
-
Jag mår så fruktansvärt dåligt. Lever med min man sedan 20 år. Har två tonårsbarn. 16 och 13. Jag har tappat den sexuella attraktionen till honom. Inte han till mig. Älskar honom. Han är min bästa vän. Och blir så fruktansvärt ledsen när jag tänker tanken inte ha honom i mitt liv. Men inser ju något fattas när den sexuella attraktionen dött. Tror inte den kan komma åter. Har försökt jobba på det på olika sätt. Tänker ofta han kommer gå under om jag lämnar honom. Vilket kommer påverka våra barn. Han skulle aldrig klara att jag var med andra och han har inget intresse vara med andra. Tror han hade velat att jag lämnade honom om han verkligen visste exakt hur det ligger till. Samtidigt som jag tänker jag kommer krossa honom. Han har haft många svåra erfarenheter i livet och detta kommer bli fruktansvärt för honom.
-
Svar på tråden Älskar min man men vill inte ha sex
-
Om du älskar honom, varför vill du inte ha sex? Jag tolkar dig som att du har sexlusten kvar, men inte till honom?
Ni har en ohållbar situation och bara du kan avgöra vad som är bäst för dig, för honom och för barnen. Han kommer att gå under säger du och det kan mycket väl stämma. Då har du det på ditt samvete. Men går han inte under som det är nu, han känner sig ratad och oälskad? Har du/ni övervägt terapi? -
Jag älskar honom. I betydelsen att jag bryr mig oerhört mycket om honom och hur han mår oavsett vad han ger/ inte ger mig. Oavsett om vi är tillsammans eller inte. Men jag kanske inte älskar honom längre som en partner. Men absolut som min bästa vän. Jag tänker jag har problem. Att lämna. Separationsångest. Bottnar säkert i min barndom. Och tänker t o m så sjukt ibland som att jag får väl låtsas gilla sex med honom då och då. Så vi kan leva med varann även om jag verkligen saknar att känna åtrå mot det jag lever med. Jag förstår jag har problem. Kanske bara är ute efter att få bekräftelse här att man har rätt lämna någon. Även om den skulle "gå under". Tänker jag är ond som inte säger som det är. Men också ond om jag gör det. Borde kanske söka psykologsamtal.Tecum skrev 2025-05-18 19:02:32 följande:
Om du älskar honom, varför vill du inte ha sex? Jag tolkar dig som att du har sexlusten kvar, men inte till honom?
Ni har en ohållbar situation och bara du kan avgöra vad som är bäst för dig, för honom och för barnen. Han kommer att gå under säger du och det kan mycket väl stämma. Då har du det på ditt samvete. Men går han inte under som det är nu, han känner sig ratad och oälskad? Har du/ni övervägt terapi?
-
Att ligga med din man borde inte vara något "sjukt". När du gifte dig med honom var dealen att ni skulle ha sex med varandra i en monogram relation. Att då inte längre ha sex med honom är därför egentligen samma sak som att vara otrogen. Att ha sex med noll personer eller flera personer bryter alltså på ett likartat sätt mot den monogama överenskommelsen som ni en gång kom överens om.
Så du bör jobba med att hålla din del av avtalet vilket inte borde vara omöjligt om du verkligen älskar honom. Annars bör du tydligt kommunicera att inte heller han är bunden av er monogama överenskommelse längre och uppmuntra honom att ha sex med andra. Eller så försöker ni ordna med en skilsmässa på ett så snyggt sätt som möjligt där du tar ansvar för att den mlnogama relationen som han blev utlovad inte längre gäller. -
Jag var där du är, tycker jättemycket om min (nu ex) man men tänder inte på honom. Har inte gjort på 10 år.
Han har velat ha sex men accepterat att jag inte vill. Jag har tillåtit honom att ha andra men han vill inte.
Men så började jag av en slump chatta med en kille, och han tog mig med storm. Över chatt, men då kände jag verkligen vad jag saknat att känna förälskelse igen.
Det var skitsvårt att ta beslutet att lämna, alla planer vi hade för pensionen, resor vi ville göra, minnen vi delar, barnen som kommer bo varannan vecka.... jättejobbigt!!!
Men JAG VILL känna kärlek igen. Och jag vill att han ska hitta någon som kan göra honom lycklig och ge honom sex... även om han verkligen inte vill dejta igen.
Från att han kom på mig att chatta med den andra mannen till att jag hade nyckeln till lägenheten gick det 4 veckor, så det gick skitfort att gå isär, trodde det skulle ta månader med bostadsköer...
Men som jag skrev till han jag chattar med, jag trivs verkligen i min lägehet, detta känns som hemma nu.. så det kan gå bra... livet är för kort att bara stå ut och vänta på att det ska bli bättre, gör det bättre!!!
Mannen anklagar mig för att inte "stanna och kämpa" men jag har växt ifrån honom, jag vet inte hur jag skulle kunna hitta något som jag inte kunnat hitta de senaste 10 åren... -
Du har redan svarat på frågan. Du har slutat älska honom, sånt händer. Separera, så kan han bli lycklig på annat håll, och du kan bli lycklig ensam eller kanske med nån ny i framtiden.Anonym (Milla 82) skrev 2025-05-18 21:39:03 följande:Jag älskar honom. I betydelsen att jag bryr mig oerhört mycket om honom och hur han mår oavsett vad han ger/ inte ger mig. Oavsett om vi är tillsammans eller inte. Men jag kanske inte älskar honom längre som en partner. Men absolut som min bästa vän. Jag tänker jag har problem. Att lämna. Separationsångest. Bottnar säkert i min barndom. Och tänker t o m så sjukt ibland som att jag får väl låtsas gilla sex med honom då och då. Så vi kan leva med varann även om jag verkligen saknar att känna åtrå mot det jag lever med. Jag förstår jag har problem. Kanske bara är ute efter att få bekräftelse här att man har rätt lämna någon. Även om den skulle "gå under". Tänker jag är ond som inte säger som det är. Men också ond om jag gör det. Borde kanske söka psykologsamtal.
-
Är det att du inte känner dig nöjd i sängen? ger han dig vad du behöver? Men känner absolut Igen mig, tappade attraktionen helt till mitt ex och låg mest för hans skull men när vi väl låg var det skönt, fast jag ville ju egentligen inte ligga men visste att jag skulle gilla de sen, låter illa men han är ju ex av en anledning