannen barn lika mycket som om sina egna. Är det inte lika mycket mannen som snyltar på TS då?

TS behandlar styvbarnen som sina egna barn, som om de tillhör familjen. Det gör hon iofs rätt i. Men mannen behandlar sina styvbarn just som styvbarn, inte som sina egna barn.

Du håller alltså inte med om att alla ska leva på samma standard. Jag tycker att du borde skämmas över dina åsikter.

Jag tycker inte att någon kan kräva att någon ska behandla sina styvbarn som sina egna.
Visst, sådär till vardags. Men inte när det gäller något mer eller större.

Sedan verkar det inte heller som att ts ochh hennes man inte lever med samma standard heller, inte till vardags.

Det känns som att det är svårare för dig att diskutera ekonomi med din man just för att han är rik. Som att du måste tassa på tå för att inte känna dig som en golddigger. Men du vet ju själv att du inte gift dig med honom för pengarnas skull.

Att tro att han ska fatta av sig själv är nog dödsdömt. Du måste ta tjuren vid hornen om du vill ha en förändring. 

Jag tycker inte du fått ut så mycket av hans pengar (förutom presenter). Du bor gratis i ett stort fint hus, men det är ju för att han vill att han själv och hans barn ska bo där. Du äter kanske godare mat, men den får du själv betala och egentligen kanske du själv nöjt dig med billigare men mannen vill ha det så.

Du får säga till din man att du lider när dina barn ser skillnaden på de presenter de får jämfört med vad hans barn får. Din barn får s a s betala priset för era olika inkomster.

Sedan kanske dina barn har förlikat sig med att de som styvbarn ska få mindre. 

Men TS hade ju tagit upp det, men det blev ingen förändring.

Jag är uppvuxen med att sitta och titta på när min kusin öppnade den ena dyrbara julklappen efter den andra, medan vi andra fick typ "skit". Det är inte så jäkla kul och visst uppstår vissa existentiella frågor även om man bara är barn. Kan tänka mig att det blir ännu värre när man börjar bli vuxen. Det blev ju inte bättre av att min kusin aldrig lärde sig att vara tacksam och förstå pengars värde. Ts' sambo låter som min kusin 40 år senare! Fattar han verkligen inte hur det ser ut att ösa presenter över vissa i familjen, och andra får titta på?? Jag skulle såklart också skilja på mina barn och andras ungar men skulle satan lära dem att fatta pengars värde och ge presenten som syfte att det ska vara en personlig present, inte för att så många som möjligt ska vara samlade och se vad man ger!

Reagerar inte så mycket på det här med olika presenter. Kanske inte så kul när man bor ihop och är gifta. Som särbos är det dock enklare att lägga det man vill på sina egna barn så klart. 

Det jag reagerar på är att du betalar för allt löpande och all mat. Det kan ju inte vara ett så särskilt kostsamt boende han har om han är stenrik och förmodligen betalat av allt, bott där sen innan. Jag har högre lön än dig och tror inte jag skulle ha råd att försörja fyra vuxna och två tonåringar med mat varje månad. 

Det låter som din man har en förträfflig tillvaro med hemhjälp och någon som köper och planerar mat och sköter hela vardagen. Klart han betalar din flygbiljett du ska ju följa med och betala maten och ta hand om barnen på semestern. Jag ser inte det som något snällt. 

Fattar din stress. Det är enklare att vara särbos eller leva med någon som är på ungefär samma nivå. Även som särbo kan man uppleva en del stress när den andre vill resa massor osv. Hur som trivs du inte med situationen. Din man verkar ha en lättare tillvaro. Det påverkar dig. 

Tycker inte att det här låter rättvist mot dina barn, de är dessutom i en ålder då man jämför sig mycket med andra och vill ha lika som kompisarna. Inte okej att de ska särbehandlas så här i det som ska vara deras eget hem och den egna familjen. Jag tycker inte man kan resonera som din man när de ekonomiska skillnaderna är så stora mellan er. Väljer man att leva med någon som har så här mycket sämre ekonomi och dennes barn så måste man dela med sig mer för att jämna ut skillnaderna eller också får man bli två olika familjer som särbo.

Jag tar inte med mig en fattig kompis på dyr rrestaurang och beställer fin mat medan kompisen får titta på och smutta på en kaffe, då bjuder jag eller också går vi någonstans där vi båda har råd att äta.

Om det är så viktigt för din man att kunna ge sina barn presenter som skiljer sig så mycket från vad dina barn får så kanske det inte är någon god idé att leva under samma tak heller.

Det jag undrar är varför man kallar detta för en "bonusfamilj", var är bonusen undrar jag?

Jämförelsen med fattig kompis som dricker kaffe till middag fungerar inte för detta, såvida du inte tycker att någon som inte får rolexklockor och bilar är fattig.

Det är ju inte så att TS barn lever i fattigdom. Knappast så att alla deras kompisar får lyxiga presenter och de är de enda i klassen som inte har Rolex. De klarar säkert av att inse att det är skillnad om man har en stenrik förälder eller är en influencer.

Ja, du har sammanfattat bra det som jag upplever! Jag hade absolut kunnat äta billigt och inte spenderat så mycket på hushåll. Jag hade faktiskt bättre ekonomi och mer sparande när jag var själv med barnen, otroligt! Trots att jag inte behöver betala hyra nu. 

Och mina barn förväntar sig inte mycket. De får även pengar och presenter från sin far men det är inte frågan om det. Jag tror att jag sörjer den ?äkta? familjen där man inte gör skillnad på barn och barn.