Han har säkerligen bränt sina skepp; han har redan lovat bort sin lägenhet eller hyrt ut den. Han sitter på pottkanten och har ingenstans att ta vägen om å8TS inte släpper in honom. Han har redan lovat sonen att han ska få följa med på provboendet. Det är ren desperation och inte århundradets kärlek som ligger bakom hans övertalningsförsök. Hej Gör slut, TS! Skicka iväg honom och sonen dit pepparn växer! Tänk följande: Tveksamt om mannen kommer stt betala ordentligt för sig och grabben, unga killar äter som hästar. TS kommer att gå back ekonomiskt. Kylskåpet kommer alltid stt gapa tomt när TS egna barn vill ha en kvällsmacka. Hur är det med matlagning städning och tvätt? Hur mycket kommer de nya bosättarna att bidra? Säkert lovar mannen det nu, men de löftena är ingenting värda när de väl flyttat in. Ä Nu ska de egna barnen tränga ihop sig, varför det? De är vana vid var sitt rum och det ska de kunna ha fortsättningsvis. En annan sak: Hemmet ska invaderas av en främmande människa, hur är det med tid i badrum, ska ynglingen ockupera det så resten av familjen jämt måste vänta? Ska TS inte kunna slappa i soffan eller kunna gå lättklädd eller ens oklädd för att hemmet har invaderats? Ska ynglingen dra hem kompisar eller rent av en flickvän? Ö De ovannämnda riskerna är reella; jag skulle aldrig någonsin släppa en främmande
kille över farstubron och mannen skulle jag blockera om han inte fattar att relationen är över, för alltid. Jag blir väldigt upprörd när jag läser om övertalningsförsöken, jag hoppas verkligen stt TS inte lyssnar. Jag har skrivit i tråden tidigare, varit tydlig med min åsikt. Någon infantil skribent bad mig då "bevisa" mina teser, hur skulle jag kunna göra det? I FL kan man inte föra nånting i bevis och det är inte förväntat heller. Man skriver utifrån den information trådstartaren lämnar, givetvis.När det handlar om galenskaper som den föreslagna hopflyttningen hoppas man ju att TS tar råden ad notam.