Hus och familj och grejer. Tankar?

Ogift par ägde hus tillsammans, 50/50, gemensamt barn, inga andra barn på något håll. Ena i paret går bort, barnet, nu ung vuxen, ärver dennes halva av huset. Av diverse orsaker, bla studier på annan ort och dålig relation till sin kvarvarande förälder, tar barnet bara över kvarvarande lån efter den avlidne och låter alt bara vara som det är och tänker inte mycket mer på det. L(evande)F(föräldern) bor kvar.

Ett drygt år går. Barnet återvänder till hemorten, nu med partner och kommande barn. Vid det laget har LF inte tagit hand om varken sig själv, fastigheten eller ekonomin, och har bla fått elen avstängd. LFs tidigare drickande har eskalerat.

Barnet försöker nu, genom andra då barnet själv vägrar ha kontakt med LF, övertala LF att flytta ut ur huset så att barnet kan bo där och låta sina barn växa upp där, men LF vägrar om inte vissa krav uppfylls. Bland annat att huset inte ska säljas, och att LF ska få ha kontakt angående barnbarn. 

Ni som inte sitter mitt i den här smeten, vad tänker ni när ni hör allt det här?