Hur tänker ni som lever i nästan sexlösa relationer?
Hur många är ni där ute som lever kvar i relationer där er lust till sex med er partner dött/ minskat rejält? Vad är era skäl att ändå stanna kvar?
-
-
Svar på tråden Hur tänker ni som lever i nästan sexlösa relationer?
-
Det är mycket vanligt och inte alls något onormalt. Det är mera ovanligt att fortsätta ha ett aktivt sexliv under hela relationen.
-
Min lust är stark o man börjar tröttna på bli avvisad och tänker kanske vi inte passar ihop.För påverkar humör glädje o mycket runt om.Hon har fibro jag vet det inte är lätt i heller ????????
-
Det beror en hel del på varför sexlivet fallit bort, tror jag.
I yngre dar resonerar man ofta som om alla får vara friska hela sitt liv men så är det tyvärr inte. Jag vänder på frågan:
Är det rimligt att lämna en partner som hamnat i rullstol efter en svår olycka som hen inte hade någon som helst möjlighet att förutse eller påverka?
Är det rimligt att lämna en partner som fått tumör i underlivet, måste ha kateter i månader och sedan ytterligare operation då tumören växt in i ryggraden och påverkar rörelseapparaten. Ska du då lämna direkt vid diagnos eller under rehab när partnern kämpar för att lära sig gå igen?
Är det rimligt att lämna en partner som får magproblem, har ont i ett halvår och sen går plötsligt något sönder och han måste ha IV-antibiotika på sjukhus och är nu en hårsmån ifrån stomioperation?
Det kan för övrigt räcka med depression eller potensproblem för att sexlivet ska försvinna, men har man många år och barn ihop är det inte att bara lämna för personen jag valde har jag klart valt för mer än bara deras förmåga att ha sex.
Ibland får man välja vilken sorts människa man är, om man är en vackert-väder-fröken eller en som står kvar när det stormar och ändå gör det bästa av livet. Sex är underbart men det kan också bli sekundärt, och med stigande ålder värderar de flesta av oss saker annorlunda än förr. -
Otroligt bra och tänkvärt inlägg.Anonym (Semper fidelis) skrev 2025-12-21 16:14:25 följande:
Det beror en hel del på varför sexlivet fallit bort, tror jag.
I yngre dar resonerar man ofta som om alla får vara friska hela sitt liv men så är det tyvärr inte. Jag vänder på frågan:
Är det rimligt att lämna en partner som hamnat i rullstol efter en svår olycka som hen inte hade någon som helst möjlighet att förutse eller påverka?
Är det rimligt att lämna en partner som fått tumör i underlivet, måste ha kateter i månader och sedan ytterligare operation då tumören växt in i ryggraden och påverkar rörelseapparaten. Ska du då lämna direkt vid diagnos eller under rehab när partnern kämpar för att lära sig gå igen?
Är det rimligt att lämna en partner som får magproblem, har ont i ett halvår och sen går plötsligt något sönder och han måste ha IV-antibiotika på sjukhus och är nu en hårsmån ifrån stomioperation?
Det kan för övrigt räcka med depression eller potensproblem för att sexlivet ska försvinna, men har man många år och barn ihop är det inte att bara lämna för personen jag valde har jag klart valt för mer än bara deras förmåga att ha sex.
Ibland får man välja vilken sorts människa man är, om man är en vackert-väder-fröken eller en som står kvar när det stormar och ändå gör det bästa av livet. Sex är underbart men det kan också bli sekundärt, och med stigande ålder värderar de flesta av oss saker annorlunda än förr.