Så ledsen och så katastrof med allting
Hej,
2021 blev året då jag för första gången hittade en riktig vänskapsgrupp. Egentligen började det redan 2017, när jag hittade en kristen gemenskap och blev kristen. Men ganska snart, redan 2018, behövde jag flytta till en annan ort, och kontakten med gruppen blev därefter väldigt sporadisk ? mest över nätet.
Jag började gå till en ny kyrka, men där var de flesta betydligt äldre än jag, och jag lyckades aldrig riktigt bli en del av gemenskapen.
Jag brukade ställa upp för andra människor ibland. Det kändes ofta ensamt, men i efterhand blev det ändå värt det ? för 2021 blev året då en kille introducerade mig för andra, och det var början på det som kom att bli min första riktiga vänskapsgrupp. Tidigare hade jag umgåtts i olika gäng, men aldrig känt att jag verkligen passade in. Jag stack ut ? jag drack inte alkohol som många andra tonåringar, jag trivdes med konst, lugn och det estetiska. Det fanns ingen självklar plats för någon som mig.
Så jag hängde mest med ? utan att det egentligen fanns någon djupare kemi. Det slutade alltid med att kontakten rann ut i sanden, för vi var för olika och det saknades äkta samhörighet.
2021 förändrades det. Jag var fortfarande en försiktig kille, rädd för att göra bort mig. Ibland kände jag mig nedtryckt av en annan kille i gruppen som ville framstå som ?bättre?, men i det stora hela kändes det stabilt. Jag hade äntligen människor omkring mig som jag litade på.
Sommaren 2022 fick jag mitt första jobb ? som kafébiträde. Det kändes som ett steg framåt. Jag upplevde att människor började se på mig med nya ögon, som om mitt arbete gav mig någon form av status. Många gäster kände igen mig, både vänner och bekanta. Det kändes som ett bra år, kanske till och med det sista året där jag verkligen kände glädje. Jag kom nära en tjejkompis också ? det kändes som om det fanns något speciellt mellan oss. Men något förändrades. Det blev osäkert. Ena dagen kände jag mig omtyckt, nästa dag tvivlade jag.
Sommaren 2023 blev tuff. Jag förlorade jobbet på kaféet. Jag hamnade i konflikt med en killkompis, en person som egentligen var godhjärtad. Bråket höll i sig i nästan två år, men i år hittade vi tillbaka till en form av försoning.
2024 fick jag jobb inom kundtjänst, och för första gången tjänade jag mer pengar än någonsin tidigare. Jag var provanställd, men fick inte fortsätta efter sex månader. Tre månader senare fick jag jobb via ett bemanningsföretag.
Men i slutet av sommaren 2024 skämtade jag på ett sätt som blev allvarligt. Det var som om all stress hade samlats och brast på en gång. Jag tappade kontrollen, som om jag blev en annan person för en stund. Människor blev oroliga ? så pass att min tjejkompis, som betydde mycket för mig, kom till min port. Hon blev arg när hon insåg att det inte var någon fara ? och det förändrade vår relation.
December 2024 blev mitt värsta. Jag mådde dåligt, utan att riktigt kunna sätta fingret på varför. Jag pratade med tjejkompisen som fortfarande var viktig för mig. Men på grund av missförstånd blev det som en mardröm. Det drog ner mig ännu djupare.
Just nu befinner jag mig kanske i mitt livs svåraste situation. Jag har knappt 200 kronor kvar. Tjejkompisen och andra vänner har hört mycket dåligt om mig ? även människor jag inte ens känner. Det började med att jag ville rätta till missförstånd, men jag gjorde fel efter fel. Bråken fortsatte. Jag förlorade en vän. Och kanske trodde hon också att jag såg henne som mer än en vän, att jag var förälskad ? något som komplicerade allt ännu mer.
När jag försökte förklara min sorg kring julen skrev hon: ?Jag kan inte ge dig den hjälp du behöver.? Det var början på en spiral av ännu mer missförstånd. Jag ville bara reda ut allt, men istället blev det värre.
Mitt liv är nu en enda röra.
Jag har förlorat allt.
