Finns ingen mening längre

Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Livet vändes precis upp och ner. De som tidigare var jobbigt är Ingenting. Gick igår veta att min mamma min älskade lilla mamma har lungcancer som metastera iaf till hjärnan. Nu väntar Biopsi och röntgen för att se vad för typ av cancer Det är. 

mitt liv ligger platt. Jag kan inte sova, inte äta. Jag Sitter bara bredvid mamma och vill inte vara ifrån henne. 

vi är otroligt nära. Jag har inga barn eller sambo och hon har varit min person hela livet. Den som tagit mina problem som sina egna, den jag alltid kan ringa när jag behöver hjälp. Den som alltid finns där i vått o torrt . 

just nu känner jag inte för att fortsätta leva. Jag ska vänta och se vad för prognos läkarna ger och jag vet att det ännu finns hopp. Mamma är pigg i övrigt och har inte haft några symptom detta var ett bifynd som de så fint kallar det. Fyndet från helvetet tänker jag. Det känns skönt att det finns en utväg att jag kan slippa lidandet också. det är min trygghet i det här. allt känns som en ond mardröm och jag vill ta det ifrån henne . Jag vill vara sjuk, jag vill ta smärtan allt lidande ifrån henne. 

Jag kan inte sova inte äta, allt är bara mörkt. Livet känns som ett enda stort lidande. Jag orkar ärligt talat inte mer. 

Finns någon där? Någon att prata med ? Någon som förstår min känsla. 

Mina syskon finns men de reagerar på ett helt annat sätt. Så det känns inte som något stöd. Det är jag som sitter bredvid o det vill jag göra. Jag vill finnas där såklart. 

Jag funderar o mamma och jag skämtar om att ta varandra i handen i hoppa från balkongen. Tror mamma blir orolig för mig också såklrt. Hon har hela sitt liv levt för oss barnen och ja jag vet inte? 

Känns overkligt en våg av stötar faller genom kroppen. Somnar av ren utmattning men vaknar o fattar att det här är sanningen.