Vem av oss har skev matsyn?

Det jag funderar över är hur ni vet exakt vad barnen har ätit hos mor-eller farföräldrar? Det frågade vi aldrig om faktiskt, om något barn inte hade velat äta alls fick vi såklart veta det utan att fråga. Vi visste att det var mycket bullar hos farmor och mycket glass hos mormor men det var inte mer än högst en gång i veckan i vilket fall. 

Kanske ska ni avdramatisera mängden mat genom att lägga mindre fokus på det helt enkelt? Jag skulle ärligt talat inte kunna redogöra för vad barnen åt under en dag ens som förälder på det sättet som du verkar ha koll på.

Man känner ju sina egna barn bäst och jag får en tanke att du anser att dina barn gärna äter för mycket? Eftersom du skriver att man ska känna efter om man verkligen behöver mer mat osv, det är tvärtemot min erfarenhet att barn nånsin vill äta mer än de behöver. Men så kan det ju vara, kanske något av barnen är på gränsen till överviktig? Vi har ingen sån info i tråden.. Då behöver man kanske prata med far- och morföräldrar om det så de förstår.

Jag skulle nog prata med dem om det faktum att ena barnet får magproblem efter maten där också. Då är det nog lätt att komma överens med dem om att inte truga. De vill ju inte att barnbarnet ska få ont i magen. 

Och samtidigt stötta barnen i att tacka nej på ett trevligt sätt. 

Nu har jag inte läst alla svar men vissa personer har mat som kärleksspråk. Att kunna erbjuda massa godsaker är för dom ett sätt att visa kärlek. Om barnen inte är där 2-3 gånger i veckan hade jag inte brytt mig. 

Minns hur min mormor brukade nypa en i kinderna och utbrista oroligt "vad mager du är!" (jag var normalviktig) och liksom "här, ta lite mer sockerkaka!", haha! Vi var hos mormor flera gånger i veckan hela uppväxten och då åts det allt möjligt, hon _tryckte_ verkligen i oss allt ifrån frukt och grönt till all möjlig mat, hembakat, godis och glass. Vi åt alltid med extra god aptit hos mormor. Sunt eller inte så är det klassiskt mormorsbeteende enligt mig och vanligt i hela världen. Barn som rör på sig som barn ska blir inte överviktiga eller far illa av det tänker jag och det är ju inte så att de blir tvångsmatade. Så länge barnen inte verkar må dåligt av det så hade jag låtit det vara.  

Så hur tänker ni hantera situationen?  

Min mamma berättar exakt vad barnen ätit, utan att jag frågat.

Eftersom jag själv vuxit upp med att man ska äta upp allt på tallriken, är jag noga med att mina barn får känna efter själva. Visst ska man inte ta mer än vad man ska äta, men det blir heller inget tvång att prompt äta upp. Därför jobbar vi med att de ska lära sig att känna var gränsen går, istället för att vi ska tala om för dem att de minsann orkar två köttbullar till.

Förlåt, jag visste inte jag var tvungen att redovisa exakt hur vi tänkt göra, ett par timmar efter att jag startat en tråd och sökt efter råd.

Menar du att du inte funderat på detta innan du skrev tråden?

Jag skulle nog också vara orolig mtp hur mycket glass och godsaker mormor (och farmor) proppar i maten. Barnen märker hur glad hon blir när de proppar i sig och därför säger de inte nej, de vill inte göra henne besviken.

Jag åt väl aldrig mer än två pannkakor som barn och tre som vuxen. Och tre ägg till frukost, herregud!

Det är risk för både karies och övervikt med dessa söta mellanmål. Plus att det barn får ont i magen.

Mitt barns mormor kanske var likadan, men hade hon låtit dem äta glass som mellanmål så hade mitt barn inte orkat med "riktig mat".

Av vad du skrivit så är det inte du som har en skev matsyn. Mormor låter helt galen, som om hon trodde att barnen höll på att svälta ihjäl och hon har räddat dem från det.

Alla är så rädda för att barnet ska få ätstörningar. Men övervikt och diabetes är nog vanligare och ett stort problem.

"Enligt utredningen drabbas allt fler barn och unga av problem som övervikt, diabetes och dåliga tänder till följd av vad de äter och dricker. Det är på uppdrag av regeringen som de två myndigheterna har undersökt hur man ska få unga svenskar att få bättre matvanor. Som resultat vill myndigheterna få barn att äta bättre ? bland annat genom att begränsa reklam för onyttigheter i sociala medier."
www.svt.se/nyheter/nyhetstecken/alltfler-svenska-barn-och-ungdomar-ar-overviktiga

Jag skulle nog se till att barnen inte var så ofta ensamma hos mor- och farföräldrar. Iaf tills de lärt sig konsten att tacka nej. Hur gamla är barnen?

"Barn ska äta så mycket de vill!", det var det dummaste jag hört!! Självklart ska de inte det! Sen som någon är inne på, det är något med mor/farföräldrar och att äta tills man nästan mår illa! Jag vet inte om de försöker visa kärlek genom att bjuda på allt gott som finns?
Är de inte där för ofta så må det kanske vara hänt. Annars får du väl visa dina föräldrar ett avsnitt av "My 600 pound life" så får de se vad som händer om de redan vid tidig ålder börjar trycka i barnen hejdlöst.

När det gäller pannkakor så beror det ju på vad man har i. Har man mer ägg eller grövre mjöl orkar man inte lika mycket. En del tycker att pannkakor är enbart efterrätt, hos oss är det en fullvärdig middag exempelvis. 

Men till kärnfrågan.

Hur ofta är de där? Barn får ju också lära sig att det finns olika regler hos olika personer. Våra barn har kompisar som aldrig ätit pannkaka till middag utan enbart dessert. 

Våra barns farmor trugar också envist. Men vi är där ett par dagar 4-5 gånger per år så jag står ut. 

Inget nytt ni råkat ut för, har ju pågått ett tag.